Covid-19 gjorde att 15-minutersstaden fick stor uppmärksamhet, eftersom flera städer runtom i världen ville införa varianter på konceptet för att nå en klimatvänlig återhämtning efter pandemin. En framgång för Sorbonne-professorn Moreno, som samtidigt ledde till att en hatstorm brakade lös. 

Desinformationskampanj

Den konspirationsteoretiska miljö som växte sig starkare under pandemins tidiga skede – från antivaxxare till klimatförnekare och QAnon-anhängare – upptäckte 15-minutersstaden. På nätet spreds påståenden om att konceptet var en del av en större plan att omvandla städer till utomhusfängelser, där invånarna skulle övervakas och kontrolleras, som en förlängning av de lockdowns som rådde i flera europeiska städer under pandemins mest intensiva fas.

Den konservativa självhjälpsgurun Jordan B Peterson kallade 15-minutersstäderna för en plan skapad av ”idiotiska tyranniska byråkrater”. Rishi Sunak, vid tidpunkten Storbritanniens premiärminister, beskrev 15-minutersstäderna som ett ”obarmhärtigt angrepp” på bilister som ”är beroende av sina fordon för att ta sig till jobbet, skjutsa barnen till skolan, handla och köra till läkaren”.  

– Det är en global rörelse som attackerar akademiker som arbetar med klimatfrågor, säger Carlos Moreno, strax innan incheckning på flygplatsen i Zagreb där han varit på besök för att marknadsföra sin nya bok ”The 15-Minute City: A Solution for Saving Our Time and Our Planet”.

Stormen tog fart på allvar i Oxford hösten 2022, när stadsledningen ville minska utsläppen i den historiska stadskärnan genom att införa trafikbegränsningar i vissa kvarter. Snart spreds desinformation om att invånarna skulle förbjudas att lämna sina hemkvarter.

Om vi vill ha en stad för folket, för människorna, måste vi minska bilarnas roll.

Från nätet till gatan

Protesterna flyttade från nätet till gatan. I Oxford demonstrerade omkring 2000 personer med plakat mot 15-minutersstaden, trots att trafikbegränsningarna inte hade något att göra med Carlos Morenos koncept.  

– 15-minutersstaden är ingen trafikplan, demonstranterna blandade ihop saker, säger Carlos Moreno. 

– Men om vi vill ha en stad för folket, för människorna, måste vi minska bilarnas roll. Det som 15-minutersstaden har gemensamt med planen i Oxford är att bilismen minskar.

För Carlos Moreno blev protesterna i Oxford början på en svår tid. 

– Jag har blivit utsatt för ständiga trakasserier, inklusive dödshot. När jag besökte konferenser behövde jag polisskydd. Jag har jämförts med Pol Pot, Stalin och Hitler. Alla attacker riktades mot mig som person. Det var en oerhört traumatisk upplevelse.

Att konceptet om 15-minutersstäder omfamnats av såväl FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor som World economic forum gav bränsle till konspirationsteorierna.

– Det sågs som ett bevis för att jag är en representant för ”globalisterna”, som en medlem av en osynlig världsregering, säger Carlos Moreno. 

Dålig stadsplanering

I sin nya bok utvecklar och förklarar han sitt koncept. Boken saknar helt idéer om att stänga in bilister i särskilda zoner eller andra saker som har upprört konspirationsteoretiker. Istället är den en uppgörelse med dålig stadsplanering som förvärrat klimatkrisen och skapat segregation. Tanken är att skapa stadsdelar där människor bor nära varandra, att stärka sociala band och förbättra livskvaliteten, med fler cykelbanor, bättre kollektivtrafik och mer grönytor.

I boken lyfts problemen med den modernistiska stadsplanering som dominerade efter andra världskriget, med den franska arkitekten Le Corbusier i spetsen. Då gällde städer som var indelade i separata zoner för olika ändamål: shopping, fabriker, bostäder. Nackdelarna var bilberoende och långa arbetsresor som åt upp människors fritid och ledde till ökade utsläpp. 

– Trafik och byggnader är de två viktigaste källorna till koldioxidutsläpp. Om vi har tillgång till allt vi behöver i vår närhet, och gör våra städer med promenad- och cykelvänliga, är mycket vunnet, säger Carlos Moreno. 

Han förordar också att byggnader och offentliga platser används för flera olika ändamål. Varje kvadratmeter ska tjäna flera olika syften. Ett exempel är De school i centrala Amsterdam, som på dagen är ett café och bibliotek och på kvällen en nattklubb. I Paris har skolgårdar öppnats upp på helgerna för att användas som offentliga parker. 

– Det minskar utsläppen eftersom det då krävs färre nybyggen och skapar en mer levande stadsmiljö, säger Carlos Moreno. 

Olika varianter av hans koncept har genomförts i städer som Milano, Portland, Buenos Aires, Sousse i Tunisien och Busan i Sydkorea. I Paris har Carlos Moreno fungerat som rådgivare åt borgmästaren Anne Hidalgo. Han lyfter fram Clichy-Batignolles, ett ”ekodistrikt” i Paris mindre välbeställda nordvästra del, som ett framgångsrikt exempel på 15-minutersstaden. 

”Kan motverka segregation”

Byggnaderna i de två stora kvarteren i området drivs till 85 procent av förnybar energi. Här finns skolor, gym och matbutiker som nås med cykel men inte med bil, en teater och en park med grönsaksträdgårdar.  

– Det är ett vackert område och ett exempel på hur 15-minutersstaden kan motverka segregation, eftersom det finns bostäder för olika inkomstnivåer i samma stadsdel, säger Carlos Moreno.

Utöver inflytandet på världens städer ser Carlos Moreno valresultaten i Storbritannien som en revansch efter hatstormen som briserade i Oxford.  

– Demokratin har talat. I lokalvalen misslyckades kandidaterna som spred konspirationsteorier om 15-minutersstaden totalt. Och Rishi Sunak förlorade också valet. Dessa röster utgör en liten men högljudd minoritet.