Trots att den senaste tidens katastrofer tycks överrumpla många påpekar Per Becker, professor i risk och hållbarhet vid Lunds universitet, att det som händer nu är vad klimatforskare varnat för i decennier.

– Klimatmodellerna har varit väldigt bra på att förutse det allt mer extrema väder som vi har fått uppleva i några år nu, säger han och påminner om att det bara var två år sedan vi hade våldsamma översvämningar med över hundra omkomna i Tyskland och Nederländerna.

Bortsvepta bostadsområden

Det forskningen har kunnat fastslå med tydlighet är att våra växthusgasutsläpp inte bara leder till en högre global medeltemperatur, utan också till allt mer extrema variationer i vädret. Det betyder att vi kan få ovanligt långa perioder av svår torka följt av kraftiga stormar och skyfall när det väl regnar. På flera håll de senaste veckorna har det uppmätts rekordstora nederbördsmängder, där det under några få timmar fallit lika mycket regn som på ett helt år. Kraften i de flöden som uppstår när floder och vattendrag snabbt svämmar över har raserat alltifrån broar till vägar och byggnader. I Libyen ledde brustna dammar till att hela bostadsområden sveptes bort.

Per Becker framhåller den snabba urbaniseringen under de senaste 100 åren som en bidragande orsak till att översvämningarna får så katastrofala effekter.

– Först och främst koncentreras fler människor, byggnader och infrastruktur till mindre ytor som kan drabbas. Men i städer med många hårdgjorda ytor och få grönområden ökar också risken för översvämningar, genom att vattnet inte kan sjunka undan eller avdunsta lika fort utan samlas i lågpunkter i staden eller rinner undan väldigt snabbt till vattendrag som då översvämmas. När jorden är väldigt torr, som efter värmeböljor, rinner det också mycket snabbare över marken och ut i vattendragen.

Feldimensionerad infrastruktur

Han säger att infrastrukturen i städerna inte är byggda för att klara det extrema väder som klimatkrisen fört med sig. Istället är de dimensionerade för det stabila klimat vi har haft de senaste 10 000 åren, och som också möjliggjort för civilisationer att växa fram.

– Den här nyckfullheten och variationen i vädret som väntas bli allt vanligare kommer att bli en av många svåra utmaningar att hantera framåt – och då kan man säga att vi går åt helt fel håll nu när vi håller på att förtäta städerna, säger Per Becker.

Annat som ritat om riskkartan är de demografiska och socioekonomiska processer som drivit människor till att flytta till platser som är extra utsatta. Klimatkrisen har tvingat många människor, inte minst i den globala södern, att flytta från landsbygden till städer eftersom försörjningsmöjligheterna försvunnit i takt med att skördarna förstörts.

– När städerna blir överbefolkade tvingas nyanlända bosätta sig på farliga platser, som nära tågbanor eller där det finns en stor rasrisk, säger Per Becker.

Exceptionellt varma hav

En annan förklaring till att översvämningskatastrofer avlöser varandra just nu är de rekordhöga temperaturer som uppmätts både på land och i världshaven den senaste tiden. Ju varmare luften är, desto större mängder vatten kan den bära innan vattnet kondenserar och faller ner som regn. Exceptionellt varma hav ökar även risken för kraftiga cykloner, roterande stormar, som bildas för att sprida energin men som har förödande konsekvenser när de når land.

– Än så länge har haven haft en stabiliserande effekt på vårt klimat, men är det så att de nu börjar nå en tröskel där värmeomsättningen sätts ur spel så fungerar inte längre forskarnas klimatmodeller. Och då blir det betydligt svårare att överblicka konsekvenserna, säger Per Becker.