Snart syns inte längre bergskedjan Serra de Estrela av all brandrök.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Tar det aldrig slut? ropar en kvinna i en bil som saktat in och bevittnar rökmolnet.
Branden blir bara en notis under kvällens nyhetsprogram. Sommaren 2017 har många tv-team sänts till Portugals brandfronter.
Brandmannen Sergio Cordeiro har tolv timmar kvar på sitt 24-timmarspass. Han hämtar andan efter den senaste utryckningen och röker en cigarett i skuggan utanför stationshangaren.
– Branden är under kontroll, men det är knappast dagens sista, säger han.
Under sina 16 år som brandman i Santa Comba Dão har han aldrig sett maken till torka. Greenpeace lyfter fram klimatförändringar som orsak till den varmaste sommaren på 40 år.
Sergio var på plats i Pedrógão Grande tidigare i sommar och såg saker han alltid kommer tvingas bära med sig.
– Det var hemskt. Död och aska.
”Dödens väg”
I juni utlöste den intensiva hettan 156 skogsbränder som utraderade 110 000 hektar skog, orsakade enorm materiell förstörelse och krävde 64 människoliv. Riksväg 236–1 blev ”dödens väg” för de lokalbor som försökte undfly bränderna men i stället mötte döden i form av en eldtsunami. Släckningsarbetet tog tid, landssorg utlystes och en debatt om landets skogspolitik väcktes. I Pedrógão Grande hade eukalyptusträd planterats utmed vägarna, vilket fick experter att tala om en skogspolitik utan livlinor eller tillräckliga säkerhetskrav på privata bolag.
– Träd odlas ända upp till vägen, vilket är ett brott. Om ett träd faller över vägen blockerar det framfarten, sa Caleb Cluff, en australiensisk journalist på plats i Pedrógão, till BBC.
Lyfter mot bergen
Sergio drar ett sista bloss och blickar bort mot helikopterplattan. Brandmän hoppar snabbt in i en helikopter, utrustad med 800 liter vatten, som sekunder senare lyfter mot Serra de Estrela. Inne i hangaren samtalar kollegor lågmält och dricker vatten. Sergio går efter några oöppnade vattenflaskor.
– Ta några, säger han. Glöm inte att dricka. Låt inte hettan knäcka dig.
Vatten och jobb sinar
Ljudet av helikoptrar som landar och lyfter har blivit ett vanligt inslag i vardagen för Santa Comba Dãos invånare. Bränder har länge varit ett problem i regionen, men vad som oroar Feizal Mussá mest är den ihållande torkan. Ån som rinner genom stadskärnan är idag helt torrlagd.
– Det har inte regnat ordentligt på över två år, säger han medan han vattnar sitt grönsaksland.
Feizal driver ett pensionat och är bekymrad över att turister inte vågar besöka regionen så länge bränderna härjar. På tomten låg tidigare en brunn. Nu har den sinat och han tvingas hämta vatten från den allmännyttiga akviferen, vilket innebär en ansenlig extra kostnad.
– Först den ekonomiska krisen och nu torkan, suckar han. Problemen tar aldrig slut.
Butiker stängde
Mercedes dos Santos växte upp här, men flyttade till Lissabon som 20-åring innan hon flyttade hem mitt under brinnande eurokris. Den senaste krisen ledde till att många butiker och barer tvingades stänga igen. Jobb är svåra att få. Men efter en skilsmässa behövde hon både ett nytt jobb en ny bostad. Hon hyr en lägenhet ovanför en bar med sin dotter och jobbar på en fabrik som tillverkar mediciner.
– Jag tar de skift jag får. Oftast helger. Monotont jobb, varmt som synden under somrarna, men vad kan jag göra?
Hon stannar bilen utmed en grusväg och pekar ut över en fnösktorr dalsänka. I fjärran rinner Dãofloden inbjudande förbi i hettan.
– Låt dig inte luras, säger hon. Vattennivåerna är rekordlåga och jorden har svårt att återfukta sig.
Intill vägkanten rycker hon upp några eukalyptusstjälkar och håller fram askgröna blad. En frän doft. I dalen svettas eukalyptusträden på lydiga rader under solen.
– De är överallt numera. Roten till våra problem.
Eukalyptus ersätter invånare
Mercedes är inte ensam om att kasta arga blickar mot eukalyptusodlingarna. Portugals ledande miljölobbyorganisation Quercus inledde redan 2013 en kampanj för att förbjuda fler eukalyptusodlingar. ”Plantagernas medförande monokultur bäddar för fler skogsbränder”, skrev organisationen i en presskommuniké. Sommaren 2017 beskrivs som resultatet av decennier av ”illa fattade politiska beslut och skogsvårdsmisstag”.
Eukalyptusträd är lättantändliga, vilket varit förödande under de senaste årens torka och hetta. Pappersmassa gjord på eukalyptus är emellertid en viktig exportprodukt och plantager syns främst i Portugals centrala skogsregion, historiskt känd för sina korkekar, vindruvor och olivlundar.
Nedskärningar
En av förklaringarna till eukalyptusodlingar omfattande utbredning är Portugals återkommande ekonomiska kriser som tömt regionen på invånare.
Åkrar och lokala industrier har en efter en fallit samman samtidigt som EU:s sparpaket 2011 framtvingade offentliga nedskärningar.
Skogsindustrin var inget undantag och mindre anslag tillföll röjning och tillsyn. Välkommet kapital till rurala zoner kom i form av privata skogsbolag som köpte mark och odlade eukalyptus.
Nu växer emellertid krav på regleringar efter de senaste årens massiva expansion av eukalyptusplantager.
– Vem vet, säger Mercedes. Kanske är det redan för sent att vända trenden? Vad har vi förutom våra fiskevatten? Jo, skogarna. Och snart inte ens dem.
Hon stannar utanför en igenbommad butik. ”Till salu”-skyltar är en vanlig syn numera.
– Här låg en fotobutik. Det första fotot av mig togs här inne. Jag var bara en liten flicka då. Alla gick hit för att bli porträtterade och familjen hade drivit butiken i generationer.
Inte bara lokalen är till salu utan även vitrinskåp och möbler. Ekonomiska kriser och bränder har samma följder. Flykt blir ett måste och framtiden osäker.
– Allt förgås, säger hon.