Numera är det bara turister som åker i frakthissarna på Guido, den gamla gruvan nära Schlesiens huvudstad Katowice. Kolet tog slut redan under mellankrigsperioden. Men det är inget som guiden Janusz Ryszka uppehåller sig vid. Under vandringen 320 meter under jordens yta målar han upp en berättelse om stora maskiner, mandomsprov och kolets storhetstid.
– Med det här ryska lastfordonet kan 35 miljoner ton kol lämna 900 meter var tredje sekund. En bra dag kunde 20 000 ton lämna en enda gruva.
Från 1945 till 2013 togs 8,5 biljarder ton kol ur den polska jorden och lade grund för Polens industrialisering. Men det kom till priset av liv i smuts, fukt och evig fara, förklarar Janusz Ryszka.
– Att överleva arbetsdagen hängde på tur. Och på fågelburarna: en i taket, en annan på golvet för att varna för såväl lättare metangas som tung kolmonoxid.
En av flera lokalbor som deltar i den guidade turen är Adam Kitlas, tidigare gruvarbetare.
– Det var vidrigt, säger han, ett jävla slit. Men jag var tvungen att försörja min familj.
Inte orolig över klimatet
Numera handlar han med byggmaterial men kom till Guido med fru och barn för att visa vad han varit med om.
När det två timmar långa talet om Polens svarta guld lider mot sitt slut undrar jag hur sällskapet ser på kolets mörkare sidor. Vad tycker de om kolrelaterade luftföreningar, industrins beroende av statskassan, farorna med ett varmare klimat?
– Idag har kolkraftverken särskilda filter som fångar upp föroreningarna, säger Janusz Ryszka.
Att klimatet blir varmare är han inte övertygad om.
Adam Kitlas hävdar att det inte finns andra energikällor i Polen.
– Vi försökte med skiffergas men det funkade inte.
Inte heller det faktum att många barn riskerar att bli sjuka av luftföroreningarna anses vara skäl nog att upphöra med kolbrytningen i regionen.
– De kan flytta till en annan del av landet. Men då blir de säkert allergiska mot småblommor istället, säger Adam Kitlas.
Viktig historisk roll
Vari grundar sig den blinda kärleken till kol?
– Kolet fanns alltid där i bakgrunden. Det låg i luften vi andades och på gatorna där vi lekte. Kolet värmde våra hus om vintern och gav oss mat på bordet. Den stiftade fester och seder, färgade vårt språk, grundade våra städer. Kol är symbolen för Schlesien. Kol och surdegsbröd.
Det säger Bogna Polanska och Roma Skuza. De driver arkitektbyrån bro.Kat och använder kol så ofta det går i sitt arbete, som en hyllning till historien.
– Men det är inte något lätt material att jobba med. Få ser kolets potential och betraktar det som en bränslekälla, punkt. Vi kom fram till att kol, Polens svarta guld, passar bra att försköna saker med.
Idag har de en kollektion med smycken i silver och kol och de använder även kol i olika inredningsprojekt.
– Andra schlesiska formgivare har börjat trycka tapeter med gruvschakt på eller göra tvål av aktivt kol. Men samtidigt som vi blivit stoltare över sin regionala identitet så rivs vårt industriella arv. Gruvbyggnaderna, riktmärkena som reste sig över våra landskap, förstörs istället för att bevaras och göras om till något nytt. Guido är ett undantag.
Stora protester
De är rädda för att kolarbetarna ska behandlas med liknande förakt. 1989 jobbade 400 000 i gruvorna. Idag är bara en fjärdedel kvar. Samtidigt står femton gruvor vid ruinens rand. Regeringen försökte lägga ned de fyra sämsta i början av året men mötte massivt motstånd från gruvfackets sida. Warszawa lamslogs när gruvarbetare gick ut på gatorna med korphackor i hand.
– Vi förstår att folk blir förtvivlade. I värsta fall mister hela familjer sitt levebröd om gruvan stänger, säger Bogna Polańska och Roma Skuza.
Vid tidigare nedläggningar lovade politiker att nya jobb skulle ersätta dem som gick förlorade. Enligt gruvfacket blev många tidigare gruvarbetare istället arbetslösa eller flyttade utomlands.
Schlesien är en av Polens största valkretsar och i slutspurten till parlamentsvalet besöker kandidater gruvorna för att sprida sina budskap.
Gruvarbetardottern Beata Szydło, partiledare för socialkonservativa Lag och rättvisa som väntas vinna, har lovat att ”kämpa” för gruvorna, omförhandla EU:s gemensamma förhandlingslinje inför klimatmötet i Paris och lämna den europeiska utsläppshandeln. Även andra partier anser att gruvornas pengaproblem beror på EU:s klimatpolitik.
Vill att gruvorna privatiseras
Bara frimarknadspartiet Moderna är tydlig i kritiken mot statliga subventioner av kolindustrin. Monika Rosa, även hon dotter till en gruvarbetare, är förstanamn på partiets schlesiska lista.
– De lovar att rädda gruvorna men säger inte hur. Gruvarbetarna är medvetna om att det är en läpparnas bekännelse och jag tror att de inte låter sig luras. De förstår att näringen måste reformeras.
Under hösten har regeringen dragit i alla trådar för att lösa ut de krisande gruvorna utan att det strider mot EU:s konkurrensregler. Monika Rosa vill istället att gruvorna privatiseras.
– I dagsläget är staten huvudägare. Facket utnyttjar detta för att tvinga fram bättre anställningsvillkor istället för investeringar i ny teknik. Gruvorna som såldes av fungerar mycket bättre idag.
Vad tycker Monika Rosa om arbetarnas farhågor?
– Inga nya jobb skapas av att staten slänger pengar i sjön. I Sverige är ni bra på att ställa om till alternativa energikällor. Ni har vilja och mod att förändras. Men det är något som just nu saknas i Polen.
