Romina Pourmokhtari ska grillas i veckan. Eller ja, det är inte den officiella terminologin. Officiellt kan miljö- och jordbruksutskottet bara ”bjuda in” klimat- och miljöministern för en frågestund, och nu har de gjort just detta. På utskottsmötet på torsdag ska ministern förklara sin kluvna tunga i PFAS-frågor.
Utfrågningen kommer i kölvattnet av Forever Lobbying Project, en internationell granskning där Dagens ETC och SR Vetenskapsradion deltog för Sveriges del. Vi kunde avslöja de gigantiska kostnaderna för att sanera PFAS samt hur kemikalielobbyn försöker stoppa det europeiska arbetet med att begränsa användningen av de farliga evighetskemikalierna som kopplas till många svåra sjukdomar.
Kort efter publicering lät klimat- och miljöministern veta att hon driver på för så strikta regler som möjligt. Men samtidigt skär regeringen ned anslagen för Kemikalieinspektionen, den myndighet som är direkt ansvarig för att ta fram begränsningsförslaget, tillsammans med fem europeiska motsvarigheter. Det går inte ihop, tycker riksdagens utskott.
De är långt från de enda som vill ha svar från Romina Pourmokthari om PFAS.
Hit hör även invånarna i Kallinge, det lilla brukssamhället utanför Ronneby i Blekinge. I cirka trettio år tränade F17, flygflottiljen, brandsläckningar med PFAS-haltigt skum rakt över en vattentäkt. Nu har Kallingeborna de högsta halterna evighetskemikalier i blodet som uppmätts någonstans i världen.
PFAS-föreningen organiserar cirka 150 personer som kräver ansvar från svenska myndigheter. De för en Davids kamp mot Goliat, där alla i styrelsen har fått cancer och sköldkörtelsjukdomar, samtidigt som de upplever sig motarbetade av svenska staten. Likväl fortsätter de att kämpa, eftersom de är övertygade om att fler katastrofer väntar om ingen tvingas att ta ansvar för förgiftningen.
Herman Afzelius är ordförande för PFAS-föreningen. Han hade gärna frågat Romina Pourmokhtari vad hon tycker om att det blir Ronnebys vattenverk – och i förlängningen kommuninvånarna, inklusive de som förgiftats – som tvingas betala skadestånd till PFAS-föreningen istället för försvarsmakten, som blankt vägrar att ta på sig ansvaret.
– Anser ministern det är en bra och rättvis lösning, undrar Herman Afzelius.
Vidare har han lyft att ansvaret för PFAS-förorenat dricksvatten i Sverige bollas mellan olika instanser och ministrar utan konkreta resultat. Han förväntar sig att regeringen tar ett tydligt och samordnat ansvar för att lösa problemet.
I en annan del av Sverige, närmare bestämt Kvarntorp utanför Kumla, bor Karin Lindqvist Kax nära Sveriges enda anläggning som kan förstöra PFAS. Åtminstone i teorin. Som Dagens ETC kunde visa genom egna prover förra året läcker höga halter evighetskemikalier ut från Fortum waste solutions, som anläggningen heter. Möjligen läcker även PFAS via skorstenen, då studier från andra platser tyder på det, men anläggningen säger sig inte mäta innehållet i rökgas
I takt med att medvetenheten om farorna med PFAS ökar har Fortum waste solutions fått allt mer att göra. Bland annat var det hit som MSB och Naturvårdsverket skickade giftigt brandskum till en kostnad av 12,3 miljoner kronor. Motsvarande 10 ton PFAS skulle förstöras. Ett gram PFAS räcker för att förorena 100 olympiska simbassänger.
Karin Lindqvist Kax undrar, precis som andra oroliga invånare, hur mycket som har läckt ut i hennes omgivning. Hon förstår inte varför myndigheterna inte gör mer för att tvinga Fortum att berätta om sina utsläpp. Från bolagets sida är det locket på. Och läckaget fortsätter.
Eftersom hon inte fått gehör i egenskap av lokalinvånare har Karin Lindqvist Kax engagerat sig i lokalpolitiken, där hon sitter i kommunfullmäktige för Centerpartiet.
– Vi har lämnat en motion på kommunfullmäktige om att vi vill att Fortum ska komma och prata med oss. Men det har de inte prioriterat. Jag har väldigt svårt att förstå varför de tillåts att göra det här. Varför vi som stat anlitar deras tjänster när vi inte vet om de förstör PFAS eller släpper ut den i naturen. Det är otäckt, säger hon.
Herman Afzelius och Karin Lindqvist Kax är bara två personer som länge kämpat för att PFAS ska få det politiska fokus frågan kräver.
Romina Pourmokhtari är tydlig med att PFAS är ett allvarligt hot mot människor och miljö. Klimat- och miljöministern kämpar för att kraftigt begränsa användningen av dem på EU-nivå och har varnat för påtryckningarna från de lobbyorganisationer som försöker att urvattna förslaget.
Men varför sopar hon inte framför egen dörr? Vi har inte hört henne säga något om att svenska skattebetalare betalar stora pengar till en anläggning som lovar att förstöra PFAS – samtidigt som tester visar att den läcker. Dagens ETC har sökt klimat- och miljöministern men fått veta från pressekreteraren att hon ”hinner inte med intervju med er om detta tyvärr”.
Än värre är att hon heller inte söker kontakt med PFAS-föreningen. Herman Afzelius skulle välkomna om det ändrades.
Danmark har föregått kommande EU-lagstiftning och infört striktare PFAS-lagar på nationell nivå. Frankrike och Norge jobbar med liknande planer. Borde inte Sverige haka på?
Frågan är vilka svar, om några, miljö- och klimatministern kommer ge riksdagens ledamöter i samband med torsdagens utfrågning. Fram med grilloljan!
