– Det är självfallet förbannat trist. Världen blir mindre.
Du skriver samtidigt att jorden inte kommer att räddas förrän flygbolagen, staterna och politikerna tvingas ta sitt fulla ansvar, och avfärdar föreställningen om att klimatkrisen ska lösas på individnivå. Vilken skillnad gör det om du väljer bort flygresor, för dig och för planeten?
– Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, som det heter. Förvisso spelar en vanlig, enskild individs val sällan eller aldrig en mätbar roll i ett övergripande historiskt perspektiv. Men det innebär självfallet inte att vi därför kan strunta i allt som händer i och med världen. Vi ska vara förbannat tacksamma att generationerna före oss INTE gick in i den narcissistiska tankefällan. Hur kan jag som individ ”göra skillnad” för införandet av demokrati? Hur kan en enskild persons insats verkligen påverka bygget av en rättvis välfärdsstat? Hur skulle lilla jag kunna hejda Hitler och nazismen?
– Nej, demokratin och välfärdsstaten steg ej ur enskilda människors livsstilsval, och nej, nazismen hejdades inte på individnivå eller genom plastbantning på dagis. Det som skedde var ett resultat av kolossala kollektiva rörelser. Det sprang ur hängivenhet, plikt och offer. Historien är summan av miljoner människors val, eller icke-val.
Har var och en av oss, i den rika delen av världen, ett personligt ansvar att exempelvis flyga mindre?
– Ja, det finns ett personligt ansvar. Men detta ”var och en av oss” bla bla bla är också ett sätt att blanda bort korten. Detta är i hög grad en fråga om klass. Pengar. I Frankrike står två procent av befolkningen för hälften av alla flygresor. År 2018 låg en procent av jordens befolkning bakom hälften av flygets alla utsläpp av växthusgaser. Världens rikaste en procent står bakom 15 procent av jordens växthusgaser, och deras andel av utsläppen kommer bara att öka. Miljardärernas lyxkonsumtion med sina lyxyachter och poänglösa rymdresor är redan i sig pervers, men också ett mätbart växande hot mot klotet.
– Flyger vi inte mindre, kommer det till slut knappt finnas några platser kvar att flyga TILL, inte minst de här ställena vi söker för deras sol och värme. De kommer att vara obeboeliga. Och det skulle kännas som en moraliskt absurd handling av mig, detta att flyga till en plats jag är intresserad av eller tycker mycket om, som säg Shanghai, och att jag genom denna handling bidrar till att den platsen försvinner.
Hur märker du själv av klimatkrisen, och hur tänker du om den och dess konsekvenser?
– Jag noterar att vintrarna blir allt varmare och snön allt sällsyntare – som norrbottning sörjer jag verkligen snön. Jag har goda vänner i Spanien som berättar om ett allt mer bisarrt väder. Jag betraktar mina barn, och ett nyligen anlänt barnbarn, och oroas för vad som väntar dem.
Vad måste ske för att på riktigt få ner utsläppen så mycket att vi har en chans att hålla temperaturökningen under 1,5–2 grader?
– Förändring måste ske på flera olika plan. Samtidigt. Så illa är det faktiskt. Vi kan inte göra detta enbart med tekniska lösningar, men tekniska lösningar är nödvändiga. Vi kan inte göra detta enbart med ekonomiska ingrepp, som exempelvis att svälta ut den förbannade fossilindustrin med hjälp av divesteringar, men ekonomiska ingrepp måste till. Vi kan inte göra detta enbart med ekologiska förändringar, som till exempel återförvildning, men stora ekologiska förändringar är av nöden. Och vi kan inte göra detta enbart genom att förändra vårt sätt att leva, men förändringar av livsstilen är nödvändiga. Och i den mån vi inte gör dem själva kommer de tyvärr att påtvingas oss.
– Samtidigt hänger allt detta på att ansvar utkrävs på den nivå där det VERKLIGA ansvaret ligger: bolag, stater, politiker. Det är ytterst på så vis som det avgörs. Inte genom att flygskamma en kompis som har åkt till Mallis.
Det behöver ju inte vara slutrest för att långväga flygresor väljs bort. Hur ser du på ditt nöjesresande i framtiden?
– Vi kommer självfallet fortsätta att resa! Vi har det i oss som människor, denna längtan vidare och bort, mot horisonten. Men vi kommer att göra det på andra sätt rent tekniskt. Och kanske med en något annorlunda attityd.
– Flygresor kommer att behövas framgent, även innan vi har ny teknik på plats. Men det här ohämmade och i grunden rätt ytliga nöjesresandet är det snart slut med. Att bara gå tillbaka till hur vi flög på, säg, 70- eller 80-talet, är ett rimligt inledande steg. Då var tåget ett första, naturligt val. Och som jag vill minnas fanns det en civilisation även då det vanligaste sättet att resa ut i världen när du var ung var att köpa ett Interrailkort.
– Jag vet inte om jag någonsin kommer att åka på fler långväga flygresor. Troligtvis aldrig mer besöka USA, aldrig återvända till Shanghai, eller Saigon. Jag försöker sluta med alla korta inrikes flygresor, tänker pröva att ta tåget till Berlin, ransonerar mina övriga flygresor, söker att minst halvera deras antal.
Har du förändrat något annat i ditt liv till följd av klimatkrisen?
– Det vanliga bara. Småsaker. Bilar mindre och cyklar mer. Försöker äta mindre nötkött och mer vegetariskt. Drar ner på inköp av nya kläder. Inga kolossala uppoffringar direkt.
