Eld i baken
Då har du uppfattat saken rätt! Den ständigt brinnande lågan från konserverad solenergi, i form av kol, gas och olja, tillåter oss att leva i en snabbare takt än någonsin förr i historien.
Hur skulle ditt dagliga liv se ut utan fossil energi: dina kläder, din dator, din telefon, din bil, de flesta av dina prylar? Även det som inte direkt består av olja kräver olja för tillverkning, förpackning och frakt hem till dig.
Den mat du äter kostar enorma mängder fossil energi innan den hamnar på din tallrik. Bränsle för jordbruksmaskiner, konstgödning, livsmedelsindustri, transport av matråvaror och färdiga produkter samt den slutliga transporten av maten från affären till ditt eget matbord. Allt kräver olja.
Eländes elände
Produktionen av konventionell olja, den man hittar i marken, nådde sin produktionstopp ungefär 2005. Hösten 2008 bröt världsekonomin ihop. Ekonomisk tillväxt och energikonsumtion hänger ihop som ler och långhalm. Utan billig energirik olja i ofattbara mängder knakar vår civilisation betänkligt i fogarna.
I Sverige kom vi undan kraschen 2008 med blotta förskräckelsen. På många andra håll i världen har människor fått rejält försämrade levnadsvillkor och söker tröst i tanken på en stark ledare. Andra söker efter syndabockar och hittar dem på alla möjliga och omöjliga håll. Social oro och högljudda protester har blivit allt vanligare. Röster vi trodde hade tystnat för alltid efter andra världskrigets slut, höjs åter på gator och torg. Det politiska landskapet förändras radikalt på sina håll och nya krafter kommer till makten.
Det är frestande att önska sig tillbaka till en lugnare tid, men allt har inte varit en dans på rosor under den epok av ständig tillväxt som nu går mot sitt slut. Det finns en lång rad avigsidor med en energikrävande, tillväxtfixerad civilisation. Vår miljö tar stryk, klimatet förändras, vi utarmar våra jordar, vi äter skräpmat, vi hinner inte andas, vi har tappat fotfästet och glömt att fisk inte är en fryst fyrkant. Löjligt billiga transporter har gjort det lönsamt att tillverka allting någon annanstans. Nästan all tillverkning har flyttat långt bort från desperata, arbetslösa människor i västvärlden.
Det är lätt att tappa modet och tillförsikten.
Energi i framtiden
Hur vi än vänder oss finns det bara en sak som säkert kan sägas om framtiden. Vi kommer att ha tillgång till mycket mindre energi än vad vi blivit vana vid under 1900-talet. Det kommer att bli väldigt annorlunda, men det behöver inte alls betyda att allt blir sämre.
• Tänk om det finns ett bättre liv som väntar bortom den eviga tillväxten?
• Tänk om vi globalt kan leva i samarbete med ekosystemen omkring oss, och på köpet bygga upp vår matproduktion, våra samhällen och våra arbetsplatser på ett sätt som håller i längden?
• Tänk om vi kan odla mat nära de som ska äta den, om vi kan tillverka det vi verkligen behöver på ett miljövänligt sätt som inte är globalt utan lokalt?
• Tänk om vi till och med kan skapa ett nytt ekonomiskt system som är anpassat efter de resurser vi faktiskt har tillgång till här på jorden?
Redan under tidigt 1970-talet funderade permakulturens grundare Bill Mollison och David Holmgren på flera av dessa frågor. Svaret blev: Ja, det är fullt möjligt att skapa en permanent mänsklig kultur på jorden, om vi bara lär oss att samarbeta med ekosystemen och håller oss inom de fysiska gränser som planeten ger oss. De sammanfattade sina tankar och gav dem namnet Permakultur.
Bill Mollison
Bill föddes 1928 i en liten fiskeby i Tasmanien. Som ung arbetade han bland annat som fiskare, skogshuggare och jägare, hela tiden nära naturen. Hans stora naturintresse ledde honom in på en bana som biolog och han tillbringade många år i fält. Han blev ögonvittne till hur den ”moderna” tiden påverkade naturen omkring honom. I slutet av 1960-talet tog han en examen i biogeografi och fick en tjänst på Tasmaniens universitet. Där utvecklade han en avdelning som ägnade sig åt miljöpsykologi.
Mollison var djupt bekymrad över vad han såg omkring sig. De tasmanska skogarnas biologiska mångfald vändes snabbt till enfald. Fabriker och vägar förorenade och skar sönder landskapet.
Länge var han mest arg och ägnade mycket tid åt att protestera mot än det ena och än det andra. Men till slut insåg han att alla protester var lönlösa, ingenting förändrades när han ropade: NEJ! Gör inte så där!
David Holmgren
David var en av Bill Mollisons studenter under tidigt 1970-tal. Han delade Bills intresse för ekosystemen och var lika frustrerad över hur svårt det var att stoppa den industriella utvecklingens förödande framfart. 1972–74 satte de sig tillsammans och började formulera ett sätt att säga: JA! Så här kan man göra istället!
Med vetenskapliga studier av ekosystemen som bas, formulerade Bill och David ett antal förhållningssätt och principer för hur människan skulle kunna leva uthålligt. 1978 gav de ut den första boken om permakultur.
Permakultur
Denna första bok, Permaculture one, hade undertiteln A Perennial Agriculture for Human Settlements. Sedan dess har permakultur utvecklats till en internationell rörelse, ofta på gräsrotsnivå, som strävar efter att åstadkomma en permanent mänsklig kultur på vår ensliga planet. Permanent i meningen långsiktigt uthållig, och kultur – ja, det kan vara vilken sorts mänsklig verksamhet som helst, men ofta handlar det om odling, både på trädgårds- och jordbruksnivå.
Långvarigt uthålliga system
Permakultur utgår ifrån att de enda system som visat sig långvarigt uthålliga är ekosystemen. De kan visserligen också kollapsa, men på något sätt repar sig livet på jorden och bildar nya ekosystem. Varför inte studera hur dessa levande system fungerar, och sedan lära oss att arbeta tillsammans med dem istället för att lägga massor av energi på att motarbeta dem?
Permakultur kan omfatta en lång rad olika synsätt och tekniker, så länge de håller sig inom de ramar som ekosystemen sätter upp. Det innebär att en permakulturdesign kan se väldigt olika ut beroende på var den ligger. En trädgård i tropikerna behöver skyddas mot solen, här i norr måste vi ta vara på varenda solglimt. I ett fuktigt klimat måste vinden få komma åt för att inte grödorna ska ruttna. På Island kan vindarna välta en traktor.
Permakultur ger hopp!
Sedan den tidiga starten i slutet av 1970-talet har permakultur visat sitt värde över stora delar av världen. Den är väl beprövad och ligger redo att användas i vår omskakande tid. Detta ger gott hopp om framtiden. Du kan lära dig att leva och odla uthålligt var som helst på jorden, genom att samarbeta med ekosystemen. Permakultur är verkligen framtiden, inte bara i din trädgård!
Permakultur i din trädgård
När vi ska lära oss att hushålla med den energi vi har tillgång till, måste vi lära oss att spara och ta tillvara den energi som flödar in över det område vi kan påverka. Vi behöver också lära oss att bygga smarta nätverk/ekosystem där vi själva, växter och djur hjälper varandra. Dessutom behöver vi sträva efter att sluta så många kretslopp som möjligt, så nära källan som möjligt. Om vi lyckas med allt detta så skulle vi kunna åstadkomma en hel del i en vanlig villaträdgård och få större skörd utan att det går åt mer energi!
Så här ser det ut i många villaområden. Där finns ett hus, ett garage intill en parkeringsplats och ett par äppelträd utplacerade i en stor gräsmatta. Om husägaren är odlingsintresserad hittar du grönsakslandet längst nere i ett hörn. Där finns också eventuella bärbuskar. Ett litet växthus kan också ligga där, lite vid sidan av.
Efterkrigstid
Det här sättet att planera en trädgård har sina rötter i tiden efter det andra världskriget då tillväxten i Sverige satte fart med hjälp av billig olja. Vår ekonomi gick på högvarv och ingen behövde längre odla lite till husbehov för säkerhets skull. Att odla grönsaker föll helt ur modet och blev på gränsen till pinsamt, ett tecken på fattigdom. Kökslanden fick en undanskymd plats och gräsmattor för avkoppling och fritid bredde ut sig framför husen.
Ordning och reda
Tidens motto var ordning och reda, raka rader och rationell planering, precis som i de framväxande industrierna. Trädgårdarna kom att följa samma mönster.
Allt odlande ligger samlat för sig, träd och buskar står på rad och rabatten löper nära huskroppen. Gångstenarna i gräsmattan ligger nedsänkta en smula för att det ska gå att köra över dem med motorgräsklipparen. Raden av bärbuskar ligger samlade så att alla bär kan plockas vid samma tillfälle. Altanen ligger på trädgårdens soligaste plats. Där passar det bra att sitta och njuta av blomrabatten vid husväggen. Den måste visserligen vattnas ofta, det blir väldigt torrt under takutsprånget, men det är lätt gjort med en slang på knuten, kopplad till kranvattnet.
Avigsidor
En sådan här trädgård är visserligen lättskött, men den är också väldigt kostsam ur ett energi- och ekosystemperspektiv. Din huvudsakliga uppgift som trädgårdsägare är att hålla växtligheten i schack, och för att göra det måste du klippa och ansa, rensa och gräva, och kanske till och med bespruta ohyra och ogräs.
I ett litet växthus måste du också hela tiden passa på så att det inte blir för varmt när solen skiner. Det är lätt hänt, temperaturen går snabbt över 35 °C, även en kylig marsdag. Sedan försvinner värmen lika fort igen, när solen går ner. Det är inte lätt att hålla temperaturen jämn i ett litet växthus. Det är dessutom lätt att glömma bort att vädra eller skugga vid behov när växthuset ligger lite vid sidan av.
Gräsmattor
För att hålla en gräsmatta frodig krävs mycket skötsel: klippning, gödning, mossrivning, dressning, vattning etc. De enda ekosystem som är ständigt gräsbeklädda och har lite utspridda träd här och där, är en prärie eller en savann. Ett sådant system är stabilt över tid bara om det utsätts för omfattande gräsbränder då och då samt blir regelbundet betat av stora hovdjur. Det är inte ofta du ser en bison i en villaträdgård, eller hur? Ekosystemen vill något annat i din trädgård.
Mer skörd, mindre energi
Du skulle istället kunna planera din trädgård i samarbete med ekosystemen och få ut en bra skörd utan att egentligen använda mer energi. I längden kommer du dessutom att slippa rensa så mycket ogräs, nästan aldrig behöva ta fram spaden och ändå få massor av god och näringsrik mat att hämta, precis runt knuten. Närodlat blir härodlat!
I samma kvarter
Alla kanske varken vill eller kan planera sin trädgård för maximal skörd genom att samarbeta med ekosystemen. Du kanske nöjer dig med en örtspiral nära köksingången? Det är ett steg i rätt riktning och du slipper i alla fall köpa krukodlade kryddor en stor del av året. Men vill du löpa linan ut skulle samma trädgård kunna se ut så här.
Bostadshuset
Vi börjar med att titta på bostadshuset. Där har taket fått både solvärmerör och solelceller för att fånga energi. Växthuset har vuxit och flyttat in till fasaden där det hjälper till att värma upp huset under höst och vår. På vintern får det värme från huskroppen så att känsliga plantor kan övervintra. På sommaren frodas dina tomater och gurkor där i solljuset. Alla växter fångar solenergi genom den nästan magiska fotosyntesen.
För att det inte ska bli för varmt mitt i växtsäsongen finns en pergola längs hela växthuset. Där kan du reglera solens infall med hjälp av skuggväv. Samma typ av väv finns i taket på växthuset.
Uteplatsen är flyttad västerut och har en egen liten pergola. På denna pergola växer lövfällande klängväxter, kanske en staketdruva? Då får du lagrad solenergi att äta i form av vindruvor, och dessutom svalka på uteplatsen. På vintern när löven fallit kommer solljuset åt fasaden igen. Där fångar du in vinterns bleka sol genom fönstret.
Norr om huset
Längs entrégången, där du passerar varje dag, växer bladgrönt av olika slag. Blad är relativt skuggtåliga. Det är bara att rafsa till dig dagens blandsallad när du ändå går förbi. Du sparar på din egen energi genom att du behöver gå färre extra steg. Röda vinbärsbuskar kan också klara ett mindre soligt läge. De får bo i en matta av kryddörter och mynta på det som en gång var gräsmattan närmast parkeringen. Då slipper du lägga kraft på att rensa ogräs titt som tätt.
Väster om entrégången ligger en liten skuggdamm där grodor och andra vattenälskare trivs. Dammen får vatten från norra sidan av taket via ett underjordiskt rör från stupröret. Du lagrar då takvatten som du kan vattna med och slipper pumpa upp grundvatten för att vattna dina odlingar. I dammen blir vattnet näringsrikt, får lagom temperatur samt ett bra pH. Dessutom är det alltid trevligt för ögat med ett vattenblänk.
Höns!
Bakom garaget in mot trädgården finns ett litet hönshus. I många kommuner är det okej att ha höns i tättbebyggt område, så länge du inte har en tupp. Alla gillar inte att vara uppe med tuppen. Hönshuset har en liten gårdsyta som är taktäckt, den behövs om du vill kunna släppa ut hönsen även under en fågelinfluensa-epidemi.
Längs den östra gränsen mot grannen ligger tre olika hönsgårdar. Hönor är utmärkta trädgårdsarbetare och kan sprätta omkring och gödsla en bit jord i ett nafs. Sedan kan du lätt lägga ett par upphöjda grönsaksbäddar i en så väl förberedd jord. Får hönsen hålla på för länge på en för liten yta blir jorden stenhård och kal, så det gäller att de får omväxling. Det blir ett slags växelbruk där hönsen utgör ett skifte. Ett nätverk/ekosystem som sparar tid och arbete och ger fördelar för både växter och höns.
Örtspiral, nyckelhål och slingerbäddar
Närmast uteplatsen ligger en örtspiral där de kryddörter du tycker bäst om finns nära till hands. Strax nedanför, på det soligaste stället, ligger en rad nyckelhålsbäddar. De bildar små solfällor norr om en trädgårdsdamm som får sitt vatten från södertakens stuprännor, via rör i marken. I slingerbäddarna precis utanför pergolan växer plock- och klippgrödor som du kan skörda varje dag. Nära till hands från både hus och uteplats.
En liten skog
Längst ner i trädgården växer fruktträd, bärbuskar och örter tillsammans som i en liten skog. Här finns också ett och annat spännande nöt-träd. Här finns skugga varma dagar och en hängmatta för filosoferande på lediga stunder. Ätliga perenna växter är väldigt bra att ha, de kräver inte mycket tillsyn och ger dig skörd varje år utan att du behöver så eller plantera nytt.
En blomsteräng
Norr om skogsträdgården breder en doftande äng ut sig. Den får växa ifred tills den har blommat över. Sedan slås den, gärna med lie, det är inte så klurigt som det ser ut. Sedan får det slagna ligga och torka så att blomfrön ramlar av, och krattas sedan ihop för att användas som kompostmaterial eller för täckning.
En äng är en av få saker där antalet olika sorters växter blir fler och fler när vi människor lägger oss i hanteringen. Den biologiska mångfalden ökar och du får en blomsteräng att njuta av. Att ligga i hängmattan och titta på något vackert ger också energi.
Gräsklipp, örter, kompost och grannsämja
Den lilla snutt gräsmatta som finns kvar när fruktträdet i nordvästra hörnet bildat ett gille tillsammans med bärbuskar samt örter som marktäckare under trädet, klipper du lätt med en handgräsklippare. Gräsklipp är gödsel och kommer väl till pass i dina nyckelhålsbäddar och slinger- bäddar. Du sluter dina kretslopp.
Längs staketet mot väster finns en jordfabrik med kompostbyttor, samt en lång rad bärbuskar som väller över kanten. Du och din granne delar på skörden. Att dela med sig ger goda relationer och att ha goda relationer ger energi. Det är viktigt att tänka på sin energibudget.
Det tar tid och kraft att ställa om. Dröm stort och planera för en helhet, men börja i det lilla och gör inte mer än vad din egen tid och energi räcker till. Små steg är också steg på vägen mot framtiden i din trädgård!
