– Jag kommer att sakna känslan av att göra allvar av parollen ”en annan värld är möjlig”. Att visa att det går att bygga en annan värld än den fossila och ganska konfliktfyllda värld som vi har just nu.

En cyniker skulle kunna säga att Miljöpartiet snarare visat vad som inte är möjligt i dagens Sverige, med en väljarkår som ger tummen ner åt höga bränslepriser, generös migrationspolitik, fortsatt alliansfrihet och pacifism. Men om Per Bolund hyser någon större självkritik så visar han det inte. 

Istället lyfter han fram bedriften att ha inrättat ett klimatpolitiskt ramverk med ambitiösa etappmål till 2030 och det långsiktiga målet att Sverige senast år 2045 ska bli världens första fossilfria välfärdsland och därefter uppnå negativa utsläpp.

– När vi satte klimatmålen sa väldigt många att det är omöjligt att nå dem. Det kommer att kosta enormt mycket, det kommer att gå ut över Sveriges konkurrenskraft, jobben kommer att flytta utomlands. Det var ingen ände på eländet. 

– Men vi kunde visa att det var möjligt att fatta de beslut som krävs inom en demokrati. Det är viktigt, för i delar av miljörörelsen har det uppstått en brist på tillit till det demokratiska systemet – man tror inte på politiken som väg. Jag är väldigt orolig över det.

”Hoppas på ett Alexanderhugg”

Att riksdagen 2017 klubbade det klimatpolitiska ramverket var ”bara början”, säger Per Bolund. Lika viktigt var det att få igenom politiska åtgärder för att uppnå ramverkets mål. Men han vill inte peka ut någon enskild reform som särskilt viktig.

– Många hoppas på ett Alexanderhugg, en reform som ska lösa alla problem. Det finns en sjuka hos nationalekonomer och miljöekonomer att man vill använda ett enda styrmedel – koldioxidskatten. Men politiskt fungerar inte det. Det skapar enormt många låsningar och blir väldigt sårbart.

Istället räknar han upp en lång lista med reformer som partiet fått igenom: bonus-malus-systemet, reduktionsplikten och en rad andra åtgärder som tillsammans inneburit en femdubblad klimat- och miljöbudget.

Men även dessa reformer har visat sig vara sårbara vid ett maktskifte, liksom de nationella klimatmålen. Regeringens utredare John Hassler föreslår att alla klimatmålen ska ändras för att anpassas till EU:s nya klimatpaket Fit for 55. Per Bolund är kritisk:

– Det finns en stor risk att den breda enighet som uppnåddes när dagens nationella klimatmål togs fram inte går att nå på nytt. Om man väljer att riva upp i stället för att bygga vidare trots högljudda protester från forskare, företag och facken skadar det förtroendet för politiken och de gröna investeringarna riskerar att utebli.

Kan vara rätt att stämma staten

När Tidöregeringen skrotar just de reformer som enligt Naturvårdsverket tillsammans hade kunnat uppfylla 2030-målen, tycker Per Bolund att det är läge att pröva regeringens politik i domstol, så som ungdomarna i Auroramålet vill göra med sin klimatstämning av staten.

– Det har visat sig i andra länder att det sätter press på regeringar som inte har varit beredda att göra tillräckligt.

Justitiekanslern hävdar ju att Auroramålet går emot det demokratiska statsskicket. Ser du också en sådan risk, om domstolar lägger sig i politiken mer?

– Nej, det gör jag faktiskt inte alls. Vi har en existentiell utmaning för hela vårt samhälle, och då måste vi använda alla demokratiska vägar för att nå fram. Jag har extremt stor förståelse för att unga människor vill pröva om man kan nå framgång på den juridiska arenan också.

Hur ser du på tonen mot klimataktivister, som när Ulf Kristersson jämför dem som stör politiska möten med totalitära krafter?

– Det är en enorm överreaktion. Regeringen verkar vara räddare för klimataktivister än för klimatkrisen. Den rädslan borde de istället visa för effekterna av ett klimat som håller på att gå oss ur händerna. Om man nu bara bryr sig om ekonomi, tillväxt, plånboksfrågor, då borde man ändå engagera sig för klimatfrågan, för den är ju hotet mot alla de värdena. Det är helt oförståeligt att vi har en regering som både höjer utsläppen, stoppar klimatanpassning och dessutom verkar agera hårdare mot dem som försöker få upp frågan på dagordningen.

Regeringen verkar vara räddare för klimataktivister än för klimatkrisen.

Har påverkats av hoten

I offentligheten är tonen även hård mot Miljöpartiets företrädare, som är de mest utsatta för hat och hot av riksdagspartierna enligt Brå. Det senaste året har två män dömts för att ha dödshotat Per Bolund på sociala medier. Hur har hatet och hoten påverkat honom?

– Väldigt mycket. Ibland finns det en bild av att man inte ska prata om det, för att inte uppmuntra hatare och hotare genom att visa att det faktiskt får effekt. Den situationen tycker jag är passerad nu. Det är ett enormt hot mot hela det demokratiska systemet.

Är det ett problem även för Miljöpartiets företrädare på landsbygden? 

– Ja, absolut. Det minsta problemet är ju för mig som har ett helt kansli som stöttar mig, och säkerhetstjänst här på riksdagen. Det stora problemet är för en kommunpolitiker som blir utsatt för hat och hot och direkta attacker. Vi har politiker som har tvingats sluta för att de inte vågar vara politiker längre. Jag tycker att den här utvecklingen är fullständigt avskyvärd, och jag är väldigt orolig över vart vi är på väg.

Vi har politiker som har tvingats sluta för att de inte vågar vara politiker längre.

Grön tillväxt en ”klyscha”

Till sin framtoning är Per Bolund – biologen i slips och kostym – en okonventionell miljöpartist. Djupgröna kritiker, däribland Birger Schlaug, ser honom också som en i raden av sentida miljöpartister som tonat ner partiets ursprungliga systemkritik och tillväxtmotstånd. Men Per Bolund håller inte med.

– Som ekonomisk-politisk talesperson och som vice finansminister i regeringen har jag försökt att argumentera mot sådant som jag tycker är klyschor. Grön tillväxt till exempel, säger Per Bolund och fortsätter:

– De flesta miljöengagerade brukar säga att vi inte är emot att allt ska växa. Vi vill att solcellsproduktionen och vindkraftsproduktionen ska öka och vi vill också att det ska göras investeringar i energieffektivisering.

För många tillväxtkritiker är huvudproblemet dock att samhället på flera sätt gjort sig beroende av att hela ekonomin – alltså BNP – ständigt växer exponentiellt. Eftersom världsekonomin som helhet ännu inte visat att tillväxt är möjlig utan att förbrukningen av fossila bränslen också ökar, är tillväxtkritikerna försiktiga med att tolka den snabba ökningen av förnybara energislag runtom i världen som ett genuint farväl till fossilsamhället. Där en del ser en omställning, ser andra bara att förnybar energi plussas på den fossila. Per Bolund själv är inte obekymrad.

Ser du en risk att vi slappnar av när vi hör hur mycket den förnybara energin ökar, och inte tar lika radikala åtgärder för att minska fossilanvändningen i världen? 

– Absolut. Det är mycket lättare att lägga till än att ta bort i politiken. Nu har det visat sig att det inte var så lätt som vi trodde att lägga till heller. Vi har haft en valrörelse där många partier har ägnat sig åt att bekämpa även den förnybara energin, tyvärr. Det har satt sig ganska djupt i en del folklager, med ett kraftigt vindkraftsmotstånd till exempel, säger Per Bolund och återvänder sedan till frågan:

– Men absolut. För oss är den förnybara energin bara ett medel för att trycka ut de fossila bränslena och få en mer hållbar resursanvändning. Det är därför vi inte bara pratat om att öka elproduktionen utan också ställt krav på industrin att bli fossilfri senast 2045. I Tyskland har man satt ett slutdatum för när det sista brunkolet får användas, en solnedgångslagstiftning. Vi tycker att man borde använda den metoden i Sverige för fossila bränslen: sätta sig ner och förhandla med industrier om ett slutdatum.

”Starkt stöd för Märta”

Den uppgiften lämnar Per Bolund åt andra politiker att ta sig an. Hans eget slutdatum som språkrör för Miljöpartiet infinner sig om bara en månad, i samband med partikongressen 17-19 november. Då väljs också hans efterträdare. Men vem det ska bli, vill han inte lägga sig i.

– Medlemmarna kommer att välja den som de tror mest på. Och den personen behöver kunna utforma sin roll, sitt politiska arbete, och det är jag övertygad om att partiet och den personen kommer att klara alldeles utmärkt. 

Inför kongressen har det stormat kring språkrörskollegan Märta Stenevi, efter att ett larm om arbetsmiljön kring henne och kritik mot hennes ledarstil läcktes till Dagens Nyheter. Vad säger Per Bolund om kritiken?

– Jag tänker att arbetsmiljöfrågor är viktiga, och att man alltid måste ta varningar om problem på allvar. Det är vår kanslichef som hanterar arbetsmiljöfrågor, så hon kommer att ta det vidare.

Vore det bra med fler kvinnliga språkrörskandidater? 

– Vi har ju alltid möjligheten inför varje kongress att nominera sig själv eller andra. Vad jag känner till så är det inga andra kandidater, och det visar väl ändå på att det finns ett starkt stöd för Märta.

Lämnar efter nästan 30 år

Någon gång kring årsskiftet gör Per Bolund sin sista dag som riksdagsledamot, och lämnar därmed politiken efter nästan 30 år på kommun- och riksdagsnivå. Han ger inget besked om vad han vill göra därefter, utöver att få mer tid till att spela basket och odla potatis och grönsaker i sin trädgård.

– Nej, det blir spännande att se vad som kommer fram inom mig, vad jag känner mig nyfiken och intresserad av. Och sedan såklart också att se om det finns några som är intresserade av att jag skulle kunna göra någonting bra. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag inte kommer att göra någonting som jag inte kan stå för. Så att bara gå in och göra något slags konsultarbete för att tjäna mycket pengar, det kommer inte att vara jag.