Moderaterna är numera motståndare till snabba tåg med motivet att… ja, vadå?

Påståendet: Det kostar för mycket och kommer göra lite klimatnytta.

Sanningen: M vill storsatsa på mer flyg och mera motorvägar eftersom det är det Sveriges mäktigaste företagsledare stöder och kämpar för. För M är klimatfrågan ointressant, för dem gäller konkurrenskraft och ett enklare liv för den elit de tror är Sveriges verkliga styrka.

Kristdemokraterna svänger och blir emot de tåg man faktiskt slogs för inom Alliansen.

Påstående: Det tränger ut andra nödvändiga satsningar.

Sanningen: KD vill skapa en splittring mellan L och C och få januariavtalet att falla. Partiet är enbart taktikspelande, KD kommer framöver svänga hursomhelst och med vilka snabba skiftningar som helst bara man kan hålla sig kvar i medieljuset och kan spela lite maktlotto, strunt samma vad det förstör för samhället.

Det är inte en slump att Ebba Busch Thor valde att ha Bert Karlsson som sin coach under valåret.

Liberalerna har en ny partiledare, Nyamko Sabuni. Istället för tåg vill hon se trådar på motorvägarna för att driva långtradarna (vilket är en god och enkel idé som Dagens ETC skrivit om många gånger). Men motivet är inte motstånd till järnväg utan ett försök att visa sig tuff mot S och MP för att förbättra synen på partiet hos M-väljare, den enda krets där L skulle kunna hitta fler röster. Om man inte ska gå in på rasist­vägen där både KD och Sverige­demokraterna står och blockerar.

Sveriges framtida infrastruktur står alltså och havererar med patetisk småttig partiegoism och den dumheten ska inte underskattas. Det är trots allt den som skapat totalkaoset i Brexit-frågan. Partiegoism kan förstöra väldigt mycket.

Det verkliga ansvaret för förstörelsen av infrastrukturen, så att vi i Sverige har de värsta klimatutsläppen av alla bara från hur vi fraktar oss och varor fram och tillbaka över landet (extrem hög andel av utsläppen kommer från just transporter), beror dock på Socialdemokraterna. Sedan 1995 har järnvägen fått förfalla, avregleras och bortprioriteras. Trafikverket har varit instrumentet för att stoppa allt utom motorvägar och ombyggda landsvägar så att långtradartrafiken ska kunna åka jämnare genom landet. S-ledda kommuner har slagits för lokala flygplatser och högereliten inom partiet är fast i samma flygdrömmar som ­Wallenberg och den sfärens ­lobbygrupper.

På allvar tror man att just Sverige är undantaget där flyget ska vara heligt, tillsammans med C driver man myten om att man ska ”flyga med biobränsle” och omställningen har i praktiken stoppats. Sverige fortsätter satsa på flyg trots att folket börjat avboka biljetterna.

Så vad gäller ur klimatsynpunkt? Vilka är de verkliga behoven?

Sverige måste storsatsa på lokala tåg som binder samman städer. På samma banor ska vi flytta in varutransporter, framför allt nattetid med både långväga och korta godståg. Inget av detta går att göra utan att samtidigt lyfta ut de långtgående snabba tågen och bygga nya banor. Hur snabba tåg kan man gräla om.

Men tåg går inte fram till fabriker och varuhus och lager, att elektrifiera landsvägarna för tunga lastbilar är ett nödvändigt komplement som kommer kunna skapa det Sverige behöver snabbt. Ett elektrifierat trafiksystem som verkligen håller samman hela landet och gör oss klimatrena inför hela världen.

Och att vi har pengarna att göra det vet alla i dag. Det är bara – åter­igen – partitaktik som hindrar såväl de borgerliga som S att använda offentliga sektorns enorma finansiella förmögenhet till det här. Istället stöder man spekulation på börsen och låtsas prata om ”ansvar”. Som om det var ansvarsfullt att gå i graven med ett förstört klimat ovanför gravstenen.

Men klimatnyttan? Det är så här, nyttan av projekt beror på vem som får räkna. Fram till i dag är det Trafikverket som räknat med en helt felaktig kalkyl där man hävdat att klimatnyttan av minskade koldioxidutsläpp bara är 1,14 kronor per kilo. Då ger tåginvesteringar ”liten samhällsnytta”. Från och med mars nästa år gäller istället en ny kalkyl som är att samhället sparar sju kronor per kilo utsläpp som försvinner, siffror som Dagens Industris ledarsida hedervärt tagit fram) Alltså 7000 kronor per ton vilket är det som den globala klimatforskningen räknar som nödvändig för att stoppa utsläppen snabbt.

Trafikverket kommer nu få räkna om sina kalkyler och då blir plötsligt nyttan väldigt stor.

För oss som tar klimatkrisen på allvar är denna låtsaspolitik bara något att skaka på huvudet åt. Politiken gör bort sig inför sina medborgare och det som kommer hända i kriser är som alltid att medborgarna går före i rörelser och därmed ändrar politiken.

Klimatpolitik på riktigt är ingen raketforskning. Minska flyget, snabba tåg inrikes, långsamma täta tåg regionalt, eldrift på vägar för transport och för privatbilism och så cyklar vi i stan.

Inget av detta står emot varandra, inget av detta är något att göra partigräl kring.

Svenska politiker har makt att förstöra klimatet eller rädda det.

I dag väljer de gemensamt det förra.

• I september 2009 överlämnades betänkandet ”Höghastighetsbanor – ett samhällsbygge för stärkt utveckling och konkurrenskraft” till regeringen. Betänkandet gav tummen upp till nya höghastigzhetsbanor mellan Stockholm-Jönköping-Göteborg/Malmö. Kostnaden beräknades till 125 miljarder kronor.

• Regeringen Reinfeldt valde ändå i mars 2010 bort höghastighetsbanorna i sin långsiktiga plan för transportsystemet i Sverige 2010–2021.

• Istället meddelade oppositionen i april 2010 att ”vi bygger höghastighetståg om vi vinner valet i höst”.

• Men Reinfeldt satt kvar. Och i Almedalen 2014 meddelade Alliansen att de nu ville bygga höghastighetsbanor mellan Sveriges tre storstäder, och lovade att avsätta 140 miljarder kronor – om de vann valet.

• Men de rödgröna tog över 2014, och hösten 2016 meddelade M att de i likhet med L tänkt om. De ansåg nu att nya stambanor och snabbtåg skulle bli för dyrt och tränga ut andra investeringar.

• Den rödgröna regeringen Löfven var däremot positiv, och föreslog en satsning på ett nytt höghastighetssystem.

• I Januariöverenskommelsen var Liberalerna åter med på ”banan” och gick med på att ”nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas”. Tills för drygt en vecka sedan då Nyamko Sabuni (L), gjorde klart att hon endast ställer sig bakom bygget om det blir en bred överenskommelse om finansieringen – alltså att även M måste vara med på noterna.

• M har stängt dörren. SD är sedan tidigare emot projektet.

• I torsdags svängde KD också – med samma argument som M och L – att nya höghastighetsbanor ”riskerar att tränga undan andra nödvändiga investeringar”.