En del miljöpartister har gruffat om att kändisar utan politisk erfarenhet kniper topplaceringar. Men ingen kan beskylla Holmgren för att vara en rookie i klimatsammanhang. Och själv tror han att den bakgrund han har kan vara en fördel, särskilt i EU-politiken.

– Någon skrev i en krönika att just i EU-politiken är det bra med nördar som verkligen snöat in på nåt, och i mitt fall så har jag ju gjort det. Men jag brinner inte bara för klimatfrågorna, utan för hållbar utveckling i stort. Där ingår också social hållbar utveckling, säger Pär Holmgren, när vi träffas på Miljöpartiets kansli i Gamla stan.

Pressekreteraren sitter med och bandar hela intervjun, ett vanligt grepp numera när varenda ord ur politikermun vägs på guldvåg. Ett drev startar så lätt. Efter en tweet i november där Pär Holmgren kallade filosofen Torbjörn Tännsjös artikel i DN om en global despoti och hur världen på kort tid kan räddas från klimatkatastrof, för ”intressant”, blev han själv kallad antidemokrat.

– Det jag ville ha sagt är att om vi inte löser klimatkrisen så är tyvärr demokratin i fara. Om vi misslyckas med 2-gradersmålet kommer vi få en så instabil värld så att ja, vad kommer att hända då? Så tolkade jag det han skrev – uppenbarligen på ett helt annat sätt många andra tolkade det.

Hur ser du på det drev som blev efter din tweet? Var det ett skapat drev, som du ser det?

– Ja, det var det ju. Men samtidigt är det bra att så många står upp och försvarar demokratin. Även om hela  påståendet att jag skulle vara emot demokrati är befängt. Jag hade inte gått med i MP om jag hade varit emot demokrati. Min kommentar var ju ”intressant” och det mer ur ett akademiskt filosofiskt perspektiv.

Du har tidigare sagt att du vill vara partipolitiskt obunden. Hur kommer det sig att du nu kandiderar för MP till EU-parlamentet?

– Jag har länge tänkt att jag vill arbeta mer internationellt och funderat på att någon gång engagera mig politiskt. Då är det MP som alltid legat närmast. Styrkan med EU-politiken är att den är sakpolitiskt orienterad, det går att driva frågor på ett annat sätt än i rikspolitiken, säger han.

Akut situation

Och det finns ingen tid att förlora för den som vill påverka i klimatfrågan.

– Situationen börjar bli enormt akut. IPCC slår fast att vi har de kommande tio åren på oss. Under den perioden måste utsläppen i världen halveras. För rika länder måste utsläppen minska ännu mer. Då räcker det inte med opinionsbildning och hopp om teknikutveckling. Det måste till tuffare politik.

Vad tror du om möjligheterna att genomföra en tuffare politik på den korta tid vi har på oss?

– Det jag tjatat om de senaste fem-sex åren är att det måste till en kritisk massa av människor, i politiken blir det extra tydligt. Om vi som vill ha en grön omställning får tillräckligt många röster så kommer omställningen att ske. Och jag tror verkligen att vi är på väg att nå dit nu. Alla skolstrejker måste påverka de här barnens föräldrar och mor- och farföräldrar. Vi vet historiskt att vid paradigmskiften går det först trögt, innan förändringen blir självklar. Ta när kvinnlig rösträtt infördes exempelvis. Jag tror faktiskt att vi står inför ett sånt paradigmskifte nu på 2020-talet.

– Greta – om det rullar på – kommer att bli lika historisk som Rosa Parks. Ibland är det vissa människor som gör något av så stor övertygelse att de till slut rubbar balansen.

Vilket betyg ger du till EU-parlamentet och EU:s klimatpolitik hittills?

– Den är ju bevisligen inte tillräckligt bra. Vi vill att alla länder i EU ska ha en begränsad utsläppsbudget. Det innebär att utsläppen i alla EU:s länder behöver minska med 10-15 procent per år, redan nu. Det finns ekonomiska verktyg i EU för att i så fall kunna bestraffa länder som inte lever upp till det.

Vilka är de främsta hindren för omställningen som du ser det?

– Ett stort hinder, tyvärr, är män i min egen ålder och uppåt som ofta är mer rädda för förändringar i sina liv än för klimatförändringar. Det finns också starka konservativa krafter som motarbetar beteeendeförändringar och låser fast finansiella medel i de gamla företagen, säger han.

Döende dinosaurier

Den teorin får visst stöd efter en titt på vilka som sitter i EU-parlamentets jordbruksutskott. Klar överrepresentation av män runt 50 eller över, många konservativa. De röstade i början av april för att det tyngsta industriella jordbruket får fortsatt EU- stöd utan miljökrav – på tvärs mot alla hållbarhetsmål.

– Det är verkligen inte bra. Lantbrukare som förstärker ekosystemtjänsterna borde få stöd istället. Det riktigt tunga industriella jordbruket bidrar ju absolut inte till biologisk mångfald, medan det småskaliga ofta gör det.

Däremot ska man inte subventionera några verksamheter i evighet. Vindkraften är ett bra exempel. Den har behövt stöd, men börjar nu stå på egna ben och konkurrerar ut kärnkraften för att vinden är billigare, effektivare, smartare och snabbare.

Ändå går Moderaterna nu ut hårt med krav på dubbla EU-anslag till kärnkraftsforskningen. Varför vill de det, tror du, när inte ens energibolagen vill satsa på ny kärnkraft?

–  Det är väl helt enkelt så att de inte har i någon riktig klimatpolitik. Jag  förstår att ickedemokratier som Ryssland och Kina där staten bestämmer allt, satsar på kärnkraft, men det går inte på en avreglerad marknad.

Det finns de som säger att det är svårt att bli av med olja och kol eftersom det ger stora möjligheter till makt och inflytande i världen – på ett helt annat sätt än en grön, mer decentraliserad ekonomi. Vad säger du om det?

– Den gröna omställningen handlar mycket om en demokratisering. I en riktigt hållbar värld kommer många människor och företag kunna producera sin egen energi. Givetvis brinner det då under fötterna på de få gubbar som sitter med makten i framförallt den fossila industrin. Det är det som skapat den stora trögheten. Men de är ju döende dinosaurier.

Behöver vårt ekonomiska system förändras om vi ska lyckas med omställningen?

– Vi måste bli duktigare på att skilja mellan ekonomisk tillväxt och oekonomisk tillväxt. Väldigt mycket av det vi idag beskriver som ekonomisk tillväxt bygger på miljöförstöring. Den typen av dopad ekonomisk tillväxt måste vi ta oss bort ifrån. Riktig ekonomisk tillväxt får man genom att ställa om till en hållbar utveckling.

Pär Holmgren om…. 

… splittringen inom MP, och nya partiet Vändpunkt:

– Det vore bättre om alla gröna var enade. I EU har de gröna varit bra på att stå enade. Men man får respektera att enskilda individer vill gå in i frågorna från ett annat håll.

… flyget:

– Det finns situationer där människor kan behöva göra en flygresa, men generellt måste vi se till att transporterna hamnar på marken. Det måste bli enklare, billigare och säkrare att åka tåg inom Europa. Det är en typisk EU-fråga. Ett sätt att driva på den utvecklingen är att göra flyget dyrare.

… hur det känns att kanske bli EU-parlamentariker:

– Å ena sidan är jag ny i politiken och känner stor ödmjukhet inför uppgiften. Men med de 20-25 år jag har bakom mig i klimatfrågan känner jag mig ändå trygg. När jag besökte parlamentet i Bryssel kändes det inte konstigt, tvärtom. Det finns många med min bakgrund i den gröna gruppen. Min bild är att det är lättare att göra politisk karriär inom EU som expert.

… vad han hoppas kunna göra i EU:

– För det första vill jag hamna i utskottet som kallas ENVI, som jobbar med miljöfrågor. Sen vill jag med den kunskap och erfarenhet – och kanske pondus – som jag har kunna vara en tydlig talesperson i miljö- och klimatfrågorna för den gröna gruppen.

… om MP:s chanser i EU-valet:

– Vi känner stor optimism. I riksdagsvalet har klimatfrågan en märklig förmåga att vara stor och viktig till tre veckor innan valdagen, sen bara försvinner den. Men nu kommer klimatet vara en av de absolut viktigaste frågorna, i princip alla partier inser att de inte kan ducka. De partier som säger att Sverige är ett litet land som inte kan lösa klimatfrågan, säger indirekt att den måste lösas på EU-nivå.