När Dagens ETC träffar Lennart Dock och Bosse Lindvall är de är på plats utanför Konserthuset i Stockholm, där de ska bistå Rebellmammorna i en manifestation på Nobeldagen. Syftet är att belysa det alarmerande nödläge mänskligheten befinner sig i och vädja till makthavare att ta forskarna och vetenskapen på allvar. 

– Det finns en vetenskap som är glasklar med hur det står till med planeten. Och framåtblickarna är väldigt trovärdiga, säger Bosse Lindvall. 

Som pappor och män behöver vi synas. 

”Lika bekymrade som mammorna”

Som pappa till fyra barn samt farfar och morfar till nio är oron för barnen den största drivkraften i hans engagemang.

– Jag står inte ut med att bara stå och titta på. Jag kan inte titta mina barn och barnbarn i ögonen om jag inte gör någonting, säger han. 

Lennart Dock nickar. Han har två barnbarn och fyra barnbarn och började engagera sig för klimatet för några år sedan. Varje vecka går han med i ett klimattåg på Stockholms gator, och brukar som utbildad forskare alltid ha på sig en vit labbrock för att understryka kopplingen mellan klimatkrisen och vetenskapen. 

– Vi vill visa att det inte bara är mammor som engagerar sig och oroar sig för barnens framtid. Som pappor och män behöver vi synas i klimatkampen. Vi är lika bekymrade vi.

”Vi utmanar rika mäns livsstil”

I sin programförklaring skriver Rebellpapporna att de ”tar avstånd från kunskapsförnekandet, arrogansen och föraktet för miljö- och klimatengagemang, som framför allt kommer från andra män”.

Forskning visar att det finns belägg för påståendet. Kvinnor är generellt mer engagerade än män i klimat- och hållbarhetsfrågor och kvinnor har också en mindre negativ klimatpåverkan än män, visar bland annat studier från Göteborgs universitet. 

Vad det beror på är svårt att svara på, tycker Bosse Lindvall. Han tror att vissa kanske är obekväma med att gå delta i en manifestation. Eftersom han själv har varit politiskt aktiv i hela sitt liv är det självklart för honom att engagera sig. Men när han gäller hans egna söner och döttrar är det än så länge bara döttrarna som varit med i klimatmanifestationer. 

– Jag tror att det kanske är svårare för en småbarnspappa att ta in det som håller på att hända, vi män är mer otränade på att känna. 

När vi sitter och demonstrerar utmanar vi den livsstil som rika män har, med hög konsumtion, stora bilar och många flygresor.

”Utmanar de rika männens livsstil”

Lennart Dock tror att mäns oengagemang hänger ihop med den traditionella synen på män som ”mer fyrkantiga och inriktade på teknik och fakta än känslor”. Han lyfter också fram kopplingen mellan höga utsläpp och höga inkomster. 

– De som släpper ut mest bor i de rikaste kommunerna. Där finns de största bilarna och husen och där reser folk mest.

Bosse Lindvall nickar ivrigt.

– När vi sitter och demonstrerar utmanar vi den livsstil som rika män har, med hög konsumtion, stora bilar och många flygresor. 

Mest positiva reaktioner

Själv har han ändrat livsstil sedan han blev medveten om klimatkrisen. Han äter inte längre så mycket kött och har inte flugit på sju år. Numera åker han istället på tågresor ut i Europa tillsammans med vänner.

– Det är krångligare, tar längre tid och är dessutom dyrare. Men nu har det blivit min grej. Jag njuter av resandet på ett annat sätt än tidigare – resan blir en del av upplevelsen.

Även Lennart Dock har slutat flyga, äter sällan kött och har ingen bil. 

– Man tänker annorlunda. Det är ett helt nytt tankesätt.

Rebellmammorna har fått stor genomslagskraft sedan de bildades, både i Sverige och globalt. En viktig del i aktivistgruppens taktik är att ”tala till människors hjärtan”, som de skriver på sin hemsida, och beröra emotionellt genom att agera utifrån kärleken till sina barn. Men fungerar det på samma sätt med papporna.

Många stannar och gör tummen upp eller lägger handen på hjärtat som en gest av tacksamhet

Kan ni väcka samma känslor som mammorna?

– Jag tror det finns ett signalvärde i att män sitter ned tysta och allvarliga med ett budskap som fokuserar på barnens framtid. Det är så långt från fotbollshuliganer man kan komma. Vi tror att det berör, säger Lennart Dock. 

Båda har mestadels mött positiva reaktioner med undantag från tonårskillar som kan vara raljerande och äldre som är sura och undrar vad de håller på med. 

– Men många stannar och gör tummen upp eller lägger handen på hjärtat som en gest av tacksamhet, säger Bosse Lindvall. 

Oro över barnbarnen

Samtalet övergår till hur oron inför framtiden ser ut, rent konkret. Lennart Dock säger att han helst inte vill tänka på det. Men han undrar över hur länge korallreven och renkulturen kommer att finnas kvar. 

– Hur många gånger på en vinter kommer barnen kunna åka pulka? Vad händer med vintersporten?

Det han oroar sig för allra mest är hur det förändrade klimatet kommer att påverka jordbrukets förutsättningar och möjligheten att odla mat när skyfall och långvarig torka blir allt vanligare. 

– Samhället kommer att utsättas för stora påfrestningar, vi ser det redan nu i Spanien till exempel. Vi är vana vid att kila in på Ica och handla mat. Hur länge kan vi fortsätta göra det?

Oron och kanske ett styng av dåligt samvete hörs i rösten när han beskriver hur han växte upp i omedvetenhet under den stora accelerationen, det vill säga perioden efter 1950 med en drastisk ökning av mänsklig aktivitet och påverkan på miljön och klimatet.

– Mina barnbarn kommer statistiskt sett att leva år 2100. Vad kommer de att behöva uppleva om vi inte gör någonting nu? Det har gått nästan tio år sedan Parisavtalet slöts och utsläppen bara fortsätter att öka. 

”Vad händer med det goda samhället?”

Det som håller Bosse Lindvall vaken om nätterna är hotet mot samhället och civilisationen när katastrofscenarierna blir verklighet. Vad händer när polis och brandbil inte längre kommer när vi behöver dem? När människor inte längre har mat till sina familjer utan går runt på gatorna och letar efter mat?

– Det skrämmer mig något oerhört. Det låter dramatiskt men det finns faktiskt en risk för att vi inte har vatten i kranarna och värme i elementen. Vad händer med oss som människor då? Vad händer med det goda samhället vi skapat i hundratals år och med demokratin?

Det har blivit dags för papporna att ge sig ut på ett kylslaget Sergels torg i Stockholm och sedan vidare mot Konserthuset. Rebellmammorna och några andra pappor väntar med röda halsdukar och plakat. De flesta känner varandra sedan tidigare men det finns också några nykomlingar som hälsas välkomna.

Innan de går säger Bosse Lindvall att något som hjälper mot oron när katastrofscenarierna dyker upp är detta – att faktiskt göra något. 

– Jag mår absolut bättre av att göra någonting. Det ger hopp och styrka. Alternativet, att stå och titta på står jag inte ut med, säger Bosse Lindvall. 

Lennart Dock instämmer och säger att inte minst det sociala sammanhanget är viktigt. 

– Vi klarar oss inte utan det. Det känns hoppfullt när man ser att det finns flera som engagerar sig.