Det handlar alltså om omkring 100 000 svenskar, vars konsumtion i snitt ger upphov till 42 ton koldioxid per person varje år. Det är nästan tio gånger mer än den fattigaste hälftens 4,4 ton per person. Motsvarande siffra för de rikaste 10 procenten är 15 ton.

– Vi ser till exempel att de med högre inkomst flyger mycket mer, och att de absolut rikaste flyger privatjet, vilket faktiskt har ökat de senaste åren, säger Astrid Nilsson Lewis, klimatresearcher på Oxfam Sverige och en av författarna till rapporten.

Mellan 1990 och 2019 minskade de totala utsläppen från svenskarnas konsumtion. Men rapporten visar att det var de lägre inkomstgrupperna som minskade sina utsläpp mest i relativa tal. Exempelvis minskade den fattigaste hälften sina konsumtionsutsläpp med 35 procent, medan den rikaste procenten minskade sina med 26 procent.

Skatt på suvar

För att världen ska ha 67 procents chans att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader, behöver utsläppen enligt rapporten minska till 2,8 ton per person globalt år 2030. För den rikaste procenten svenskar skulle det innebära 93 procents minskning på sju år.

– Det illustrerar verkligen hur drastiskt vi måste ställa om för att kunna lyckas, säger Astrid Nilsson Lewis.

Den svenska rapporten publiceras samtidigt som Oxfam International släpper en global rapport på samma tema.

– Tittar man globalt så är skillnaderna tyvärr ännu större. Den rikaste procenten i världen släpper ut lika mycket som de fattigaste två tredjedelarna av jordens befolkning, alltså fem miljarder människor. Och de rikaste 10 procenten av världens befolkning står för hälften av alla utsläpp. Det är dramatiska siffror.

Oxfam Sverige föreslår en rad åtgärder för att öka jämlikheten i samhället, bland annat höjd skatt på arbete och kapital för den rikaste procenten. I rapporten föreslås också avgifter på suvar, fossildrivna båtar och andra utsläppsintensiva varor, där intäkterna sedan delas ut progressivt ”så att de som har det tuffast får stöd för omställningen”.

Inte så enkelt

Siffrorna i rapporten visar – med lite matematik – att den fattigaste hälften av Sveriges befolkning har mer än dubbelt så höga utsläpp per intjänad krona som den rikaste procenten. 

Att ta en krona från en höginkomsttagare och ge den till en låginkomsttagare leder alltså, allt annat lika, till att utsläppen ökar. Det är egentligen inte förvånande, eftersom rikare människor tenderar att konsumera en lägre andel av sin inkomst och i stället spara mer. Sparandets klimatavtryck är inte inkluderat i rapporten.

– Vi menar inte att vi bara behöver omfördela, utan att det som vi tar från de rikaste genom beskattning måste användas för att genomföra omställningen. Och vi påstår inte att det här är den enda lösningen, utan att mer jämlikhet är grundläggande för att lyckas med omställningen. Det finns till exempel studier som visar att människor i mer ojämlika länder spenderar mer på statusvaror. Om man reducerar lyxkonsumtionen på toppen så blir det mindre socialt tryck att överkonsumera, säger Astrid Nilsson Lewis.