– Det finns forskare som säger att det är naturliga cykler. Och mycket koldioxid släpps ut från andra verksamheter också.
Artur Braszkiewicz är vice ordförande för gruv- och energiarbetare i fackförbundet Solidaritet som organiserar de flesta gruvarbetarna i Ruda Śląska, staden som vilar på kolgruvan Pokój. Här har kol brutits sedan 1700-talet och Schlesien är den region med mest kolbrytning i hela EU och därmed central i unionens klimatomställning.
Trots att han är nöjd med det avtal fackförbunden har tecknat med regeringen önskar han att gruvorna inte skulle stänga.
– Det byggs nya kolkraftverk i många delar av världen, Kina och Indien har jättemånga kolgruvor. Polens kol spelar ingen roll för klimatet i det sammanhanget, säger han och tittar ut över gruvområdet som ska förberedas för stängning.
Klimataktivisten i kolgruveland
En och en halv mil från Ruda Śląska, på en gågata i centrala Katowice vandrar Emilia Szymczyk med en mapp med informationsmaterial om Världsnaturfonden i handen. Hon försöker värva nya medlemmar och samtidigt informera om miljöfrågor och den globala upphettningen. För hon är ordentligt orolig för klimatet.
– Jag tycker att vi borde ta större ansvar för planeten och miljön. Det är ett problem att vi är så beroende av kol.
Hon tror att det är möjligt för gruvarbetarna att hitta nya jobb.
– Vår organisation bryr sig om kolgruvearbetarna också. Men det är bättre för miljön och för människor i Schlesien om gruvorna stänger. Vi har också mycket luftföroreningar här på grund av kolet.
Men visst innebär det en stor omställning för regionen, medger hon.
– Vi har haft kolgruvor så länge här så det blir en dramatisk förändring.
Tyskland är det EU-land som bryter mest kol och har som mål att alla kolgruvor ska vara stängda år 2038. Därefter kommer Polen, som till 80 procent är beroende av kolkraft för sin elproduktion.
Polen har länge varit EU:s svarta får i klimatförhandlingarna och har satt sig på tvären när unionen siktar på att bli koldioxidneutral till 2050. Men hösten 2020 kom landets regering ändå överens med EU om att stänga alla kolgruvor och kolkraftverk till 2049. En stor omställning väntar. I Schlesien sysselsätter kolsektorn 78 000 personer – om det är mycket eller lite beror på vem man frågar. Totalt 4,5 miljoner personer bor i regionen.
Kompromiss med hjälp av EU
Under åren har många av dem som haft välbetalda jobb i gruvorna lämnats utan sociala skyddsnät när deras arbetsplatser stängts, vilket skapat stora konflikter. Även om gruvarbetarna nu lovades att ingen av dem skulle förlora jobbet lät protesterna inte vänta på sig när beskedet kom. Solidaritets ordförande i Schlesien talade om avvecklingen av en av de viktigaste branscherna i Polens historia. Hundratals gruvarbetare protesterade genom att stanna kvar i gruvorna efter avslutade arbetspass.
Under vintern och våren fortsatte förhandlingar mellan facken och regeringen och i slutet av maj skrevs ett avtal med ett socialt kontrakt under. Det ger alla som är anställda på gruvor som stänger rätt att fortsätta arbeta i en annan kolgruva. De som har fyra år kvar eller mindre till pension har rätt att välja att sluta med 80 procent av lönen och därefter få full pension. Pensionsåldern är redan i dag ganska låg, då gruvarbetare som arbetar under marken kan gå i pension efter att ha arbetat i 25 år.
– Det finns ett tryck från EU att få bort kolet. Vi tycker kolgruvorna ska vara kvar, men skrev under för att ta hand om arbetarna. Vi tycker att överenskommelsen är bra, säger Artur Braszkiewicz.
Trots att det sociala kontraktet är bra, och trots att regeringen har lovat nya arbetstillfällen till regionen med hjälp av EU-fonden för en rättvis omställning, oroar sig Solidaritet ändå för gruvarbetarnas och regionens framtid. När gruvorna stänger kommer även andra arbetstillfällen i regionen att försvinna, befarar de. Det är inte bara de som jobbar i gruvorna som påverkas, även företag runt omkring, underleverantörer, affärer och annan verksamhet. Och dessutom kommer Polen att tvingas bli beroende av importerad el.
– Självklart är vi väldigt oroliga. Vi har redan gått från sex kolgruvor till två och en halv i Ruda Śląska. Vi kan inte se några av de nya jobben än.
Svårt att bryta med kol
Facket tror inte på långa vägar att de nya jobb som har lovats till regionen kommer att kunna ersätta kolgruvorna. Något som kan leda till att unga flyttar från regionen och att mest gamla människor bor kvar.
Det är en utveckling som redan har börjat en mil bort från Ruda Śląska, i staden Zabrze där de sista kolgruvorna stängde för några år sedan. Där har befolkningen på två decennier minskat med 25 000 och i dag har staden cirka 170 000 invånare.
– Trots att jag är född och har bott här i snart 60 år tror jag inte att jag kommer att bo kvar när jag blir pensionär, säger Edyta, mormor till Stasiu, 5 år, som springer i det höga gräset och jagar fjäril i ”De fallna hjältarnas park”.
– Det finns ingen bra plan för avvecklingen. Det saknas investeringar och alternativ till kolet.
Hon pendlar till jobbet som direktör för kulturförvaltningen i Katowice och tycker att Zabrze har blivit en sovstad.
– Det finns inget att göra här, inga restauranger, inga caféer, inga människor på gatorna. Allt stänger tidigt. Många affärer har stängt helt. Det finns inga framtidsutsikter, säger Edyta, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen.
Lite längre bort i parken har paret Grażyna och Jerzy Koziej parkerat sina cyklar intill ett café där de pausar med varsin öl. När deras yngsta son berättade att han skulle börja jobba i kolgruvan blev de förskräckta.
– Vi undrade ”varför”? Vi är högutbildade och hans storebror är högutbildad. Vi tyckte inte att det var en bra idé, säger Grażyna Koziej.
Gruvan är inte en bra arbetsplats, anser föräldrarna, eftersom det är ett både hårt och farligt arbete. Men deras son förklarade att han ville tjäna mycket pengar. Den tidiga pensionen lockade också.
Liksom så många andra i regionen suckar de när stängningen av gruvorna kommer på tal.
– Det är svårt. Det är klart att vi förstår att det är nödvändigt, men Polen är lika med kol sedan lång tid tillbaka, berättar Grażyna Koziej.
– Här i Schlesien har säkert varannan familj gruvarbetare i släkten. Det är tradition och den är speciell här.
Traditionen, berättar hon, handlar om att man hjälper varandra och är gästfri. Kolet står för hårt arbete, men också för samarbete.
– Vi hjälper varandra familjer emellan. Nu är några av oss frustrerade över att gruvorna ska stänga. Det kanske är för starkt att säga att det är slutet på vår kultur, men det är en väldigt viktig del av vår historia.
De hoppas att EU och regeringen hjälper till att skapa nya jobb i regionen. Men konstaterar också att Zabrze redan har påverkats av att kolgruvorna har stängt.
– Nu finns inga kolgruvor kvar och Zabrze blir bara mindre och mindre för var dag som går.
I kontorsbyggnaden vid Pokój-gruvan där konferensrummets väggar pryds av gamla bilder på gruvan förklarar företrädarna för Solidaritet att det är traditionen och tryggheten som binder samman människorna i och kring kolgruvan.
– Det är verkligen rotat här. Arbetet i gruvan är en del av identiteten. Det handlar inte bara om ett jobb. Även om man slutar arbeta i en gruva är man fortfarande en gruvarbetare. 300 år är lång tid, en djup tradition, säger Mariusz Pałka, ordförande för Solidaritet i Pokój-gruvan.
Gemenskap i schakten
Artur Braszkiewicz fortsätter:
– Man räknar med sina kollegor. Det är väldigt hårt där nere. Vi har en historia som säger att vi ska ta hand om varandra.
”Szczęść Boże”, Gud välsigne dig, står det med stora bokstäver över entrén till den slitna byggnaden där gruvarbetarna byter om. De flesta är troende katoliker och arbetet i gruvan är hårt. Och farligt.
– Alla gruvor har sina dödsfall, konstaterar Artur Braszkiewicz.
Gruvarbetarna jobbar i skift och ett arbetspass brukar vara sju timmar långt. Det tar ungefär en timme att bara åka hissen ner de 790 meter under jorden där kolbrytningen pågår. Väl nere kan de behöva går en, två eller tre kilometer innan de kommer till platsen där kolet bryts och de kan börja arbeta.
Innanför entrén i omklädningsbyggnaden finns en stor bild av Santa Barbara, kolgruvearbetarnas helgon.
– Här brukar arbetarna be före arbetspasset. Be för att de ska komma tillbaka upp igen.
Finns det de som också ber för att gruvan inte ska stänga?
– Det är redan bestämt att den ska stänga, så det är inte till någon nytta att be för det, konstaterar Artur Braszkiewicz kort.
Många gruvor har redan stängt
Många kolgruvor i regionen har redan stängt, långt innan överenskommelsen med EU var i hamn. Innan en del av Pokój-gruvan stängdes 2016 jobbade drygt 2 000 personer där. I dag är de 500 kvar. Några av dem jobbar fortfarande med att säkra upp den del som har stängt.
Det finns fortfarande kol kvar i marken, men för att komma åt den måste man borra sig ner ännu längre ner under Ruda Śląska. Det skulle både bli kostsamt och riskabelt då gruvan redan i dag orsakar problem för byggnaderna i staden.
Gruvan underminerar marken och jordskalv är vanliga. Ruda Śląskas huvudbibliotek har tvingats flytta till lokaler utanför staden sedan biblioteksbyggnaden förstördes i ett jordskalv. Trots det och trots att både hennes pappa och gammelfarfar dog i arbetsolyckor i gruvan är Joanna Filipiak, chef för nya huvudbiblioteket, inte odelat positiv till stängningen.
– Nja, säger hon och vickar på huvudet.
Hennes gammelfarfar överlevde första världskriget, men dog bara efter tre dagar när han kom hem och började jobba i gruvan.
– För min del får de gärna stänga dem, men det blir svårt för samhället. Gruvorna är viktiga för vårt liv och vår kultur. Jag vet att de snart är slut och att de är dåliga för miljön, men för människorna blir det en stor förändring.
PIS stänger gruvor
Ingen tidigare regering har vågat fatta det beslut som regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS) nu har gjort.
PIS kom till makten 2015. Sedan dess har Polen kritiserats för en rad beslut som har försämrat demokratin och ökat polariseringen i samhället. Det handlar bland annat om tuffare villkor för oberoende medier, ökad politisk makt över rättssystemet och en hätsk retorik mot hbtq-personer.
Till en början tyckte representanterna för Solidaritet att PIS var lovande.
– De hjälpte regionen mycket. Den tidigare regeringen var inte intresserad av gruvsektorn, men den nuvarande regeringen lovade att Polen inte skulle behöva stänga gruvorna före 2100. Nu hålls inte det löftet. Officiellt säger de att det är på grund av påtryckningar från EU, säger Artur Braszkiewicz.
Vad tycker ni om EU?
– Hmm, ingen kommentar, säger Artur Braszkiewicz och lutar sig tillbaka.
Men han tycker inte att Polen borde behöva minska kolanvändningen lika mycket som länderna i väst.
– De talar om rättvis omställning och vi startar från olika utgångspunkter. Vi tycker att man borde investera i ny teknik som minskar koldioxidutsläppen, kanske är det det man borde göra i stället?
Hemma hos Ola Latos familj i Zabrze diskuterar de inte kolgruvorna längre. Både hennes pappa och farfar jobbade i gruvan. Själv har hon valt en annan väg och jobbar aktivt för att motverka och informera om klimatkrisen.
– Min farfar lever inte längre. Men min pappa och min familj tänker på nutiden och på pengar till familjen. De behandlar frågan om stängningen av kolgruvorna som att det har att göra med familjen och inte med planetens framtid att göra.
Hennes resa från att dela värderingarna i kolgruvefamiljen till att engagera sig mot klimatkrisen började med universitetsstudierna.
– Det var då jag kom i kontakt med Extinction Rebellion. Vi vill visa att den globala upphettningen är ett stort problem och informera människor om det, berättar hon.
Hon är i ”De fallna hjältarnas park” i Zabrze på en jämställdhetspicknick där en grupp har samlats för att ge sitt stöd till hbtq-rörelsen som upprepade gånger har attackerats av regeringspartiet i Polen. En bit bort har en grupp lokala fotbollssupportrar samlats och skanderar mot regnbågspicknicken som är omringad av polis för att hålla motdemonstranterna borta.
Historien får ett slut
Aleksandra Bednorz som också är med på samma picknick är oroad för vad som händer när gruvorna stänger.
– Det kan bli problem när många blir arbetslösa, säger hon och nickar bort mot fotbollssupportrarna.
Men med tanke på det hårda arbete som kolbrytningen innebär, finns det då inte fördelar med att stänga gruvorna när EU går in med stöd till regionen?
– Det är svårt att skola om sig och människor har arbetat i gruvorna sedan generationer. Självklart kan det bli lättare om några decennier, men problemet är att de nya jobben måste skapas. Folk måste omskolas och vi behöver bevis på att det kommer nya jobb, säger Artur Braszkiewicz på Solidaritet.
Fackföreningskollegan Mariusz Pałka tar sin egen 25-åriga son som exempel. Sonen jobbar i närliggande gruvan Bielszowice som kommer att slås ihop med Halembagruvan 2023.
– Det blir svårt för honom att hitta ett annat jobb. Det är svårt att föreställa sig något annat. Hans farfar och farfars far jobbade också i gruvan.
Trots att det nu står klart att gruvorna kommer att stänga tycker Mariusz Pałka inte att sonen bör omskola sig.
– Han borde fortsätta att arbeta i gruvan. Det är vår identitet.
Och när den yngre sonen kommer på tal lutar sig Mariusz Pałka tillbaka i stolen och skakar på huvudet med en suck. 18-åringen har utbildat sig inom it.
– Det är hans val men han arbetar i alla fall med informationsteknik i gruvorna. Det behövs sådant arbete också.
