Haven i Norden är synnerligen stukade. Miljörörelsen och forskare har i årtionden försökt uppmärksamma problemen med överhettning, överfiskning och ett kraftigt utarmat bestånd av både växt- och djurplankton. Stora delar av Nordsjön – inte minst Skagerak och Kattegatt – är också drabbade av gigantiska mängder skräp.
Men det finns en miljöskandal det hittills pratats tyst om – i synnerhet i Sverige.
Det handlar om de enorma mängder avfall som forsar ut från Nordsjöns olje- och gasborrningar. Granskande journalister från sajterna DeSmog och Follow the money har blottlagt siffror som visar hur oljebolag under årtionden har kräkt ur sig oljeavfall direkt i havet. Utan att de ansvariga politikerna gör något för att stoppa utsläppen.
Fyller Colosseum 185 gånger
Ospar är en regional konvention som finns till för att skydda miljön i Nordatlanten. Sedan 2007, när Ospar där började föra register över havsutsläppen, har borrningar i Nordsjön pumpat ut över fem miljarder kubikmeter giftigt oljevatten i det känsliga havsvattnet. Det handlar om så kallat ”producerat vatten” som lyfter till ytan under borrningsprocessen och som innehåller såväl farliga kemikalier som radioaktivt avfall och stora oljemängder. Havsområdena som berörs tillhör Danmark, Nederländerna, Norge och Storbritannien.
Hur ska man då förstå mängden? Journalisterna gör några försök: Om detta avfall hade lagrats i 160-liters-oljefat skulle de kunna staplas ända till månen och tillbaka nästan 36 gånger.
Skälet att man inte hör mer om detta är ett bevis att fossilindustrin har en otrolig makt.
Endast under 2022 dumpade olje- och gasbolag 44,4 miljoner kubikmeter giftigt oljevatten i Nordsjön, en vattenmassa som skulle kunna fylla Colosseum i Rom 185 gånger, eller översvämma hela Amsterdam till midjan varje år.
Under samma år släppte bara den norska olje- och gasindustrin ut 116 miljoner kubikmeter producerat vatten i havet, dumpade 4 920 ton borrningsavfall på havsbotten och vräkte ut 119 600 ton kemikalier överbord, det vill säga den ungefärliga vikten av 24 000 afrikanska elefanter.
– Det handlar om utsläpp av enorma omfång. Skälet att man inte hör mer om detta är ett bevis att fossilindustrin har en otrolig makt, inte minst i Norge. Få vill gå emot fossilindustrin, säger norrmannen Halvard Raavand på Greenpeace Norden till Dagens ETC.
Hans organisation har under flera år varit medveten om avfallsdumpningen och försökt rikta politikernas uppmärksamhet mot den. Under 2022 genomförde Geenpeace en aktion mot det norska statliga oljebolaget Equinor för att varje år ha exporterat så mycket som 150 000 ton förorenat vatten till Danmark. Innan det släpps ut processas visserligen vattnet, men enligt Greenpeace är fortfarande avfallet giftigt och dessutom cancerframkallande. Enligt organisationen har lokala fiskare rapporterat om en dramatisk minskning av fiskbestånden i områdena där avloppsvattnet släpps ut.
Gifter och radioaktiva ämnen
Även Ospar konstaterar att det giftiga producerade vattnet är fyllt med cancerframkallande ämnen, tungmetaller och radioaktiva element som strömmar upp till ytan under borrningen. Norska studier har visat att producerat vatten kan orsaka hjärtdefekter hos laxungar, påverka koljaägg negativt och orsaka DNA-skador hos vissa fiskar. Enligt Ospars beräkningar är det radioaktiva avfallet i Nordsjön hela 40 gånger så omfattande som havsavfallet från kärnkraftsektorn.
Dödar levande djur
Förutom giftigt vatten pumpas andra kemikalier ur oljeborrningarna. Dessa medel är djupt skadliga för livet i havet och kan enligt Ospars bedömningar döda de flesta alger, kräftdjur och fiskar som kommer dess väg.
Exakt hur stora områden som berörs runt oljeplattformena till havs, där storskalig fiskeindustri förser de nordiska länderna med föda, är oklart.
– Vi vet att utsläppen har en enorm påverkan redan, men vi har efterlyst mer forskning på området, säger Halvard Raavand.
Helt lagliga utsläppp
Trots dess stora miljöpåverkan är utsläppen helt lagliga. Det finns en rad olika förordningar som reglerar utsläpp i havet. Men olje- och gasindustrin undantas fortfarande från dem som reglerar utsläpp från borrningarna. Hopp finns dock om att hårdare regelverk skulle kunna göra stor betydelse. Det visar exemplet Tyskland, som inte har några utsläpp av kemikalier – som följd av ett regelverk mot marina utsläpp.
– Detta visar inte minst att det går att stoppa utsläppen. Equinor har hela tiden skyllt på att de inte har tillräcklig teknik för det. Men teknologin finns, den kostar bara, säger Halvard Raavand.
