Världshälsoorganisationens cancerpanel (Iarc) slog förra året fast att glyfosat ”sannolikt” är cancerframkallande, vilket blev startskotten för en masstämning i USA där den amerikanska kemikaliejätten Monsanto, som en gång tog fram ämnet, har dragits inför rätta av över 1 000 före detta kunder som menar att det gett dem cancer.
En liknande process börjar snart i Frankrike där en familj anklagar Monsanto för sin sons ovanliga fosterskador. Sri Lanka förbjöd glyfosat redan 2015 efter att forskare lade fram hypotesen att landets njursviktepidemi kan bero på reaktioner mellan hårt vatten och glyfosat. Förra året dömde en skentribunal i Haag Monsanto till ekocid, brott mot naturen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Monsanto svarar att medlet är lika säkert som bordssalt. I Iarcs klassifikation hamnar glyfosat i samma kategori som rött kött: forskning pekar på att båda har visat sig vara farliga men det finns inte tillräckligt med studier för att säga säkert. Däremot, säger Iarc, är det belagt att korv, bacon och annat processat kött orsakar cancer.
Övertygar inte kritiker
Två EU-institutioner – livsmedelsverket Efsa och kemikaliemyndigheten Echa – har dock gjort bedömningen att glyfosat inte är cancerframkallande om den används i låga doser. Men deras slutsatser övertygar inte Monsantokritiker, i vad som blåst upp till ett fullskaligt krig om sanning och tillförlitlighet.
Gröna politiker i Europaparlamentet har länge hävdat att Efsa och Echa är mindre trovärdiga än Iarc eftersom de använder ett bredare underlag där även företagens privata forskning ingår. Iarc använder bara offentliga studier. Tidigare i år gick fyra gröna EU-ledamöter till EU-domstolen för att få reda på exakt vilken forskning som låg till grund för Efsas slutsatser.
– Det här är ingen attack på Efsa. Jag tycker att de gör ett bra jobb överlag, förklarar Heidi Hautala, finsk miljöpartist.
– Snarare är detta ett försök att få klarhet i vilka studier som måste publiceras (om de ligger till grund för EU-beslut, reds. anm.), något som borde underlätta för EU:s myndigheter.
Enligt Heidi Hautala är Efsa villigt att öka transparensen men ledningen känner sig bunden av ett nytt EU-direktiv om skydd av företagshemligheter och fruktar stämningar om den offentliggör Monsantos interna handlingar.
Ville spökskriva studie
De gröna fick vatten på sin kvarn när en domstol i USA offentliggjorde Monsantos interna mejl, där anställda diskuterar hur de ska bemöta Iarcs översyn av deras flaggskeppsprodukt.
I mejlen, som blivit kända som Monsanto Papers, föreslår en chef att de kan ”spökskriva” studier så att forskare kan ”bara redigera och underteckna” utan att avslöja företagets inblandning. En sådan studie sägs ha legat till grund för Efsas slutsatser.
I september hävdade The Guardian dessutom att delar av Efsas bedömning hade plagierats från Monsanto – något som fick Efsa-chefen Bernhard Url att gå i taket. Han menar att det är ”naturligt och nödvändigt” att redovisa delar av det material som kemikalietillverkaren skickade in. Kritiker anklagar han för ”Facebook-vetenskap”, där en vetenskaplig utvärdering rankas efter hur många som gillar den.
I en annan tvist har nyhetsbyrån Reuters gått till attack mot Iarc som anklagas för att ha struntat i opublicerade studier som visade att glyfosat är säkert; samtidigt anklagar en tidigare Reutersjournalist sin efterträdare för att ha nära band till Monsanto.
I vad som presenterats som ett försök att reda ut anklagelserna höll Europaparlamentet en utfrågning om Monsanto Papers den 11 oktober. Företaget avböjde dock inbjudan med hänvisning till att politiker inte ska ifrågasätta vetenskap – vilket i sin tur fick parlamentet att dra in ackrediteringen för Monsantos två lobbyister. I stället fick ledamöterna grilla Efsas representanter.
Beslutsprocessen låst
Under tiden gick det ordinarie tillståndet för glyfosat i EU ut förra sommaren och har ersatts med en tillfällig licens som löper ut i december. EU-kommissionen föreslår tio års förlängning men det är oklart om förslaget får stöd av medlemsländerna. Frankrike, Italien och Österrike har redan sagt att de kommer rösta nej, medan Tyskland är mitt uppe i en regeringsbildning där glyfosat kan bli en av tvistefrågorna.
Även många andra länder är splittrade internt och väljer att lägga ned sina röster, vilket låser beslutsprocessen. Nu hotar kommissionen med att glyfosat kommer mista sin rätt att säljas på EU-marknaden om länderna inte kan enas. Visserligen kan kommissionen på egen hand förlänga licensen, men det är en lösning som Bryssel inte har någon lust till, man tänker inte bära hundhuvudet för ett sådant kontroversiellt beslut.
Det är troligare att bråket om glyfosat löses genom pragmatik. En kortare licens, om till exempel sju år, kan vara en lösning som en majoritet ställer sig bakom.
Europaparlamentet vill att tillståndet för glyfosat förlängs med sju år, enligt en resolution som antogs 2016. Bland svenska partier röstade S, Fi och Gunnar Hökmark (M) för; V, C, L, SD och Anna Maria Corazza Bildt (M) emot och Miljöpartiet lade ned sina röster.
Jytte Guteland (S) röstade ja, även om hon menar att det är oansvarigt att glyfosat får säljas så länge som vetenskaplig osäkerhet råder.
– Men sju år var det kortaste som vi kunde samla en majoritet bakom.
Fredrick Federley (C) röstade nej och stödde i stället 15-årig förlängning.
– I dag är livsmedelsförsörjningen i hög grad beroende av glyfosat och utan effektiva alternativ skulle det ta lång tid för jordbruket att ställa om. Det viktiga med glyfosat är alltså, precis som andra kemikalier, att vi lutar oss mot forskningen när vi fattar besluten och inte plakatpolitik.
Linnéa Engström (MP) lade ned sin röst, även om hon ville se ett förbud enligt försiktighetsprincipen.
– Svensk växtodling står och faller inte med ett godkännande av glyfosat. Men dagens växtodling är tyvärr extremt glyfosatberoende. Kartan för svensk livsmedelsproduktion behöver ritas om och vi måste satsa ordentligt på att utveckla alternativ som är hållbara både för naturen och våra bönder.
