Översvämningarnas offer kräver mer hjälp

De vill kunna återvända till det som finns kvar av deras hem. Men först behöver de hjälp med att få vattnet att sjunka undan. Ghulam Ghaus bor numera i ett tält som är omgivet av stora bruna vattenmassor. Han säger att familjens gård, där de odlade bomull, tomater och hirs, nu har gått förlorad.

– En vecka innan vattenmassorna kom var jag så glad eftersom åkrarna såg så fina ut. Vi hörde att andra områden hade drabbats av översvämningar, men vi hade klarat oss. Men sedan kom vattenmassorna plötsligt över en natt och nivåerna bara fortsatte att stiga, berättar han.

Regntätaste julimånaden

Monsunregnen började tidigare än vanligt i Pakistan i år, redan i juni. Sedan fortsatte skyfallen under hela juli, som enligt land­ets meteorologiska institut är den regnigaste juli-månad som uppmätts sedan 1961.

I slutet av augusti ­tvingades landets myndigheter att ­förklara nationellt ­krisläge, medan över 30 miljoner människor var i behov av hjälpinsatser. En tredjedel av landet har drabbats av översvämningarna och minst 1 500 personer har omkommit sedan monsunregnen började.

Över en miljon boskap har dukat under – vilket tillsammans med alla förstörda åkermarker har slagit mycket hårt mot ett land där så många lever av sina jordbruk.

Det vatten som nu omger byarna runt Pangrio är förorenat och kommer bland annat från de kanaler som är till för att kunna samla upp stora vattenmängder – men som blivit översvämmade av den enorma nederbörden.

Byborna kräver nu att myndigheterna hjälper till att få bort vattnet. Men Sindhs minister med ansvar för bevattnings­frågor, Jam Khan Shoro, säger att den lösning som efterfrågas bara skulle leda till att befolkningar i andra områden skulle drabbas.

Kan inte återvända än

Nu har dock vattenmassorna börjat sjunka undan genom en kanal som leder vattnet ut mot Arabiska havet, förklarar Jam Khan Shoro. Det kommer enligt honom att leda till att byborna ska kunna återvända hem – på sikt.

– Men det kommer att dröja runt en månad till, säger Jam Khan Shoro.

Tariq Bashir som kommer från byn Mohammad Din, är inte nöjd med det beskedet. Hans by har varit helt dränkt i vatten i en månads tid.

– Inget tyder på att vattnet skulle vara på väg att sjunka undan. Och även om det skulle göra det och vi kan odla på vår mark igen under nästa säsong så kommer skördarna att bli sämre eftersom marken har påverkats av det smutsiga vattnet, säger Tariq Bashir.

I utkanten av Pangrio är situationen densamma i närmare 15 byar, som förblivit helt dränkta i vatten.

Sedan katastrofen började har Inam Baksh Mallah varje dag åkt ut med sin lilla träbåt till olika byar för att hjälpa människor att ta sig till säkrare platser.

– Men jag har inte nått fram till de allra mest utsatta, säger han.

Efterfrågar enkla sängar

Han hjälper även människor att hämta de ägodelar som går att rädda från deras hem. De som nu tvingas övernatta utomhus efterfrågar särskilt de enkla sängar som är vanliga bland byborna.

– Det är farligt att ligga och sova vid en flodbank omgiven av vatten, säger åttabarns­mamman Jama Malook.

Hon är särskilt orolig för att ormar ska gömma sig i det stilla­stående vattnet. Hennes familj har kunnat rädda fyra sängar från sitt översvämmade hem.

Bonden Ghulam Mustafa står och pekar ut mot ett odlingsområde som numera ser ut som en sjö.

– Den är mellan ett par och tre meter djup. Tidigare fanns där grödor som snart skulle skördas, säger han.

I flera av byarna är det enda som fortfarande syns av husen byggnadernas tak.

Malook berättar att hennes familj lyckades ge sig av från sin by till säker mark ”i vattenmassor som gick ända upp till brösthöjd”. Hennes man bar Malooks rörelsehindrade 90-åriga mamma på ryggen. Men familjen förlorade sina 25 får.

– Det är särskilt svårt att ta hand om min mamma här under bar himmel, berättar Malook.

Ett av problemen är att få tag på rent vatten, som de tvingas gå långt för att få tag i.

– Och det är utmattande i denna värme, säger hon.