Majs, vete, soja, ris, palmolja och socker står för hela 70 procent av världens produktion av kalorier, men verkligheten bakom odlingen av dessa fåtalet arter är oerhört komplex. Utöver de tämjda djuren och växterna är människan direkt beroende av cirka 50 000 olika arter. Räknar man dessutom in alla arter som behövs för att nödvändiga ekosystemfunktioner ska fungera, som klimatreglering, rening av vatten och luft, pollinering och nedbrytning, handlar det enligt rapporten om ”mångdubbelt fler”. Det blir tydligt att människan är en tråd av många i det som brukar kallas för livets väv.

Trots detta så fortsätter människan att bidra till massutrotning av arter. ”Varje år använder vi 175 procent av de förnybara resurserna som de olika ekosystemtjänsterna kan leverera. Det innebär en ständig urholkning av naturkapitalet”, skriver Torbjörn Eberhard.

Han och de övriga författarna tar upp många aspekter på den biologiska mångfalden och dess koppling till maten. Linnea Sandell skriver om alla mikrober som behövs när vi bakar, brygger, ystar, syrar eller fermenterar och hur den mångfalden allt mer ersatts av ett fåtal industriellt tillverkade. Mike Jones tar upp vikten av en mångfald av organismer i våra jordar för att de ska vara bördiga. Karin Gerhardt lyfter betydelsen av variation inom de odlade arterna och då särskilt äldre kulturspannmål, som är betydligt mer robusta än moderna sorter. Håkan Tunón skriver om relationen mellan vår natur och kultur och lanserar begreppet ”kulturella nyckelarter”. När dessa försvinner eller minskar, som strömmingen eller den rödlistade ålen, utarmas också vår kultur. Tommy Lennartsson och Anna Westin beskriver hur en mosaik av olika naturtyper inom det brukade landskapet ger en mångfald och ett landskap med många olika funktioner. De pekar särskilt på betydelsen av kött- och mjölkproduktion på naturbetesmarker.

Följaktligen är en av rapportens slutsatser att lösningen inte finns i ny teknik eller nya livsmedel som GMO-grödor eller odlade muskelceller. De ger inga variationsrika landskap. I stället menar Tuija Hilding-Rydevik att utvecklingen behöver gå från specialisering och enfald och i stället mot mer multifunktionella landskap och gårdar och att detta behöver genomsyra hela samhället.

Rapporten konstaterar också att det inte saknas politiska mål för att skapa ett mer hållbart samhälle. Det är bara den politiska viljan som saknas.   

”Det kommer inte vara enkelt att nå målen, och det kommer att kosta”, skriver Torbjörn Eberhard. ”Men det är nödvändigt, och fullt görbart”.