Nyliberalismen brakar ihop – och det kan rädda klimatet

I början av augusti röstade USA:s kongress igenom en historisk klimatsatsning: motsvarande 3 764 miljarder kronor ska accelerera landets energiomställning under 2020-talet, vilket finansieras bland annat genom skärpt bolagsskatt. Motståndet från republikanskt håll har varit kompakt. Men framför allt har Demokraternas egen högerflank satt käppar i hjulet, och då i synnerhet West Virginia-senatorn Joe Manchin, med täta band till fossilindustrin. När planen röstades igenom var lättnaden enorm. Hawaiis senator Brian Schatz ska ha gråtit av lycka: ”Nu kan jag se mitt barn i ansiktet och säga att vi verkligen gör något åt klimatet”, snörvlade han till New York Times.

Låt mig vara tydlig: Bidens plan är på intet sätt tillräcklig för att klara Parisavtalets skarpaste mål, att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det skulle kräva betydligt tuffare åtgärder, inte minst för att få ner utsläppen i närtid. Planen handlar om att driva på en grön, teknisk strukturomvandling, med allehanda morötter, från skatterabatter och subventioner till federala investeringar och en grön investeringsbank. Samtidigt har förhandlingsspelet lett till att i stort sett alla piskor för att explicit minska utsläppen lyser med sin frånvaro. Undantaget är en ny avgift för att ta itu med fossilbranschens metanutsläpp. Samtidigt innehåller kompromissförslaget också eftergifter till USA:s fossilbransch, inklusive stöd och upplåtande av federal mark till nya gas- och oljeprojekt.