– Jag hade hoppats att vi hade kommit längre. Det är väldigt oroväckande att vi istället för att gå framåt har gått bakåt, säger hon.

Den numera världsomspännande miljö­organisationen Greenpeace bildades 1971, året innan Stockholmskonferensen. Då seglade en grupp kanadensiska fredsaktivister iväg för att protestera mot USA:s kärnvapensprängningar utanför Alaskas kust. De lyckades inte ­stoppa sprängningarna, men förra året förbjöds faktiskt kärnvapen, i alla fall på pappret. Det är lite som med miljökampen – det finns ramverk och konventioner som leder rätt på pappret, men i praktiken händer inte tillräckligt, inte heller i Sverige.

– Både Stefan Löfven och Magdalena ­Andersson har gång på gång framhållit hur viktigt det är att vi agerar nu, men det verkar inte gälla om det påverkar skogsindustrin. Vi ser hur den svenska regeringen har försökt vattna ur flertalet EU-initiativ som skulle ha stor betydelse för våra hårt ansatta svenska skogar.

”Konkurrera med ohållbara varor”

Hon nämner bland annat den avskogningslag som just nu förhandlas i EU.

– Här driver Sverige på för att utelämna definitioner av skogsdegradering och hållbara bruksmetoder, med argumentet att det kan minska konkurrenskraften hos det svenska skogsbruket.

– Frågan blir ju då om Sveriges regering vill att vi ska konkurrera på världsmarknaden med ohållbara varor, säger Erika Bjureby.

Du kliver på uppdraget som Sverigechef mitt i en valrörelse – vilken roll ska Greenpeace spela här?

– Vi ser med oro att miljöfrågorna är lågt ­prioriterade, och hoppas få upp dem på agendan. Framförallt energifrågorna, inte minst till följd av Putins anfallskrig mot Ukraina. EU har med stöd av Sverige antagit ett förbud mot import av rysk olja, det är positivt och något som vi jobbat för ganska länge. Vi vill se samma importförbud för rysk fossilgas.

”Drivkrafterna måste förändras”

En nyckelfråga som EU brottas med är då hur dessa bränslen ska ersättas.

– För oss är det viktigt att de inte ersätts med annan olja och gas, eller andra falska lösningar, som biobränslen eller mer kärnkraft.

Vad säger du om att Sverige, som inte är beroende av fossila bränslen från Ryssland, fortfarande inte strypt importen?

– Vi borde stoppa vår import av rysk olja omedelbart. Det är en enkel åtgärd. Det skulle dessutom hjälpa de europeiska länder som sitter djupare fast i ryskt fossilberoende. Tyvärr valde regeringen istället att stötta fossilanvändningen med skattelättnader och subventioner.

Vilka lösningar borde vi satsa på när den fossila energin fasas ut?

– Förnybara lösningar som sol- och vindkraft. Det finns stor potential att utveckla dessa mycket mer. Vi måste också ställa om hela systemet så att vi minskar samhällets behov av energi och resurser. Dessutom måste vi tala mer om vilken framtid vi faktiskt vill ha.

Vilka systemövergripande förändringar skulle ni vilja se?

– Att sättet som vi producerar, konsumerar och lever i den rika delen av världen är totalt ohållbart är det nog få som har missat. Vi kan inte komma ur detta utan att ersätta de grundläggande ekonomiska och samhälleliga drivkrafter som leder mot ekologiska och sociala kollapser. Drivkrafterna måste förändras så att de istället hjälper oss att lösa kriserna.

Hur då?

– Det finns en mängd lovande förslag på hur man ställer om olika sektorer. En del av dem tror vi är viktiga, som exempelvis att skapa en koldioxidbudget, att utreda basinkomst och avskaffa BNP-måttet. Vi har också konkreta förslag inom våra nyckelområden, som skog, jordbruk och energi.

– Men vi måste också inse att vi som samhälle måste kasta oss ut i omställningen utan att veta exakt var vi landar. Vi vet bara att alternativet att fortsätta som nu inte håller

Hur ser du och Greenpeace på dagens ekonomiska modell med ständig tillväxt?

– Tanken att grön tillväxt kan lösa klimatkrisen är en illusion. Ekonomisk utveckling ska inte vara ett självändamål utan ett verktyg för att nå social och ekologisk hållbarhet. Vi behöver ett samhällssystem som respekterar naturen och skapar rättvisa. För att nå dit behöver vi överge tillväxtmålen.

Greenpeace är kritiska mot biobränslen. Varför det?

– Biobränslen, vare sig de produceras av palmolja, soja eller svenska skogsprodukter, leder till en utarmning av jorden då man skövlar skog för att producera dem. De är heller ingen klimatlösning, eftersom de inte ger mindre utsläpp än fossila bränslen.

Förvånar det dig att den svenska regeringen lägger så stor tyngd vid biobränslen i sin klimatpolitik, trots att en allt större andel av vetenskapen framhåller problemen?

– Det förvånar mig, samtidigt är jag inte helt överraskad eftersom skogsföretagen har stor makt. Sen tror jag tyvärr att den svenska regeringen verkligen tror på att det är en bra lösning. Men det är självklart inte hållbart att bränna upp skogarna som biobränsle och producera kortlivade produkter.

Hur ser du på den svenska skogspolitiken generellt?

– Under mina studieår tillbringade jag över ett år i Amazonas, bland annat med Shuarefolket i Ecuador som kämpade mot oljeindustrin. Sedan dess har jag arbetat i över femton år med frågor som rör tropisk regnskog och urfolks rättigheter.

– När jag kom tillbaka till Greenpeace i Sverige på 10-talet såg jag att mycket av det som sker på andra håll i världen, sker här också. Som skogsskövling och kränkningar av urfolks rättigheter. Det var en ögonöppnare för mig.

– Jag såg också hur regeringen och svenska skogsföretag försöker exportera svenskt skogsbruk som hållbart och som en lösning på klimatkrisen. Det är det inte, tvärtom innebär modellen ett hot mot klimatet och den biologiska mångfalden.

Vad är det viktigaste Sverige måste göra nu för att bromsa klimat- och naturkrisen?

– Regeringen måste förbjuda kalavverkning och se till att skogsföretagen inför ett ekobaserat skogsbruk. Samernas rättigheter måste respekteras och stärkas i lagstiftningen.

– Vi måste också sluta finansiera Putins krig och se den pågående energikrisen som en chans till grön omställning. Efter pandemin vet vi att pengarna finns, om den politiska viljan finns.

Kommer dagens ungdomar få någon anledning att fira klimat- och miljöarbetet framöver? Är du optimist?

– Jag tror att man måste vara det. Det är ändå mycket positivt som händer. Jag är bara rädd att det inte händer tillräckligt snabbt och att man väljer kortsiktiga lösningar på långsiktiga problem, säger Erika Bjureby.