Andra mindre producenter är USA och Australien. Europas hittills största fyndighet har upptäckts i Kiruna, men steget till eventuell brytning är långt och någon annan utvinning inom EU finns inte. Metallerna är viktiga komponenter i en hel del avancerad teknik som är central i omställningen till fossilfrihet, som exempelvis vindsnurror och elfordon. De används också i exempelvis mobiltelefoner, batterier och datorer. Idag återvinns bara en procent av de jordartsmetaller som finns i elektronikavfall, en andel som skulle kunna öka betydligt enligt forskarna bakom en studie som nyligen publicerats i Nature Geoscience.

Forskarna – från Kina, Nederländerna och Storbritannien – uppskattar att 40 procent av efterfrågan i Europa, USA och Kina år 2050 kan tillfredsställas genom bland annat återvinning.

Men för bästa resultat krävs fler strategier.

– Det handlar både om att minska behovet av REE i nya produkter, att minska efterfrågan och att återanvända produkter och återvinna metaller ur avfall, säger Tomer Fishman, hållbarhetsforskare vid Leidens universitet och en av forskarna bakom studien, till Dagens ETC.

”En utmaning”

Att så lite av jordartsmetallerna ur elektronikskrot idag tas till vara beror på att återvinningen är komplicerad. Metallerna förekommer i mycket små kvantiteter i komplexa produkter, där de sitter ihopklistrade. Att separera dem är en utmaning, enligt Ton Bastein, forskare vid Nederländernas nationella forskningsinstitut TNO.

– Metallerna omvandlas till oxider i slagg i den pyrometallurgiska processen, vilket gör det väldigt svårt att återvinna dem. Idag finns det varken utvecklad teknik eller bärande affärsmöjligheter för återvinning av REE, säger han till Dagens ETC.

Systemperspektiv

Forskaren Tomer Fishman är medveten om problematiken.

– Det är enklast att återvinna metallerna ur stora installationer som ägs av färre ägare, som exempelvis vindkraftverk. I våra scenarier utgör dessa de främsta källorna till återanvändning och återvinning, säger han, och fortsätter:

– För små produkter som hemelektronik visar vi i studien vad potentialen skulle kunna vara om samhället genomför alla nödvändiga åtgärder för att öka återvinningen, genom politiska beslut, ny teknik, ny produktdesign, ekonomi, rättsliga ramar och beteendeförändringar.

Den teknik för återvinning som används idag är under kontinuerlig utveckling, enligt Tomer Fishman.

– Tekniken blir billigare och mer tillgänglig hela tiden, medan gruvdrift och nyproduktion stiger i pris. Men det är som sagt inte bara en fråga om teknik utan om en väl utbyggd och fungerande cirkulär ekonomi. Vi måste se det ur ett systemperspektiv, säger han.

Mer prat än verkstad

Studiens framtidsscenarier sträcker sig till 2050. Trots att EU i sin nya gruvlagstiftning (CRMA) ställer krav på ökad återvinning och sätter upp mål om att återvinna minst 15 procent av REE ur avfall redan till 2030, händer det i praktiken inte mycket i dagsläget, enligt Ton Bastein.

– Det verkar pratas mer om ”urban mining” (att ta hand om städers avfallsmetaller) än det finns faktiska och praktiska incitament att öka återvinningen. EU:s gruvlagstiftning har höga ambitioner, men saknar finansiering till ny teknik och infrastruktur för återvinningen, säger Ton Bastein.