– Många år av intensivt skogsbruk har skapat unga, produktiva skogar. De domineras av gran och tall, är fattiga på varierade livsmiljöer och har därför begränsad förmåga att stödja biologisk mångfald, säger Torsten Krause, universitetslektor vid Lunds universitets tvärvetenskapliga centrum för hållbarhetsstudier, LUCSUS, i ett pressmeddelande om en ny studie där han och två kollegor undersökt hur hindren för ett mer hållbart skogsbruk ser ut.
Bättre motståndskraft
Det är sedan tidigare känt att dessa unga monokulturer har sämre motståndskraft mot klimatförändringens effekter, som skogsbränder och torka, och mot angrepp från insekter som exempelvis granbarkborre.
Hyggesfria metoder innebär istället att uttagen av virke sker genom återkommande gallringar och att marken aldrig lämnas helt kal. Det gör också att skogen fortsätter vara mer blandad, med både äldre och yngre träd och mer varierad växtlighet.
– Man vet idag att en hyggesfri skog erbjuder bredare ekosystemtjänster, som till exempel bättre livsmiljöer för fåglar och andra djurarter samt större biologisk mångfald, säger Torsten Krause.
Flera hinder
Ändå brukas bara 1–5 procent av Sveriges närmare 24 miljoner hektar produktiv skogsmark med hyggesfria metoder. Så har det varit i decennier och enligt studien bidrar starka krafter till att det fortsätter på samma sätt.
Studien bygger bland annat på intervjuer med olika aktörer inom skogsnäringen. Som skäl till att hyggesfria metoder till stor del väljs bort angav representanter för det konventionella skogsbruket låg ekonomisk lönsamhet, ekologiska risker och bristande teknisk kunskap.
Skogsbrukare som ville använda hyggesfria metoder framhöll istället kulturen inom skogssektorn, industriella nätverk och skogsbruksutbildningen som de största hindren för hyggesfria metoder i Sverige.
Starkt grupptryck
Ett annat hinder är att alternativa skogsförvaltningsmetoder knappt berörs i utbildningen. Ensidigheten består genom hela näringskedjan, där dominerande skogsföretag och skogsföreningar utövar stort inflytande. Kalhyggesnormen är stark.
– Vissa av dem vi talade med uppgav att de nästan inte vågar göra annorlunda, säger Torsten Krause.
Eller med en av de intervjuades egna ord: ”Sektorn är ganska liten. Alla känner alla. Och alla har gått samma utbildning, så det är väldigt homogent. Jag har ingen kontakt längre med mina klasskamrater från skogsprogrammet, eftersom jag sågs som en slags förrädare när jag började med kontinuitetsskogsbruk”.
Trycket på skogen är erkänt hårt. Den ska ge virke, fungera som kolsänka, föda pappersmassaindustrin och leverera biobränslen. Dessutom ska den ge rekreation till människor och erbjuda livsmiljöer för alla skogslevande arter.
– Vår studie visar att det upplevs som svårt att hitta arenor där aktörer med olika perspektiv på skogen kan mötas och prata prestigelöst. Det är viktigt att det på allvar och skapa en kultur som är öppen och inkluderade, säger Torsten Krause.