Men enligt en ny norsk studie har världen redan på 60-talet passerat en avgörande brytpunkt, som gör det omöjligt att hejda uppvärmningen bara genom att stoppa fortsatta utsläpp.
De norska forskarna har simulerat klimatförändringar under perioden 1850–2500 med en klimatmodell som kallas Escimo. De undersökte två scenarier. I det första peakar växthusgasutsläppen 2030 för att sedan minska till noll år 2100. Det gav en temperaturökning på tre grader och en höjning av havsnivån med tre meter år 2500. I det andra scenariot upphör alla mänskliga utsläpp idag, år 2020. Även då blev medeltemperaturen, efter att först ha sjunkit något, 3 grader högre år 2500 jämfört med 1850, medan havsnivån steg med 2,5 meter. Orsaken är att tundran redan med dagens växthuseffekt kommer att fortsätta smälta de kommande 500 åren.
”Point of no return”
– Enligt vår simuleringsmodell är mänskligheten bortom ”point of no return” när det gäller att stoppa smältningen av permafrosten med hjälp av utsläppsminskningar som enda verktyg, säger studiens huvudförfattare Jörgen Randers, som är professor emeritus i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo.
När permafrosten tinar frigörs stora mängder metan och koldioxid som spär på uppvärmningen. Det gör att isarna fortsätter att smälta. När den vita isen ersätts av mörka hav reflekteras mindre av solljuset. Då blir det varmare. Ju varmare det blir, desto mer vatten kan atmosfären binda. Mängden vattenånga ökar då och höjer temperaturen ytterligare, även efter att koldioxidhalterna i atmosfären sjunker. Processerna förstärker sig själva och varandra och skapar en snöbollseffekt.
Ska vi ge upp hoppet?
– Absolut inte. Vi bör minska användningen av fossila bränslen så snabbt som möjligt och förbereda oss för storskalig infångning av koldioxid från atmosfären. Att endast återplantera skog kommer inte att räcka.
Mänsklig anpassning
Om uppvärmningen ska ha en chans att hållas under två grader måste minst 33 miljarder ton koldioxid sugas ur atmosfären varje år de närmaste 100–150 åren, enligt studien.
– Lyckligtvis är detta tekniskt möjligt och kostar inte mer än en-två procent av den globala bruttonationalprodukten. Det vill säga en–två procent av allt arbete och allt kapital måste styras från smutsig till miljövänlig aktivitet, säger han.
Om den snöbollseffekt forskarna förutser fortsätter bortom år 2150 kommer medeltemperaturen att stiga med 0,5 grader per århundrade.
– Ökningen kommer att vara så långsam att mänskligheten antagligen kommer att anpassa sig. Men vårt välbefinnande kommer att vara betydligt sämre, jämfört med en situation utan höjda temperaturer och havsnivåer.
Jörgen Randers och hans team har själva utvecklat den klimatmodell som de använder i sina studier. Nu hoppas han och hans team att andra klimatforskare ska införliva deras modell i sina system, och testa deras resultat i större skala.
– Deras modeller är mycket större än våra och kan avslöja motverkande krafter som kan stoppa den smältning vi observerar. Vi hoppas att de forskare som bygger de stora klimatmodellerna ska kunna visa att vi har fel. Men vi tror självklart att vi har rätt, säger Jørgen Randers.