– Det är en maktfråga, inte en fråga om bristande information. Fossilindustrin, det industriella storjordbruket, politiker under deras inflytande och folk  som tjänar på status quo gör motstånd mot förändring, säger Fabian Dablander. Han är forskare vid Institutet för biologisk mångfald och ekosystemdynamik vid universitetet i Amsterdam.

”Belyser diskrepansen”

Han är också huvudförfattare till en stor och uppmärksammad internationell studie som tar tempen på forskarkårens oro över klimatupphettningen. Studien kartlägger bland annat i vilken mån forskare från fler än hundra länder valt att leva mer hållbart och deras grad av engagemang för en grön energiomställning, till exempel genom opinionsbildning, lagliga protester eller civil-olydnadsprotester.

– En stor majoritet av forskarna i studien är verkligt oroade (83 procent) och säger att det är nödvändigt med grundläggande förändringar av både de sociala, politiska och ekonomiska systemen för att rädda klimatet (91 procent). Det är långt ifrån den fragmentariska, långsamma och vanligen otillräckliga klimatpolitik som regeringar idag bedriver. Vår studie belyser den här diskrepansen, säger Fabian Dablander.

Forskarna fann att en stor andel av de  forskare som valde att delta i studien är engagerade för klimatet på olika sätt. Majoriteten (83 procent) ansåg att det är nödvändigt med betydande livsstilsförändringar. Många uppgav att de valt att köra mindre bil (69 procent), drygt hälften att de flyger mindre (51 procent) och 39 procent uppgav att de äter mer växtbaserad mat.

En majoritet ansåg att aktivistgrupper kan bidra till en mer hållbar samhällsutveckling och att forskare borde engagera sig mer i opinionsbildning och protester. En knapp tredjedel (29 procent) är redan engagerade i opinionsbildning, 23 procent har deltagit i sanktionerade protester och tio procent vid civil olydnads-aktioner för klimatet. Betydligt fler, omkring hälften av deltagarna, säger sig vara villiga att delta i klimataktioner av olika slag i framtiden. 

– Det förvånade mig att en så stor andel är villiga att opinonsbilda, delta vid protester och till och med vid civil olydnads-aktioner. Det indikerar att de vet att något är allvarligt fel och att de är villiga att göra något åt det, säger Fabian Dablander.

"Ingår i jobbet"

Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap och lektor i klimatledarskap vid Uppsala universitet, välkomnar studien:

– Det är viktigt att få dessa nya siffror, som utgångspunkt för kommande, kompletterande och uppföljande studier, säger han.

Han är själv "verkligen engagerad" för klimatet på olika sätt, exempelvis i opinionsbildning.

– Jag menar att forskare har ett allmänt ansvar att vara engagerade i frågor som rör stora samhällsutmaningar, det ingår i jobbet som samhällsfinansierad forskare, säger han.

”Triggar kamplust”

Veijo Pohjala, professor i naturgeografi vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, tror att många forskare är frustrerade över att det tagit så lång tid att nå dagens höga nivå av allmänt klimatmedvetande. Men nu är vi där, konstaterar han.

– Synd bara att vår regering är uttalat fientlig till de ”gröna” frågorna. Det triggar nog en kamplust hos en del av de forskare som värnar dessa frågor.

Veijo Pohjola engagerar sig för klimatet genom sitt akademiska arbete och som föreläsare "när tillfälle ges".

– På det privata planet har jag framfört klimatrelaterade texter med ett rockband vid några festtilfällen, och tror detta är något jag vill utveckla som en metod som passar mig.

Från publikationer till publika aktioner

Enligt Fabian Dablander väljer allt fler forskare att engagera sig för ett hållbart klimat.

– Nätverket Forskare för framtiden (Scientists for future) och inte minst aktivistgruppen Scientist Rebellion är två tydliga tecken på att engagemanget för energiomställning inom akademin världen över växer, säger Fabian Dablander som själv är aktiv inom Scientist Rebellion. 

I en ny ännu inte granskad studie har forskarna undersökt om det finns skillnader i engagemang mellan klimatforskare och forskare inom andra områden. Skillnaderna var små när det handlade om livsstilsförändringar som att äta mer grönt och flyga mindre. 

– Däremot fann vi att det var tio gånger mer sannolikt att klimatforskare involverat sig med politiker, sex gånger mer sannolikt att de ägnat sig åt opinionsbildning och fyra gånger troligare att de engagerat sig i klimataktioner och civil olydnads-aktioner jämfört med forskare inom andra områden.

Ett huvudsyfte för studien har, enligt Fabian Dablander, varit att identifiera hinder för att få fler forskare att engagera sig för klimatfrågan. Forskare är en viktig grupp i klimatkampen, anser han.

– De har stort förtroende i samhället, är kapabla att analysera den rådande situationen och har kontakter med medier och universitet. Om de rör sig från ”publications to public actions” kan de bidra till att ännu fler förstår allvaret och engagerar sig, säger Fabian Dablander..