– Det beror på att vår bedömning baseras på empiriska observationer av data, medan IPCC:s bedömning utgår från klimatmodeller och – ganska konservativa – scenarier för utvecklingen vid olika utsläppsnivåer, säger säger Peter Ditlevsen, forskare på Niels Bohr institutet vid Köpenhamns universitet och en av studiens två författare.

Havsströmmarna som för med sig varmt atlantiskt vatten norrut mot polen där vattnet svalnar, sjunker och återvänder söderut, kallas Amoc (Atlantic Meridional Overturning Circulation). Det här systemet drivs av temperaturskillnader och salthalterna i havet. Många tror felaktigt att Golfströmmen – som också har stor betydelse för vårt klimat – är en del av systemet, men Golfströmmen styrs av vinden, påpekar klimatforskaren Peter Ditlevsen, som är en av två författare till den danska studien om Amoc. 

– Amoc är en av de viktigaste tippningspunkterna (kritiska brytpunkter, reds anm) i jordens klimatsystem. En potentiell kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för klimatet i den nordatlantiska regionen och runt om i världen, säger han.

Varningsklockorna ringer

Styrkan hos Amoc har bara övervakats kontinuerligt sedan 2004, men dessa observationer visar att Amoc fortsätter att försvagas.

Tidigare forskning visar också att havsströmmarna blivit allt mindre stabila i takt med ökande nivåer av växthusgaser i atmosfären.

– Vi ser att temperaturen ökar och faller i högre grad än den gjorde tidigare. När vi närmar oss en tippningspunkt så blir systemet mindre stabilt, de negativa feedbacks som normalt stabiliserar systemet försvinner och variationerna blir större. Det är tidiga varningssignaler, säger Peter Ditlevsen.

I den nya studien jämför forskarna temperaturdata över ytvattnet i Nordatlanten mellan åren 1870–2020 med de senaste 70 årens direkta mätningar av vattnets cirkulation

– Då får vi ett samband mellan temperaturen och strömmarna och kan bedöma tidpunkten för en potentiell kollaps på ett tydligare sätt och fastslå hur sannolikt det är. Tidigare forskning har visat att varningsklockorna ringer men inte när kollapsen kommer, säger Peter Ditlevsen.

Går att undvika

De danska forskarna uppskattar den mest sannolika tidpunkten för en kollaps till år 2057, ”eller däromkring”. Senaste gången AMOC kollapsade var under istiden, i samband med de så kallade Dansgaard-Oeschger-händelserna för 12 000 år sedan.

– Då förekom temperatursvängningar på 10-15 grader på tio år. Det kan jämföras med nuvarande temperaturförändringar på 1,5 grader på hundra år nu, så det är dramatiskt. En fullständig kollaps innebär ett helt annorlunda klimat med en kraftig nedkylning av Nordeuropa.

Andra forskare kritiska

Den danska studien får också kritik. Klimatforskaren Léon Chafik vid Stockholms universitet säger att metoden – den så kallade Amoc Fingerprint – som används i den danska studien är ifrågasatt av många forskare.

– Det är lätt att förstå varför, eftersom Amoc är ett komplext strömsystem som behöver mätas direkt med havsobservationer, säger han.

I våras publicerade Léon Chafik med flera, ny forskning i samma tidskrift som den danska studien nu publicerats i – Nature Communications. 

– Vår forskning visar tydligt att den framtida Amoc i de nordiska haven är mer motståndskraftig än vad vi tidigare har trott. Jag är därför skeptisk till dessa studier som försöker att statistiskt sett mjölka datan för att få fram en kollaps i ett så komplext tredimensionellt system som Amoc. Utan direkta mätningar av Amoc kan vi inte säga något om hur den kommer att må i framtiden.

”Ser inte mycket bevis”

Frederik Schenk, forskningsledare vid Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet säger till Dagens ETC att metoden att använda ytvattendata som grund för långdragna slutsatser om Amoc riskerar att leda till missvisande slutsatser.

– Baserat på den befintliga litteraturen inklusive syntesen från IPCC ser jag inte mycket bevis för en fullständig Amoc-kollaps snart i betydelsen att korsa en kritisk brytpunkt, säger Frederik Schenk.