”Svängdörrar” överallt
För åren 2015 till 2021 har rapportförfattarna hittat 71 fall av ”svängdörrar”, det vill säga fall där personer antingen går från höga poster inom den offentliga sektorn i EU till ledarpositioner i fossilindustrin, går åt motsatt håll eller är sådana som sitter på dubbla stolar. Forskarna har också bokfört 568 möten mellan industrin och politiker och tjänstemän – möten som enligt Hans van Scharen, presstalesperson vid Corporate Europe Observatory, långsamt bryter ned motståndet hos och påverkar politiker att gå industrins ärenden. Rapporten visar också att påverkansarbetet omfattar stora pengasummor. För tidsperioden summeras fossillobbyns utgifter till mer än 170 miljoner euro, motsvarande 1,7 miljarder kronor.
– Vilka av dessa svängdörrsexempel som är värst är svårt att säga, men jag pekar nog på Shell och och Total eftersom vi sedan tidigare sett hur stor påverkanskraft dessa bolag har på både franska och nederländska regeringen, säger Hans van Scharen.
Sammanlagt står oljebolagen Shell och Total för 25 svängdörrsrekryteringar, 116 möten med EU-kommissionens elit och över 400 miljoner kronor i lobbypengar. Ett av flera exempel på svängdörrar mellan industri och politik är Maria van der Hoeven. Mellan 2002 och 2010 satt hon i en rad nederländska regeringar. Efter det hoppade hon över till vd-posten på Internationella energirådet IEA och från och med 2016 har hon suttit i styrelsen för oljebolaget Total. Detta samtidigt som hon ingått i EDPI, EU-kommissionens expertgrupp för avkarbonisering och där propagerat för att fossila bränslen ”har en roll att spela” i omställningen till noll nettoutsläpp.
Förespråkar kritiserad teknik
Rapportförfattaren Belén Balanyá lyfter å sin sida fram Amber Rudd. 2015 ledde hon Storbritanniens delegation vid klimattoppmötet i Paris. 2020 tog hon steget över till oljejätten Equinors internationella rådgivande grupp där hon förespråkar den kritiserade CCS-tekniken, en dyr och i stor skala oprövad teknik för att fånga in och lagra koldioxid från fabriker och kraftverk.
– Bara att det finns så många svängdörrar – tänk på att vi bara tittade på sex bolag och deras lobbygrupper! – och att det är så normaliserat gör det hela till ett allvarligt problem, säger Belén Balanyá.
Hon räknar upp ett flertal exempel på att fossilindustrin återkommande får som de vill i viktiga frågor. Ett är EU:s uppmärksammade nya gröna giv EGD, som kritiserats för att inte på allvar ge sig i kast med den allra viktigaste frågan: att fasa ut fossila bränslen och förändra den ekonomiska modell som håller dem om ryggen. Ett annat är de fortsatta, enorma subventionerna från EU till vätgas och fossilgas. Ett tredje är de otillräckliga mål för utsläppsminskningar, mål som inte i närheten tillmötesgår vetenskapens tidslinje för när fossila bränslen borde vara utfasade utan mer är till för att ge industrin respit i sin omställning.
Hur skulle du beskriva den skada på klimat och miljö som denna ordning skapat?
– Egentligen har vi bara hittat mer av sådant som vi redan vetat sedan 25 år, att fossilindustrin håller allt klimatarbete och alla energipolitiska beslut som gisslan. De har en enorm påverkan och har lyckats först att förneka problemet och sedan bromsa och försvaga verklig handling. Om vi inte separerar fossila intressen från politiken så kommer vi inte att ha en chans.
Bygger på frivillighet
Enligt EU-parlamentariker Pär Holmgren (MP) har EU en uppförandekod för kommissionärer, parlamentariker och tjänstemän. Problemet är att den till stor del bygger på frivillighet.
– Det är uppenbart att starkare sanktionsmöjligheter och tydligare regler liknande dem som finns i Sverige även behövs på EU-nivå, säger han och instämmer i beskrivningen av fossilindustrins lobbyism som en bromskloss för klimatarbetet.
– Snart är det dags för klimattoppmöte igen och där har förhandlingarna alltför ofta fokuserat på hur världsledare ska hitta kryphål, snarare än att fokusera på den stora, nödvändiga förändringen. Det är till stor del på grund av lobbyisternas närvaro.
Pär Holmgrens kollega i EU-parlamentet, Jytte Guteland (S), är smärtsamt medveten om den kraft som pengastarka branscher och industrier har. Hon har nämligen själv drabbats av den i samband med att systemet med utsläppshandel och fria utsläppsrätter skulle revideras under förra mandatperioden.
– Systemet var tänkt att hjälpa konkurrensutsatt industri, men dels har det funkat som broms för klimatomställningen, dels har det låtit företag bygga upp stora vinster. Jag ville fasa ut mycket av den fria utdelningen av utsläppsrätter. Veckan före omröstningen lobbade branschen intensivt mot parlamentariker och till slut föll vårt förslag. Dessutom kan man fundera på om de subventioner de fått bidragit till deras ekonomiska möjligheter att satsa på lobbying.
