– Vetenskapligt ser vi det här som ett genombrott i forskningen om planetära gränser, säger Johan Rockström, en av huvudpersonerna bakom ramverket, vid en pressträff på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet där han är professor.

Sedan ramverket senast uppdaterades 2015 har ytterligare två gränser konstaterats överskridna: människans användning av färskvatten och spridandet av ”nya företeelser” såsom kemikalier, radioaktiva ämnen och genetiskt modifierade organismer. 

För varje systemgräns används ett eller två mått som bäst återspeglar människans påverkan på systemet i fråga. För ”nya företeelser” har forskarna valt utsläpp av otestade kemikalier som mått, och satt säkerhetsgränsen till noll. Historiska erfarenheter av exempelvis ozonförstörande ämnen har visat att noll är den enda säkra nivån, argumenterar forskarna.

Ny forskning har också gjort det möjligt att siffersätta den planetära gränsen för luftföroreningar i form av luftburna partiklar. Här har gränsen ännu inte nåtts på global nivå, men i vissa regioner har den passerats i och med att mänskligt orsakade luftföroreningar bland annat rubbat monsunregnen. Det kan få enorma konsekvenser för den mycket stora del av världens befolkning som är beroende av monsunregnen för sitt jordbruk.

Kan rubba hela jordsystemet

När det gäller de fyra gränser som redan 2015 bekräftades vara överskridna – klimatförändringar, biosfärens integritet, användningen av fosfor och kväve, och förändrad markanvändning – har vi rört oss längre bortom gränsen, vilket innebär en ökad risk att planeten för alltid förlorar de egenskaper den uppvisat under Holocen (se faktaruta).

– Vi vet inte hur länge vi kan fortsätta att överskrida de här gränserna utan att det leder till oåterkalleliga skador, säger Johan Rockström.

Tillsammans med ”nya företeelser” ses två andra gränser – klimatförändringarna och biosfärens integritet – som särskilt viktiga i ramverket. Överskridandet av en av dessa gränser anses nämligen på egen hand kunna rubba hela jordsystemet.

Med biosfärens integritet menas något förenklat växt- och djurlivets förmåga att anpassa sig till förändringar i miljön. Det mäts sedan tidigare som takten på artutrotningen, men nu även med ett mått på hur stor andel av växternas fotosyntes på land och i haven som vi människor lägger beslag på, genom bland annat jordbruk, skogsbruk och fiske. Enligt detta mått, förkortat HANPP, befinner vi oss troligtvis i högriskzonen, och gränsen för vad som är säkert överskreds redan mot slutet av 1800-talet.

– Hur man ska få ner HANPP är en enorm utmaning i och med att det är ett enormt tryck på alla typer av bioresurser, från biobränslen och mat till olika typer av ersättningsprodukter för fossila energikällor. Jag ser framför mig att det här kommer att bli en av de stora, stora frågorna, säger Johan Rockström.

Människans utsläpp av koldioxid har ökat den naturliga fotosyntesen och tillväxten av biomassa på jorden. Men Johan Rockström ser risker i hur dagens klimatscenarier från bland annat FN:s klimatpanel IPCC tar för givet att skogar och hav ska fortsätta att ta upp en fjärdedel av våra klimatutsläpp så som de gör i dag. Han är också kritisk till synen att ökande kolsänkor är något att fira.

– Att naturen tar upp så mycket extra koldioxid är inte något positivt, utan en stressrespons. De svenska skogarna har aldrig växt så mycket på grund av den här koldioxidgödslingen som vi ser. Men vi tar också ut så mycket biomassa att vi raderar bort hela den vinsten. Så länge vi inte löser utsläppskrisen måste vi låta naturen ha sitt resiliensförlopp, nämligen att öka biomassan som en stressrespons. Det här är jag väldigt orolig över, och många ekologer också.

”Hälsokontrollerna behöver ske oftare”

De planetära gränserna har nu alltså uppdaterats en andra gång efter lanseringen 2009 och den första uppdateringen 2015. Men forskarna hoppas framöver kunna göra nya uppdateringar varje år.

– Det är helt bisarrt att ha en planet i ett sjukt tillstånd och gå till doktorn vart sjunde år. Dessutom tenderar vi att bara mäta en sak, nämligen klimatet. Medan om du har en kronisk sjukdom så vill du ha en total diagnos av hela systemet, och du vill göra det ofta för att veta om du är på rätt väg mot en hälsosammare framtid. Så det här är också en ”call for action” från oss forskare, där vi säger att nu måste vi navigera genom planetens gränser. Vi har verktygen och vi behöver ha de här hälsokontrollerna mycket, mycket oftare, säger Johan Rockström.