Förslaget har stött på hårt motstånd från länder som Brasilien, Kina, Sydafrika och Indien, som alla hävdar att avgiften är diskriminerande och kommer att drabba deras ekonomier hårt.

Exakt hur hårt är svårt att säga med tanke på att EU-kommissionen ännu har att ta ställning till mekanismens utformning och nivån på avgifterna. Analysfirman Boston Consulting Group har ändå försökt sig på en sådan uppskattning och kommer fram till att avgifterna för import inom de mest koldioxidintensiva sektorerna kan hamna på mellan 8 och 27 miljarder kronor. Intäktsbortfallet för producenterna uppskattas hamna mellan 10 och 65 procent beroende på sektor, en kostnad som mycket väl kan landa hos konsumenterna i form av högre priser.

”Jämna ut spelplanen”

Bland dem som hyllar CBAM finns Miljöpartiet, som kallar det ”genialiskt” eftersom det kommer att tvinga den som vill handla med EU att höja sina klimatambitioner rejält. Vilket i slutänden kommer att ”jämna ut den globala spelplanen för att främja klimatet och höja takten i den omställning som världen behöver”, som EU-parlamentarikern Jakop Dalunde (MP) skrev i en debattartikel i Altinget i mars.

Denna genialitet går dock att diskutera. Enligt klimatpolitiska analytikern Magnus Nilsson är förslaget nämligen fullt av fallgropar.

– Om avgiften utformas på enklaste sätt, med en schablonartad tull på all import, så blir det ett protektionistiskt system som skyddar europeisk industri men inte uppmuntrar andra att sänka sina utsläpp, säger han.

Han påpekar också att europeiska företag i praktiken kan navigera runt avgiften genom gå över från att importera det råmaterial som ska avgiftsbeläggas till att istället köpa färdiga produkter som innehåller råmaterialet.

Alternativet är enligt Magnus Nilsson att utforma en mer detaljerad mekanism som kartlägger produktens utsläpp längs hela produktionskedjan. Vilket riskerar att leda till ett oerhört komplicerat system som ska klara av att identifiera klimatpåverkan från produkter med komponenter som tillverkats på alla möjliga håll i världen.

– Väljer man det avancerade alternativet riskerar det att sluta i en massa överklaganden, att man kör fast i byråkrati, att andra länder svarar med straff­åtgärder, alltså egna tullar på varor från EU, och att klimatpolitiken fastnar i ett globalt handelskrig, säger han.

Magnus Nilsson är inte ensam om sin kritik. I rapporten ”Carbon Border Adjustment Mechanisms and Their Economic Impact on Finland and the EU” kommer författarna – som ser en schablonavgift som det i praktiken genomförbara – fram till att ”det ekonomiska utfallet och miljöeffekterna av en sådan snäv tariff högst sannolikt vore begränsade”.

Slutsatsen i rapporten är att CBAM ska ses som en symbolhandling, men att mekanismen inte kommer att bidra till att lösa klimatkrisen. 

Vill sätta press

Jakop Dalunde känner väl igen kritiken. Han medger att det fortfarande finns frågetecken att räta ut kring både utformning av och nivå på avgiften. Trots det anser han att tanken med förtjänsterna överväger.

– Dels bidrar man direkt till minskade utsläpp genom ett högre pris på importvaror med ett högt koldioxidavtryck, dels jämnar det ut spelreglerna eftersom europeiska företag redan betalar mer för klimatpåverkan. Dels sätter det press på övriga världen att införa instrument för att slippa tullen, säger han.

Vad säger du om risken för att företag köper färdiga produkter istället för råmaterialet?

– Det tekniska utformningen är en stor utmaning och än så länge har vi inte svar på allt. Det blir en uppgift för EU-kommissionen att titta på. Det gäller att hitta rätt mellan ett för hårt program som är svårt att efterfölja och ett för slappt och schablonartat och därmed mindre kraftfullt.

Om man tittar på hur EU vill finansiera sin pandemirespons så återfinns CBAM bland intäktsposterna. Betyder inte det att fortsatt smutsig produktion i omvärlden är en en förutsättning för dessa pandemistöd?

– Det där är en utmaning med all prissättning och samma dilemma finns i den svenska CO2-skatten. CBAM är inte tänkt att vara en fiskal skatt med syfte att dra in pengar, utan att minska utsläppen. Det är helt rimligt att anta att räddningspaketet till en början finansieras via CBAM, men vi får inte binda oss till dessa intäkter för decennier framåt.

Klimatarbete ska ju bygga på internationellt samarbete. På vilket sätt passar importtullar in i det?

– Läget är nu så akut att vi inte har tid att slänga oss med fina ord. Vi måste börja sätta ett pris på vår konsumtion av produktion utanför Europa. Här i Sverige slår vi oss gärna för bröstet för att utsläppen minskar, men den stora delen av dem minskar ju inte utan flyttar till andra delar av världen.