Nu hotas Vietnams kornbod

Jag pratar med en man i Mekongdeltat i södra Vietnam, han är lågmäld men mycket oroad. Deltat där han växte upp är känt för sin bördighet, sina odlingar och sin artrikedom. Nu är det hotat. 

Han ser unga vuxna lämna sin hembygd för att söka arbete och en bättre framtid i fabrikerna runt Ho Chi Minhstaden lite längre norrut.

När Mekongfloden når Vietnam delas den upp i flera olika grenar i ett enormt delta. I det bördiga deltat bor fler än 17 miljoner människor. Grönskan och frodigheten är enorm, risfält, fruktträdgårdar, kokospalmer, kanaler och fiskodlingar avlöser varandra. Varje möjlighet att odla används. Här produceras inte bara en stor del av den mat som Vietnam behöver, mycket går också på export.

Landskapet är platt, den genomsnittliga höjden över havet är under två meter, stora delar av deltat ligger under en meters höjd över havsnivån. Det är en del av Vietnam som är extremt känslig för översvämningar, höjda havsnivåer och intrång av saltvatten. Diken, vallar och fördämningar syns överallt. 

När Vietnam lyftes ur fattigdom efter återföreningen spelade Mekongdeltat stor roll. Här kan man få ut tre skördar ris per år. Att bli självförsörjande på ris, och sedan en stor exportör, har varit huvudmål för landets jordbrukspolitik. Men det har haft ett pris, det intensiva jordbruket med stora insatser av bekämpningsmedel och konstgödsel har förstört ytvattnet och utarmat jorden på många håll. Istället pumpas enorma mängder grundvatten upp för förbrukning och bevattning, effekten blir att marknivån sjunker. Problemen förvärras av storskalig utvinning av sand.

Nu ökar inte produktionen av ris längre trots nya bättre utsäden och fler fördämningar. Intrånget av saltvatten under torrperioden gör att många bönder måste ställa om produktionen till andra grödor eller räkodling istället. Många kombinerar risodling och räkproduktion beroende på årstid. 

Många bönder är nöjda med den förändringen, räkor ger större inkomster än ris. Exporten av jordbruksprodukter, frukt, fisk och skaldjur ökar, inte minst till Europa efter att det nya frihandelsavtalet mellan Vietnam och EU trätt i kraft. 

Men Vietnam har haft problem med för höga halter av kemikalier och rester av bekämpningsmedel i en del jordbruksvaror.

– Vi kan inte förutsäga vädret längre. Tidigare visste vi när regnen skulle komma och med dem översvämningarna, så är det inte längre.

Jag talar med en äldre man som sysslat med jordbruk i deltat i mer än 50 år. Torrperioden 2019-2020 var extrem. Saltvattnet trängde in mycket längre än ett vanligt år, upp till 130 kilometer in i deltat. Förtvivlade bönder fick se sina risskördar förstöras och sina fruktträd dö av försaltningen.

Precis som många andra framhåller han att det är den mänskliga påverkan som har betytt mest.

– Kineserna bygger dammar uppströms i Mekong för att producera elkraft, de bryr sig inte mycket om oss, påpekar han. 

Han påpekar också att en del av ytvattnet i deltat är så förorenat att det inte längre kan användas i jordbruket. Istället pumpas rent grundvatten upp. Men det blir en ond cirkel, marknivån sjunker på grund av allt grundvatten som pumpas upp, faktum är att marken i deltat sjunker mer än vad havsnivån stiger. Till det kommer erosion och sättningar av både legal och illegal utvinning av sand som går till byggnation i den snabbt växande metropolen Ho Chi Minhstaden eller som export till länder som Singapore. 

Mannen jag talar med är, som många andra, mer oroad över människors direkta inverkan på miljön i deltat än över effekten av klimatförändringarna. Men klimatförändringen finns där och förvärrar problemen.

– Visst känner vi att det blir varmare och varmare. Men vad ska vi göra? Det är bara att härda ut.

Kvinnan som jag talar med i Can Tho kisar mot solen. Trots att det ännu är morgon är temperaturen redan mer än 30 grader. Med klimatförändringarna kommer värmen, torkan, stigande havsnivåer och förvärrade oväder. Tillsammans med effekterna av mänsklig påverkan förändrar det livsvillkoren i deltat. Om havsnivån stiger en meter måste 3,5 miljoner människor flytta och enorma arealer med värdefull jordbruksmark skulle gå förlorad.

Vietnameserna är vana vid att hantera naturkatastrofer och översvämningar. Anpassningen till den nya verkligheten pågår redan för fullt med introduktion av nya grödor, dammar för att spara regnvatten och konstruktion av högre fördämningar. Bönderna behöver hjälp med rådgivning och investeringar för att ställa om. Möjligheterna finns där, inte minst genom att kombinera jordbruket med förnybar energi som biomassa och solel. Men istället väljer många att lämna deltat för att arbeta i fabrikerna längre norrut. Mor- och farföräldrar blir kvar och för att ta hand om jordbruket och barnbarnen som ofta lämnas kvar när föräldrarna migrerar inom landet. 

Utbildningsnivån och inkomsterna är låga. De ekonomiska marginalerna är små, många bönder lånar pengar varje år för att köpa utsäde och konstgödsel. En skörd som slår fel kan innebära en ekonomisk katastrof för familjen. Till det kommer att Mekongdeltat har dåligt utvecklad infrastruktur, de stora nya investeringarna hamnar i andra delar av landet.

Strax norr om Mekongdeltat ligger den växande megastaden Ho Chi Minh med runt 15 miljoner invånare. När jag kommer dit med buss från Can Tho öppnas himlen för ett av de vanliga störtregnen. Snart strömmar vattnet över gatorna och motorcyklarna plöjer genom decimeterdjupa pölar. I en snabbt växande stad där avrinning, kanaler och grönområden inte räcker till är översvämningar rutin. 

Även megastaden Ho Chi Minh sjunker med någon centimeter per år på grund av uppumpat grundvatten och ökad bebyggelse. Liksom flera andra asiatiska megastäder nära havet är klimatförändringarna med värre oväder och höjda havsnivåer ett hot. Det finns planer på att bygga dyra skyddsvallar i havet utanför staden. 

Men översvämningarna sker redan nu. Svaret blir allt oftare att lyfta husen någon meter med domkraft och höja grunden. Frågan är hur hållbart det är i längden. 

Ekonomin går på högvarv i Vietnam och framtidsoptimismen är stor. Men utmaningarna som skapas av exploatering och klimatförändringar är enorma. En forskare som jag talar med varnar för kortsiktigheten:

– Jag skulle aldrig köpa ett hus eller en bit land här, varken i deltat eller Ho Chi Minh-staden. Vem vet om man kan bo kvar här eller om det är värdelöst om 50 år på grund av översvämningar och stigande havsnivå.

Om politiken inte läggs om kan en av Asiens stora kornbodar gå förlorad.