500 dagar efter att den norska högsta domstolen beslutat om rivningen av vindkraftverk som står på samisk mark står de stora vita verken kvar. Striden har växlat upp, och nu slår norska samer larm om ökad rasism.
Catarina Zarazua Mujo
”Giriga samer”. Så löd rubriken på norska tidningen Finansavisens ledarsida den 3 mars. Avsändare är Trygve Hegnar, som är ansvarig utgivare och vd för tidningen.
Trygve Hegnar är en norsk affärshaj, miljardär, investerare och chefredaktör för affärstidningarna Kapital och Finansavisen, som grundades av Hegnar själv. Han sitter även i styrelsen för rederiet Hurtigruten och skriver på Finansavisens ledarsida.
Hegnar kritiserar samerna och att vindkraftverken i Fosen ska rivas – trots den norska högsta domstolens tidigare beslut om att verken bryter mot urfolkets rättigheter. Det handlar inte bara om kultur och rätt utan även ekonomi och att ”allt har ett pris”, menar finansmannen.
Han föreslår en dialog mellan det ansvariga departementet, markägare och samer för att kunna behålla vindkraftverken där de står. ”Vi kan inte låta samerna härja hos oss”, skriver han. När Dagens ETC kontaktar Trygve Hegnar för att fråga om ledartexten och responsen efter publicering blir svaret kort. ”Detta är för oseriöst att svara på.”
Demonstration mot vindkraftverken i Fosen utanför Kungliga slottet i Oslo, Norge. Trots att högsta domstolen bestämt att vindkraftverken ska rivas står de fortfarande kvar.
Bild:
Javad Parsa/NTB/TT
Sprider felaktiga siffror
Sandra Márjá West från det norska Sametinget mötte Hegnar i en debatt på NRK Helgemorgen.
– Att en redaktör skriver sådana uttalanden om samer är allvarligt och Hegnar har ett ansvar. Konsekvensen av språket blir ökade fördomar och hat mot samer, något som redan är utbrett i Norge. Samebarn får höra från andra barn att de är giriga och att de stjäl land, säger Márjá West till Dagens ETC.
Sametinget i Norge har bett regeringen om en handlingsplan för samisk identitet, men regeringen har hittills inte följt upp önskemålet.
– De säger att de ska skapa en handlingsplan som handlar om hets i allmänhet, men jag är rädd att samiska perspektiv då försvinner.
Sandra Márjá West är hård i sin kritik mot norska medier som enligt henne publicerar rena faktafel om bland annat mängden och storleken på det norska renbeteslandet.
– Det är personer som uttalar sig om att Norge har 40 procent renbetesland. Det stämmer inte. Siffran om 40 procent omfattar hela området för alla kommuner där renskötsel sker och tar inte hänsyn till att det även finns städer, tätorter, glaciärer, gruvor, kraftledningar, vägar, sjöar och tåglinjer där. Alltså inte bara renbetesland, det ger en felaktig bild.
”Regeringen säger att de ska skapa en handlingsplan som handlar om hets i allmänhet, men jag är rädd att samiska perspektiv då försvinner”, säger Sandra Márjá West från det norska Sametinget.
Bild:
Naina helen jåma
Utmålas som tärande
Petter Stoor är psykolog och forskare med huvudsakligt fokus på urfolks och mäns hälsa. Han är postdoktor vid institutionen för epidemiologi och global hälsa på Umeå Universitet.
Att kalla samerna för giriga och därmed ställa den samiska renskötselns begränsade ekonomiska betydelse mot en miljardindustri som vindkraftsproduktionen, förskjuter den riktiga frågan och utmålar samer som tärande på samhällets gemensamma resurser, säger han.
– Jag tror man kan illustrera hur det uppfattas genom en parallell. Retoriskt kan man fråga sig om skribenten också tycker att urfolken i Amazonas är ”giriga” om de inte vill ge upp sin mark och sitt levnadssätt för sojabönsplantager?
Stoor säger till Dagens ETC att de flesta samer, åtminstone inom renskötsel, har nog mött fördomar om folkgruppen som ”girig”. De hör även påståenden om att samer bara är ute efter bidrag och att man medvetet skulle driva upp sina renar på vägar för att kunna hämta hem påstått frikostiga ersättningar för trafikdödade renar.
– Jag tror det är viktigt att man förstår att det Fosen-samerna upplever är ett existentiellt hot. Då är det rimligt att skribenter gräver lite djupare än att påstå att samerna agerar utifrån ”girighet”. Det är simplistiskt, och faktiskt simpelt.
I Sverige är samerna erkänt som urfolk sedan länge, men från samiskt håll menar man att den politiska viljan att ta och följa konsekvenserna av det beslutet saknas. Stoor menar att erkännandet har blivit teoretisk men inte praktiskt och att det visar sig i konflikter där det samiska får stå tillbaka när frågor ställs på sin spets.
– Det saknas kunskap och forskning om den rasism som samer utsätts för i Sverige och en anledning till det är att det saknas institutioner som själva kan producera systematiserad kunskap kring det.
Vad kan göras för att öka kunskapen?
– Jag uppfattar att det finns en politisk vilja att belysa detta, och till exempel fick ju Brottsförebyggande rådet i uppdrag att kartlägga hatbrott mot samer, inom ramen för regeringens särskilda satsning mot rasism mot samer. Det är mycket bra, men borde förstås också kompletteras med andra metoder eftersom inte all diskriminering och rasism varken är hatbrott eller anmäls som detta. Det kan handla om diskriminerande samhällsstrukturer, negativa attityder mot samer i majoritetsbefolkningen, men också hur samer själva upplever detta och vilka konsekvenser det får, till exempel när det gäller hälsa.
