BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Men de fyller aldrig kvoten. De räknar ut hur många de kan fånga, enligt vad de tycker, utan att populationen ska minska. Ofta fångar de inte hela kvoten och kan ha svårt att göra av med köttet de får in, säger Tom Arnbom, valexpert på Världsnaturfonden WWF. 

Utöver Norge är det bara Island och Japan som bedriver valjakt, och i nästan alla länder råder importförbud av köttet. Efterfrågan på den norska marknaden är inte tillräckligt stor, och därför säljs överskottet till Japan. 2015 upptäcktes dock att en del norskt valkött innehöll långt mer tungmetaller och bekämpningsmedel än vad de japanska gränsvärdena tillåter. Sedan dess har efterfrågan minskat även där. 

Regeringen subventionerar valindustrin bland annat genom bidrag till branschorganisationen Norsk hval som försöker öka intresset för valkött. Statliga pengar går också till att finansiera olika projekt för att använda köttet som bantningsmedel, mediciner och skönhetsprodukter. 

Vill dubbla kvoterna

Fiskeriminister Per Sandberg som tillhör Fremskrittspartiet vill fördubbla fångstkvoterna redan till nästa år trots internationella protester. 

– Juridiskt sett har vi full möjlighet att öka kvoten. Men vi får balansera det för att undvika onödiga konflikter, sa Per Sandberg till NRK i mars. 

Norges rent juridiska rätt att driva kommersiell valjakt är omtvistad. Landet är medlem av IWC men reserverade sig mot det moratorium av valjakt som organisationen la 1986 och som gäller än idag med vissa undantag för ursprungsbefolkningar. På grund av reservationen anser Norges regering att valfiske i norskt vatten inte står i strid med internationell rätt. 

– Nästan varje år kommer en resolution mot Norge i IWC om att de borde följa majoriteten, men de anser sig inte behöva det, säger Tom Arnbom. 

Den art som jagas, vikval, är heller inte hotad. Populationen är runt 100 000 djur, och varken IWC eller WWF ser någon risk för att den norska valjakten skulle skada den. 

– De fångster de gör hotar inte populationen för det finns så pass många valar, säger Tom Arnbom. 

Drunknar i sitt eget blod

Han menar istället att det stora problemet med den norska valjakten är att den inte sker i enlighet med IWC:s regleringar. Till exempel tillåts inte organisationens inspektörer på båtarna. 

– Om reglerna följs så har WWF i princip ingenting emot valfångst, vi är ju inte emot jakt på andra djur. Men valfångsten måste skötas på rätt sätt. 

De jaktmetoder som används inom modernt valfiske är dock mycket kontroversiella. Valarna skjuts med granatbestyckade harpuner. Vid ett lyckat skott exploderar granaten inne i djuret och spränger sönder lungorna på det.

– Den ska dö väldigt snabbt och rent faktiskt drunknar den i sitt eget blod. Det ska gå på en eller två minuter heter det. Och det har blivit mycket bättre, men du har en båt som rör sig, en harpun som rör sig och en val som rör sig. Ibland missar de och skjuter på fel ställen. Då kan det ta lång tid innan valen dödas, säger Tom Arnbom. 

Han menar att motiven bakom den norska valjakten är långt ifrån rent kommersiella. Istället handlar det om en blandning av politik, tradition och nationalism. 

– Norge var nära att lägga ner 1987 vilket hade att göra med att USA hotade med bojkott av deras fiskeprodukter. Gro Harlem Brundtland var chef i Norge då, och det uppstod nationell stolthet för att markera mot USA. Man satsade 100 miljoner kronor på valindustrin för att visa att den var bärkraftig.

Tom Arnbom menar att det idag finns regionalpolitiska motiv till valjakten. 

– Det är inte en ekonomiskt lönsam industri längre och den subventioneras kraftigt av staten. Det har mycket med regionalpolitik att göra och att de som jobbar politiskt i områden långt ifrån Oslo har större vikt röstmässigt. Och de flesta valfångare finns i norra Norge.