För två veckor sedan beslutade den norska regeringen att dela ut 83 licenser för att leta efter nya olje- och gaskällor. Det är mer än någonsin tidigare. Halvar Raavand, politisk rådgivare på Greenpeace i Norge, menar att regeringens agerande är obegripligt.
– Det är helt otroligt att Norge som vill vara ett föregångsland
i kampen för omställning inte ser kopplingen mellan oljeutvinning och klimatförändringarna, säger han.
Halvar Raavand menar att Norge måste påbörja en avveckling av oljeindustrin, istället för att bygga ut den. Annars kommer målen i Parisavtalet aldrig att nås.
– Ett första steg är att stoppa all tilldelning av nya licenser. Om bara elva år ska vi nästan ha halverat våra koldioxidutsläpp, men det kommer vi aldrig lyckas med om gas- och oljeindustrin får fortsätta växa, säger han.
”Står i spagat”
Tore Furevik, professor i oceanografi och chef för Bjerkenes-centret för klimatforskning, håller med. Han menar att Norge måste byta inrikting och på allvar ställa om.
– Norge har på många sätt en ambitiös klimatpolitik, och utåt är Norge väldigt aktiva. Men det är som att vi står i spagat, ena benet satsar på att reducera utsläppen medan det andra har sjunkit djupt ned i olje- och gasindustrin, säger han.
Både Tore Furevik och Halvar Raavand menar dock att det också finns ett växande motstånd. Allt fler tycker att Norge måste påbörja avvecklingen av gas och oljeindustrin nu. Och framförallt, att satsningarna i nya områden måste upphöra. Tore Furevik tror att det även bland investerare finns en större försiktighet nu – de fossila resurserna ses inte längre som en framtidsbransch.
– Att bygga ut nya fält är en jätteinvestering. Det måste
betala sig i flera decennier framåt, samtidigt som vi 2050 ska ha ett nollutsläpp, säger han.
Investeringarna ökar
Än så länge talar lite för att branschen har gett upp oljan. Intäkterna från oljeexporten ökar, och förra året (fram till november) ökade investeringarna i branschen med åtta procent, enligt Sveriges radio. Den norska statistikbyrån SSB räknar med ännu större ökningar i år. Framförallt beror det på att nya oljefält tas i drift.
Ett sådant exempel är Johan Sverdrupfältet i Nordsjön, som väntas bli ett av världens fem största oljefält när utvinningen startar i november i år. Fältet hittades 2010 av svenska Lundin Petroleum, och ska när det är fullt utbyggt producera 160 000 fat om dagen – det motsvarar nästan en tiondel av all olja som produceras i Norge idag. Och Lundin hoppas på att hitta olja också på nya platser, även i kontroversiella arktiska områden. Norges olje- och energiminister Terje Søviknes hoppas också på det.
– Där har gjorts några fynd, men de riktigt ”stora elefanterna”, som man ofta kallar dem på olje- och gasspråk, har vi inte hittat ännu, sa han till Sveriges radio i somras och förklarade att han nu hoppas på att den relativt stora sökaktiviteten
i Barents Hav ska ge resultat.
Politisk ovilja
Tore Furevik tror att det kommer att krävas en ny regering för att landet på allvar ska ändra sin politik. Men han tror att det kommer ta tid, oavsett vilken koalition som styr.
– Inget av de två stora partierna, Höyre eller Arbeiderpartiet, har tagit en verklig diskussion om restriktioner för oljebranschen. Jag tror att det kommer att komma, men på grund av att olje- och gassektorn är så stor, både när det gäller arbetstillfällen och ekonomi, så går det långsamt, säger han.
Halvar Raavand menar att det ändå inte är hopplöst.
– I Arbeiderpartiet finns det en intern debatt, och det finns en allt större opinon för en avveckling. Nu har vi till 2021 på oss att försöka påverka i rätt riktning. Jag tror det kan gå, för trots allt vet alla att omställningen måste ske förr eller senare. Och ju längre vi väntar, desto svårare blir det, säger han.
• Olja och gas står för nästan hälften av Norges samlade export. Förra året exporterades olja och gas för totalt 542,2 miljarder norska kronor.
• Intäkterna från råoljeexport ökade 2018 med 18,8 procent och intäkterna från export av naturgas ökade med 29,9 procent. Ökningen beror i huvudsak på väsentligt högre priser.
• Norge har som mål att minska sina klimatutsläpp med 45 procent från 1990 till 2030.
• I december förra året producerades 1 849 000 fat olja dagligen i Norge. Det är en minskning jämfört med samma period året innan (1 fat olja motsvarar ungefär 159 liter).
• Oljeprisraset 2014 slog hårt mot Norges oljeindustri. Under några tuffa år var det runt 50 000 anställda som förlorade sina jobb, enligt DNB Markets. Nu har det vänt, och regeringen oroas istället av bristen på kompetent arbetskraft.
• Skattesatsen för oljeproduktion är 78 procent. Skatteintäkterna från olja och gas går till den så kallade oljefonden som i dag är världens största institutionella investerare. Den förvaltar över 80 000 miljarder norska kronor och äger 1,3 procent av hela världens aktier.
• I november 2019 startar oljeutvinningen på vad som väntas bli ett av världens fem största oljefält, Johan Sverdrupfältet i Nordsjön. Fältet hittades 2010 av svenska Lundin Petroleum, som i dag också är en av ägarna med 22,6 procent. Bolaget producerar i dag motsvarade runt 80 000 fat olja och gas om dagen i landet. Sverdrup-fältet är fullt utbyggt ska bolagets produktion i landet vara fördubblat till 160 000 fat om dagen.
• I oktober 2016 stämde miljöorganisationerna Greenpeace och Natur och Ungdom norska staten för att ha gett tillstånd till oljeborrning i Barents hav. Tidigare under året hade 13 oljebolag beviljats licenser att leta efter olja tidigare stängda arktiska havsområden. Det var första gången på 20 år som nya havsområden öppnats för oljeborrning.
• En dom i Oslo tingsrätt i januari 2018 ger staten rätt att tillåta oljeborrning i Arktis.
Världens värsta fossilbovar
• USA blev i slutet av förra året världens största oljeproducent. Landet passerade då Ryssland och producerar nu närmare 12 miljoner fat olja om dagen.
• Mellan 2016 och 2017 ökade oljeproduktionen i världen med 0,3 procent. Under samma tidsperiod ökade efterfrågan på olja med 1,7 procent.
• 2017 ökade världens gasproduktion med 3,6 procent, den största ökningen sedan 2010. Samtidigt ökade efterfrågan med 3,3 procent.
• 2017 stod vind- och solenergi för 13 procent av världens totala energiproduktion, med 514 respektive 390 GW. Allra störst är Kina med 33 procent av världens sol- och vindkraft.
