Ska ner till noll
Jag ska alltså få ner vårt matavfall till noll och börjar med att väga vår kompost varje dag i en vecka för att få koll på utgångsläget. Första dagen är en katastrof. Det är till stor del Halloweenpumpans fel. Trots att jag lagade tre liter pumpasoppa och frös in ett kilo fruktköttskuber blev kompostpåsen rekordtung av skal och delar som pickats på av någon skata eller täckts av svedda flugor. Men även om halloweenpumpa är ett undantag så är det ofta komposten fylls med just undantag: en gurka med svartkoppor, vitfluffig pastej eller en brun broccolibukett.
Några som lyckats minska sitt matsvinn radikalt finns nära till hands. Göteborgs stads ”svinngrupp” tog för för några år sedan fram Göteborgsmodellen som vägledning till kommunens storkök. I början av 2019 kunde de konstatera att köken halverat svinnet på två år, vilket sparade ungefär en miljon portioner årligen. Modellen har spridits ut i landet, men i Göteborg lades projektet ner i och med att Alliansen tog över styret.
Göra listor
Stegen mot minskat svinn går ut på att först ta tempen på dagsläget, göra åtgärdslistor och rutiner, samt fastställa ansvar. Dessutom ska eventuell framgång firas. Jag frågar Christina Linnerhag, kommunens projektledare för matsvinnsprojektet, om det går att köra Göteborgsmodellen även i ett litet hushåll.
Svaret blir ja.
Svinnexpert: ”Det är jättesvårt med noll”
Noggrann planering blir nyckeln till mindre förlorad mat. Efter att ha vägt komposten i en vecka blev det uppenbart exakt hur mycket ätbar mat som går till spillo.
– I det egna hushållet finns det inga restriktioner på hur och vilken mat du får spara. Där kan du i princip spara allt, där behöver du inte slänga någonting som varit framme egentligen. Sen handlar det om att titta i kylen och så innan du går och handlar. Det är inga konstigheter egentligen, säger hon.
”Ekonomisk fråga”
Christina Linnerhag berättar att två av de utmaningar som de ställdes inför i storköken var att en del som tog emot mat saknade kök och hade svårt att ta hand om rester samtidigt som det var svårt att bedöma hur mycket mat som gick åt. Utöver resthantering handlade det om portionsstorlekar, felinköp och oordning i förråd. Svinnet uppstod vid tillagningen, serveringen och på tallrikarna.
– Det handlar jättemycket om miljöfrågor, men det blir också en ekonomisk fråga. Planering och ta hand om resterna alltså. Jag delar upp kylens och matskåpets hyllor i veckans sju dagar, samt skriver middagsmeny och handlingslista.
Efter handlingen delar jag upp allt upp i de olika facken eller lägger i frysen. Det som blir över i dagens fack åker antingen in i frysen eller flyttas till nästa dag.
–Vi kommer dö! Kylskåpet är helt tomt. Vi kommer dö!
En grön paprika, björnbärsmarmelad och ketchup. Det är några av de få saker som är kvar i kylskåpet när den superplanerade matveckan börjar gå mot sitt slut, en tomhet som nioåringen uppenbarligen inte är van vid.
11,9 kilo per år
Samtidigt har kompostpåsens vikt störtdykt, vi har någonstans runt 130 gram matavfall dagligen i snitt, vilket skulle per person bli cirka 11,9 kilo per år. Jag har missat att väga sånt som hälls ut i vasken, men kvar i påsen är mest saker som kan vara direkt ohälsosamma att äta, som banan- och äggskal. Men om jag verkligen ska lyckas komma ner till noll avfall, så måste väl också det bort?
Jag surfar runt på nätet efter komposter och lägger ofrivilligt mycket trädgårdsrelaterad information på minnet. Till köksavfall för en familj på fyra personer behövs en varmkompost på 200-400 liter. Nu finns också alternativet Bokashi, där avfallet kan vakuumförvaras inomhus och ge näringsämnen till växter i flytande form. Men då behövs utrymme att gräva ner det lite halvnedbrutna avfallet. Men ska jag verkligen kompostera eller bokashia matavfallet? Det beror på.
Ulrika Naezer, kommunikatör på kretslopp och vatten förklarar att 80 procent av göteborgarna bor i lägenheter utan möjlighet att kompostera. Men nästan alla kan samla in matavfall, som sedan blir till biogas och biogödsel.
– Biogas minskar utsläpp och partiklar med 80–90 procent jämför med bensin, och biogödsel blir näring till jordbruket. Om man ändå vill kompostera sitt matavfall och använda näringen i sin egen odling har kommunen inga synpunkter på detta. Men kom ihåg att det bästa är att äta upp maten, det är tio gånger bättre än att göra biogas och biogödsel av den.
Vill att barnen ska äta mer
Jag ser en liten moshög ligga kvar på sonens tallrik precis innan han lyfter iväg den mot diskbänken. Jag försöker vara mindre irriterad och mer pedagogisk och säga att vi måste bli bättre på att ta lagom portioner.
– Men jag bestämmer inte det. Du och pappa bara dumpar mat på min tallrik. Och där satte sjuåringen fingret på en svag punkt: jag vill alltid att han ska äta mer (och inte bara av chipsen som jag gjorde av potatisskalen).
Christina Linnerhag förklarar att det finns ett mått av nödvändigt svinn, främst när det gäller äldre och barn, där de sistnämnda behöver exempelvis lära sig äta nya saker.
– Det är jättesvårt med noll. Jag tror att man ska säga noll onödigt matsvinn. Det måste finnas möjlighet att smaka på någonting som man helt enkelt inte tycker är gott, det ska man inte behöva tvinga i sig. Jobbar man mot helt noll så kommer det också vara dagar då barn och äldre inte äter sig mätta, då det blir för snålt.
