– Vårt folk är vana vid instabilitet, att packa ihop och lämna sina hem. Det här var inte första gången. De flesta förväntade sig att det skulle vara över inom några dagar eller veckor. Sedan förstod vi att det här skulle hålla i sig mycket längre, säger Evette Shahara.
Hon är född och uppvuxen i USA men har kaldeiskt ursprung. När IS tog över Nineveslätten reagerade hon starkt. Upprördheten ledde till att hon och fyra andra grundade den ideella organisationen Shlama foundation.
Organisationens första projekt riktade sig till barn som flytt till den kurdiska regionen. Barnen fick åka till ett hamburgerställe med en inomhuslekplats, en möjlighet till paus för barnen efter flykten. De första åren låg organisationens fokus på humanitärt bistånd.
– Det var det största behovet. Vårt fokus var nödhjälp som mat och medicinsk hjälp i områden som tagit emot internflyktingar, säger Evette Shahara.
Många internflyktingar kunde inte ta skydd inomhus. På grund av det politiska läget i landet stod mycket av infrastrukturen still. Organisationen skaffade fram toalettartiklar, toaletter, tvättfat, möbler och dörrar och skapade rum i halvfärdiga byggnader där en del sökt skydd.
– Vi jobbade med präster som skapade provisoriska skolor. Vi försåg eleverna med skolmaterial som papper, pennor, kritor och tavlor. Det fanns också många lärare bland flyktingarna som försökte bidra med undervisning, säger Evette Shahara.
Skiftade fokus
I oktober 2016 inleddes den nästan ett år långa militära offensiv som skulle befria Mosul. Offensiven ledde till att de kaldéer, assyrier och syrianer som inte hade emigrerat från Irak, började återvända till sina hemstäder och byar på Nineveslätten.
– Efter två, tre år i flykt och ovisshet undrade många var hjälpen var. De hade bott i provisoriska hem, vissa i gallerior. De som kunde hyrde hotellrum. Andra bodde i FN:s flyktingläger i tält under kyliga nätter och heta somrar, berättar Evette Shahara.
Genom att besöka sina gamla hem vägde invånarna fördelarna mot nackdelarna för att se om det var värt att stanna kvar i landet.
– De ville se hemmens skick. De hade hört att IS förstörde dem och att de som levde kvar under terrororganisationens styre fick ta vad de ville från de kristnas hem. Så de behövde veta om hemmen blivit helt förstörda av IS eller bara plundrade, säger hon.
Sedan många av internflyktingarna återvänt till sina hemstäder, har Shlama foundation skiftat fokus till återuppbyggande av minoriteternas städer och byar på Nineveslätten och i Kurdistan.
Enligt Evette Shahara har en del av de orter som både den irakiska regeringen och den kurdiska regionalregeringen, KRG, gör anspråk på, inte fått infrastrukturell hjälp från någon av regeringarna. En del har inte el eller vatten. Sådant hjälper organisationen med.
Organisationen har installerat gatubelysning i byar, sponsrat småföretagare för att de ska kunna försörja sina familjer och arbetar med att bevara kulturen och de nyarameiska språken.
En grönare framtid
I staden Bakhdida, som innan IS var den största kristna staden i landet, planterades ett åttiotal träd förra året.
– Invånarna älskar det. Det finns inte mycket grönska i Bakhdida, utan mest bara byggnader och gator. Så de lär sig om fördelarna med träden och gör ett bra jobb i att ta hand om dem, säger Evette Shahara.
Nu ska solkraft införas i Tel Kaif-distriktet, som utgör den nordvästliga delen av Nineveslätten. Hundra hushåll i Tesqopa ska få solpaneler. Gatubelysningen på de två huvudgatorna ska drivas av solkraft. Även tidigare miljöfarliga bevattningssystem som används i jordbruket ska bytas ut mot solcellsdrivna system.
Vanligtvis finansieras Shlama foundations projekt genom donationer från privatpersoner, men till det här projektet har de fått bidrag från USAID. Förutom miljövänlig och hållbar energi, bidrar projektet också till jobbmöjligheter för unga utbildade ingenjörer från området.
– Det finns många utbildade i landet, utan jobbmöjligheter i sin sektor, säger Evette Shahara.
Två av de sex ingenjörerna som anställts är Amanda Razoky och Juber Jabroo.
De kommer från småstäderna Alqosh respektive Tesqopa i Nineveslätten och tvingades båda fly när IS intog området.
– Det var svårt. Jag övergav mitt hem, min by, det vardagliga livet. Jag förlorade även två studieår på grund av IS, säger Juber Jabroo.
Fastän IS aldrig nådde fram till Alqosh flydde befolkningen från staden.
– Vi alla flydde den 6 augusti. Bil efter bil lämnade staden, ovetandes om de skulle hinna ikapp oss eller inte, berättar Amanda Razoky.
– Och vi såg vad som hände med yezidierna, inflikar Juber Jabroo.
Installationer i augusti
IS intog större delen av Nineveslätten. Deras gräns gick strax utanför byn Sharafiya i den norra delen av regionen. Amanda Razoky stannade i Duhok i en och en halv månad innan hon kunde återvända till sin hemstad Alqosh igen.
Ingenjörerna har fått gå en utbildning för att lära sig allt om solkraft.
– Vi har redan åkt runt och gjort bedömningar och börjar med installationerna i augusti, berättar Amanda Razoky.
När det är klart planerar de att starta ett eget företag som ska ge solkraft till övriga Nineveslätten.
– När invånarna ser att allt fungerar som det ska, kommer de också vilja ha solkraft för att ha tillgång till el dygnet runt, slippa alla strömavbrott och vara beroende av generatorer och regeringens eldistribution, säger Juber Jabroo.
– Det är något nytt här och det ger oss nya möjligheter, säger Amanda Razoky.
