Sedan kan man bli arg. Med rätta.
Den nya S- och MP-budgeten läggs i ett läge där klimatrörelserna jorden runt har fått nog. Vi kommer se strejker, vi kommer se demonstrationer och vi kommer se aktioner från unga som fått nog.
Klimatkrisen är inget man förhandlar om, det är en realitet som bara kan hanteras genom att göra det som måste göras. Nu.
Det måste påverka budgeten. Radikalt ändra den inriktning som rått. Skapa investeringar och stöd till snabb omställning. Det handlar inte om plastpåsar, det handlar om bostäder, energin, trafiken, flyget, jordbruket.
Det går inte att prata runt detta, utan direkta politiska beslut vad gäller budgeten finns ingen klimatpolitik.
Och då duger inte detta.
Plötsligt finns det pengar
S och MP lägger en budget där klimatet, ja hela miljöpolitiken och energipolitiken är en promillesatsning. Vi talar om 0,31 procent av landets samlade BNP. En ökning med 0,2 promille – från 0,29 procent – för att möta det existensiella hotet vi sagt ska vara den viktigaste frågan av alla.
Hur kan det bli så fel?
Partierna blev nyligen överens om att höja försvarsanslagen med en dubblering på några år (+40 miljarder kronor). Pengarna fanns plötsligt eftersom man sa att de fanns.
Klimatet råkar också finnas men märkligt nog inga pengar. För det som regeringen säger sig satsa är ingenting mot det som måste göras.
Ja, det är det rätta ordet. Ingenting.
Ett annat sätt att se på frågan är att jämföra de satsningar regeringen gör på stöd till fossilenergi (det är 23 miljarder kronor i olika typer av nedsättningar och skattelättnader). Den summan är större än hela klimatbudgeten.
Om budgeten framförhandlats med klimatförnekare skulle det som sker kanske kunna vara begripligt. Men nu sker det i en regering där partier med den högsta svansföringen i klimatfrågan – MP och C – direkt säger sig påverka budgeten.
Det är möjligt att de gjort det. Men inte i rätt riktning.
Det här är nämligen ingen klimatpolitik alls.