Hon jobbar i en så kallad dagsanställning. Det innebär att om plantagen behöver tillfällig personal kommer en rekryterare, eller “dealer”, till hennes hemby, Segemai, som ligger strax intill plantageområdet.
– Han kommer tidigt på morgonen och frågar vilka som vill ha arbete för dagen, berättar hon.
Sarah är städare och har som uppgift att göra rent kring palmerna – under ett arbetspass ska hon hinna städa upp omkring 256 palmer. Det är ett tungt arbete och för att hinna blir klar är vilan minimal.
– Arbetet är resultatbaserat och om vi inte hinner nå målet för dagen halveras lönen, berättar hon.
– Vi skyndar oss så mycket vi kan eftersom det får stora konsekvenser för min familjs försörjning om jag inte hinner, fortsätter hon och berättar hon ofta inte hinner med det hon förväntas.
– Det går helt enkelt inte, kraven är orimligt höga.
Oro över tigerattacker
Men den tunga arbetsbördan är inte längre den största orsaken till att det är svårt att hinna bli klar i tid. Hoten runt palmerna är större. Tigrarnas plötsliga närvaro på plantagen har skapat stor rädsla.
– Vi försöker hålla utkik så gott det går, men dyker de upp har man ingen chans.
En vecka tidigare sprang Sarah i panik efter att det rört sig i buskarna.
Men det har inte fått ägaren att ge dagsarbetarna extra skydd, berätta hon, trots att två plantagearbetare dött bara i år efter att ha blivit attackerade på plantaget.
Otur och tillfälligheter kan man lätt tro, tigern i Sumatra har länge varit djungelns skräck för människan som därför har hållit sig på avstånd.
Men det är ingen tillfällighet. Jakten på mat har tvingat tigrarna in på plantageområdet efter att det naturreservat som varit tigrarnas tillhåll har förstörts.
Nya EU-bestämmelser
Palmolja är världens största vegetabiliska olja och finns i 50 procent av livsmedelsprodukterna i vår dagligvaruhandel och en stor mängd blandas till biodiesel för att tankas i våra bilar och lastbilar.
EU har bestämt att all palmolja som säljs i Europa inom kort ska vara hållbar och inte del av en massiv skövling av regnskog i framför allt Malaysia och Indonesien, där också större delen av världens palmolja produceras.
För att uppnå målsättningen lutar sig EU mot världens största hållbarhetscertifikat, Roundtable on Sustainable Palm oil eller RSPO. Det är ett certifikat som bildades 2004 genom ett samarbete mellan industrin, investerare och miljöorganisationer för att få ett slut på åratal av förstörelse.
”RSPO har över 3 000 medlemmar över hela världen som representerar alla länkar längs oljepalmsförsörjningskedjan. De har åtagit sig att producera, källa och/eller använda hållbar palmolja som är certifierad av RSPO”, skriver de på sin hemsida.
Certifierade företag har som krav att till 2020 bara sälja palmolja som inte är del i skövling av regnskog. Ambitionen kallas policyn om ”no deforestation, no peat, no exploitation” (NDPE) .
“RSPO kommer att förvandla marknaden så att hållbar palmolja blir norm”, fortsätter beskrivningen.
Genom att uppfylla åtta hållbarhetsprinciper kan företag ansluta sig till RSPO och få del av en åtråvärd märkning som i praktiken ger större möjligheter till försäljning av palmolja i Europa.
Och det kom inte en dag försent.
Skrämmande utveckling
Satellitbilder visar hur stora delar av djungeln på Sumatra och Borneo försvunnit de senaste årtionden. Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer skogsmarkerna i Indonesien och Malaysia och de i dag utrotningshotade djurarter som lever där snart att vara ett minne blott, varnar forskare och miljöorganisationer.
– Plantager har på senare år expanderat sina områden i tystnad. Vi har upptäckt att mark som egentligen är klassat som skyddat skogsområde och en del av naturreservat plötsligt blivit oljepalmsplantager, berättar Arfiyan Sargita, manager och utredare för miljöorganisationen Jikalahari i Riau-provinsen.
Områden är så stora att djuren inte längre vet var de ska ta vägen. Inte mindre en 118 olika däggdjur räknas som allvarligt hotade i landet, inklusive orangutanger, elefanter, tigrar och malajbjörnen.
Det här är skövling som RSPO-medlemmar oftast slipper stå till svars för, menar Arfiyan. Kedjan från plantageodling till slutprodukt är lång och döljs genom otydliga ägarkonstellationer och missvisande fabrikslistor.
– Miljöcertifikat, som till exempel RSPO, används ofta för att omvärlden ska tro att utvecklingen går framåt, verkligheten är precis tvärtom, säger han.
”Spelar ingen roll om det är RSPO eller inte”
Vi måste röra oss snabbt med motorcykeln för att inte blir upptäckta av säkerhetsvakterna efter att olovligt tagit oss in på oljepalmsplantaget vid Segemai.
Förstörelsen låter sig inte vänta på sig. Från den lilla grusvägen som slingrar sig genom plantagen ser vi hur ett landskap med ruttna palmträd och skövlade marker med nyplantage och konstgjorda kanaler breder ut sig.
Lite längre bort ser vi också fabriken från vilken palmoljan säljs vidare.
Men vilket företag som säljer oljan vidare är otydligt. Officiellt heter ägaren PT Tabung Haji Indo Plantation. Men enligt miljöorganisationen Jikalahari är det PT AMS.
– Vi upptäckte att ägarna hade bytt 2012, berättar Arfiyan.
Det kanske kan verka som en liten sak, båda företagen ingår i Gama Group som länge varit kända för att skövla regnskog runtom Indonesien.
– Det är otydligt vilket företag det är som köper palmolja från plantagen och därmed också vilken del RSPO-certifierade företag har i förstörelsen, fortsätter Afriyan Sargita.
Många företag använder sig av namn på systerbolag, så kallade “skuggbolag”, eller uppger endast plantagens koordinater.
Gama Group har kontrakterat nästan 180 000 hektar kring Segemai, men enligt milijöorganisationen Jikalaharis utredningar sträcker sig plantagen över ett mycket större område.
– Naturreservatet i närheten har sakta krympt och stora delar har plötsligt blivit plantagemarker, säger Afriyan Sargita.
Eftersom man länge trott att Gama Group inte haft koppling med RSPO har det varit svårt att göra kritiken mot företaget hörd. Tills i juni.
Då avslöjade Greenpeace International ett dolt ägarskap mellan världens största oljepalmsföretag, Wilmars International, och Gama Group. Uppgifterna fick en av grundarna, som genom familjerelationer haft högt uppsatta positioner i båda företagen, att avgå. Häpnadsväckande fakta eftersom Wilmars International är en av grundarna av RSPO och den första stora oljepalmsförsäljare som antog NDPE-policyn.
Bryter mot rättigheter
Wilmar antog policyn ”no deforestation, no peat, no exploitation” (NDPE) i december 2013. Gama Group har ingen sådan politik och fortsätter att skövla regnskog samtidigt som man bryter mot lokalbefolkningens rättigheter runtom i Indonesien. Enligt Greenpeace rapport har Gama rensat över 21 500 hektar skog och torvmark sedan Wilmars tillkännagav sin NDPE-politik – ett område som är dubbelt så stort som Paris.
Enligt Greenpeace borde de två företagen ses som ett företag.
Det här är ingen nyhet för Arfiyan Sargita.
– Vi har länge känt till Wilmars roll kring plantagen. I en intervju vi gjorde med plantageägaren för några år sedan bekräftades företagets ekonomiska intressen i området, säger han.
Liknande avslöjanden om RSPO-medlemmars inblandning i företag som fortsätter skövla regnskog har blivit vardag, samtidigt som fabrikslistorna kring de flesta stora RSPO-förmedlare av palmolja visar att bara en liten del av fabrikerna de handlar från är certifierade.
– Det spelar egentligen ingen roll om plantagen är RSPO-klassad eller inte. Palmoljan som produceras utanför certifierade plantager köps ändå upp av medlemmar av RSPO. Därför kan den negativa utvecklingen fortsätta, berättar Arfiyan.
Och många forskare instämmer hans kritik.
I en rapport publicerad tidigare i år granskar ett antal miljöforskare från Australien och Indonesien RSPO:s resultat under de fjorton år som det existerat.
Rapporten går igenom hur effektivt certifikatet har varit. Det är dyster läsning.
De som har anslutit sig till certifieringen uppvisar i stort sett samma utbredda skövling, lika dåliga villkor för arbetarna och samma dramatiska minskning av antalet orangutanger som hos de företag som inte är medlemmar.
Men en sak skiljer och det är de ekonomiska fördelarna med att vara medlem.
Analysen visar en stark ekonomisk tillväxt för medlemmar då de successivt har kunnat höja priset på den certifierade palmoljan.
Förbättring påväg?
RSPO är medvetna om kritiken som riktas mot certifieringen. Under den stora konferens som ägde rum i mitten av november diskuterades förbättringar av systemet. Mötet som varade under tre dagar fastslog en rad nya standards för certifiering. Bland annat innehöll det hårdare krav på att stoppa skövling, förbättrat skydd av torvmarker och att stärka skyddet för mänskliga rättigheter bland plantagearbetare.
Transparensen blev också en viktig fråga, och krav på tydligare fabrikslistor för att göra det svårare att använda sig av så kallade skuggföretag.
– I dag godkände vi en universell, transformativ och integrerad agenda som syftar till att stärka insynen och inklusiviteten i RSPO-systemet, öka genomförandet av RSPO-standarderna, öka marknadsupptaget av hållbar palmolja genom delat ansvar och skapa en möjlig miljö för vår gemensamma vision om marknadsomvandling, sa RSPO:s verkställande direktör Datuk Darrel Webber i ett pressmeddelande efter konferensen.
Men om det återigen bara är tomma löften återstår att se. Utvecklingen har en så länge stått stilla och liknande förbättringar av systemet har utlovats många gånger tidigare.
”Svårt att ställa krav”
I en rapport år 2016 berättade Amnesty International att dagsanställningar är vanligt förekommande på plantage som både ägs av RSPO-medlemmar och köps av certifierade leverantörer.
Något Sarah och hennes arbetskamraters maktlöshet intygar om.
– En gång protesterade vi genom att sluta arbeta. Vi krävde att ägaren skulle ge oss bättre villkor, berättar hon och tar ett djupt andetag.
– Men det var betydelselöst, de sa bara att vi är här på egen risk och att om det inte passar kan de hitta andra som kan göra vårt jobb, säger Sarah.
Hon suckar uppgivet.
– Det är svårt att ställa krav, lokalbefolkningen är beroende av plantagen och det gör att de inte har något annat val än att acceptera arbetsförhållanden.