Ulf Kristersson (M) höll ett spretigt tal som kan sammanfattas med att folket vill ha ordning på Sverige och därför kommer M att skärpa straffen och sänka bränslepriserna. Den enda gången Kristersson nuddade vid klimatet var när han pratade om kärnkraft som ett klimat- och plånbokssmart energialternativ. Som ska skapa jobb.

Nooshi Dadgostar (V) inledde med att prata om hur den svenska välfärden hotas av marknadsexperiment och nedskärningar. Först i slutet av pratade hon om klimatkrisen, ”vår generations stora uppgift”. Hon ställde krav på reformer och föreslog renoveringar och elektrifieringar med hjälp av en handlingskraftig stat som potentiella lösningar. Som såklart ska skapa jobb.

I ett brandtal beklagade Ebba Busch (KD) sig över att färre idag har råd med villa, vovve och Volvo. Vårdköer och gängvåld avhandlades samt mantrat att familjen är viktigast. Om klimatet sades ingenting. Ja, om man inte räknar med anklagelsen att de rödgröna tydligen är för flygskam och emot barns vattenlekar.

Även Johan Pehrson (L) sällade sig till att prata om hur dyrt det har blivit för svensken. Först de sista minutrarna nämndes klimatomställningen, vilken ska klaras av med hjälp av teknisk innovation och politiskt mod (kärnkraft).

Jimmy Åkesson (SD) fokuserade sitt tal på allt som S har gjort fel de senaste åtta åren. Några konkreta förslag på förbättringar presenterades dock inte. Den enda gången Åkesson nuddade vid miljön var när reduktionsplikten fick sig en känga.

Klimatfrågan togs upp relativt tidigt när Annie Lööf (C) pratade. Hon radade upp både klimatsmart jordbruk och grön energi som metoder för att nå 1,5-gradersmålet. Lööf menade att det krävs en offensiv klimatpolitik och ett starkt svenskt (klimat)bistånd – ”klimatet kräver handlingskraft”.

Per Bolund (MP) inledde som de flesta andra med att prata om de kriser som världen har gått de senaste åren. Ganska snart kom han dock in på klimatet och var den enda som pratade om vikten av beteendeförändringar – i kombination med grön teknik. Han benämnde klimathotet som mänsklighetens största kris och beklagade den ”backlash” som skett i de andra partiernas klimatarbete. Bolund var utan tvekan den partiledare som pratade mest om klimatet i sitt tal under Almedalsveckan. Till den minsta publiken.