Ryssland har vält den europeiska säkerhetsordningen över ända. Ukraina måste få allt stöd de kan ta emot, så länge det behövs. Resten av Europa måste förbereda sig för krig.
Så har det låtit i över tre år. När Donald Trump i februari tycktes överge USA:s stöd till Ukraina till förmån för Ryssland svarade EU-kommissionen med att föreslå att EU-länder ska kunna rusta upp för uppemot 9 000 miljarder kronor. Den svenska regeringen meddelade förra veckan att Sverige ska kunna låna 300 miljarder kronor till en militär upprustning de kommande tio åren.
Samtidigt fortsätter den ryska gasen att flöda till Europa. Förra året ökade till och med importen med 18 procent. Detta trots att behovet av fossilgas inte ökade, och EU alltså hade kunnat minska eller åtminstone inte öka importen av just rysk gas. Det visar en rapport från den oberoende tankesmedjan Ember, som arbetar för en elektrifierad framtid.
– Det är en skandal att EU fortfarande importerar rysk gas, säger Pawel Czyzak, huvudförfattare till rapporten, som kom förra veckan.
Redan en månad efter den fullskaliga ryska invasionen, i mars 2022, visade Ember hur EU genom energieffektiviseringar och satsningar på förnybara bränslen skulle kunna bli oberoende av rysk gas i år.
EU har ett mål om att fasa ut den ryska gasen till år 2027, men det är inte juridiskt bindande. Kommissionen har två gånger senarelagt sin utlovade plan för utfasningen, och medier har rapporterat att energifrågan är en del av samtal och förhandlingar mellan EU och USA – som i sin tur förhandlar med Ryssland och Ukraina. Financial Times rapporterar att det har diskuterats om Nord Stream 2 – den ledning som går genom svenska vatten och som inte förstördes i september 2022 – ska öppnas upp.
Den 1 januari stoppade Ukraina gasen som Ryssland skickade till Europa. Trots det fortsätter EU att importera fossilgas på en högre nivå, via ledningar till Turkiet samt genom flytande fossilgas som transporteras på skepp. Okända företag köper skepp registrerade i länder som inte deltar i sanktionerna mot Ryssland, och gasimporterna tvättas sedan rena; exempelvis skeppas rysk gas till Belgien och därifrån skickas den till Tyskland som ”belgisk” gas.
Att göra sig beroende av flytande naturgas innebär att utsättas för en marknad där priserna varierar kraftigt. I hopp om att stabilisera priserna bygger EU-länder kapacitet att ta emot ännu mer gas. Men enligt Ember byggs det för mycket, och LNG-terminaler kommer att stå och rosta – inte minst om vi faktiskt genomför en klimatomställning.
Dessutom, tillägger Ember, är det i dagens geopolitiska läge inte en bra idé att göra sig beroende av amerikansk fossilgas, vilket är det som sker nu.
– EU måste sluta dra fötterna efter sig, säger Isaac Levi, expert på rysk-europeiska relationer vid Centre for Research on Energy and Clean Air.
– Att fortsätta förlita sig på rysk gas exponerar européer för instabila energipriser och energi-utpressning, och det underminerar stödet för sin allierade Ukraina.
