Den ursprungliga tanken med miljömålsberedningen var att hitta en bred politisk samsyn bakom förslagen som skulle få Sverige att klara miljömålen. Den handlade alltså inte om att utreda OM Sverige skulle nå dessa, utan HUR. Det var den politiska verktygslådan man hade att komma överens om.
Men någon bredare enighet har aldrig skapats i gruppen av ledamöter från riksdagspartierna.
Snarare har Miljömålsberedningens arbete kantats av konflikter och till slut öppna gräl i medierna. Och det är skogen det pågår en dragkamp om.
På fredagen var det dags för Miljömålsberedningens ordförande Lars Tysklind att lämna över sina förslag till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Betänkandet innehåller enligt Tysklind, 102 förslag ”av olika dignitet”, fyra nya etappmål och ett förändrat etappmål.
Ett av de få förslag där partiernas representanter lyckades nå enighet rör en kraftig ökning av medel och förvaltningen av skyddad natur, något som tidningen Altinget avslöjade redan på torsdagen. I Miljömålsberedningens verktygslåda kommer summan att ligga på 1,6 miljarder årligen. Motsvarande summa för år 2023 var 400 miljoner kronor.
Besviken över konfliktnivån
Lars Tysklind förklarade under presskonferensen att han bar på en "viss besvikelse" över att gruppen politiker inte kunnat komma överens om fler förslag.
– Det handlar om att det finns så mycket målkonflikter i de här frågorna. Jag hade uppskattat att vi hade fått fram fler enhälliga beslut och inte lika många majoritetsbeslut, säger han.
Under frågestunden kom flera av frågorna handla om att Sverige misslyckas med att nå målet för kolupptagning för skogen. Tysklind poängterade att Naturvårdsverkets siffror över kolupptagningen kom först när lejonparten av Miljömålsberedningens förslag var klara.
– Men här har verkligheten visat att det behövs fler åtgärder, det är uppenbart, säger han.
Klimat- och miljöministern fick frågan om huruvida Sverige kommer leva upp till miljömålen. Hennes svar blev något svävande.
– Sverige kommer göra allt vi kan för att leva upp till LULUCF-målen (de miljömål som EU har ställt om markanvändning och skogsbruk, reds.anm.).
– I dag är jag glad för de nya 102 förslagen vi har fått, men det kommer krävas mer än så, säger Romina Pourmokhtari.
Flera reservationer
Som Dagens ETC i flera artiklar rapporterat har Tidöpartierna anklagats för att ensidigt gå skogsindustrins ärenden under beredningens arbete. I den andra riktningen haglar beskyllningar om att kritikerna inte begriper skogsnäringens behov och att skogen behövs i den gröna omställningen.
Miljöpartiet har lämnat in en 20-sidig reservation till beredningens förslag, där punkt för punkt kritiseras.
Rebecka le Moine är riksdagsledamot för MP, sitter i EU-nämnden och är partiets talesperson för biologisk mångfald.
– Det här är ett stort svek både mot skogen och mot alla de som vill ställa om till ett mer miljövänligt skogsbruk utan kalhyggen, säger hon och fortsätter:
– Det är ett ställningstagande från Tidöpartierna att de inte är intresserade av att implementera EU:s lagstiftning eller uppfylla de löften som de har avlagt på internationella FN-möten.
Liknande kritik levererades nyligen av Vänsterpariet som i Dagens ETC förklarade att högerpartiernas mantra i arbetet hela tiden har varit att gynna industrin och att ”ingen skog ska tas ur produktion”.
Hur mycket skog ska skyddas?
Den knäckfråga som skapat mest diskussion är hur man ska definiera den skog som ska skyddas, för att nå upp till EU:s krav på att minst 20 procent av EU:s land och vattenyta ska återställas till 2030 och strikt skydda alla urskogar och naturskogar.
Definitionen styr nämligen hur mycket skog som får avverkas. Kritikerna påpekar att Miljömålsberedningens val att använda begreppet ”gammal skog” istället för ”naturskog” kommer göra det möjligt för industrin att hugga ner avsevärt mycket mer skog än i dag. I reservationen förklarar MP att begreppen ”naturskog eller gammal skog kan låta som samma sak för allmänheten”. Men att nytolkningen av begreppet bara har till syfte att bolagen ska kunna avverka mer utan att bryta mot reglerna.
– Sanningen är att vi skulle behöva minska avverkningsvolymen för att klara LULUCF-målen. Det är helt galet att Sverige har slagit avverkningsrekord år efter år, säger Rebecka le Moine.
I sin reservation förklarar partiet sin djupa besvikelse över hur illa samlingen politiker har förvaltat ansvaret för de viktiga frågorna under beredningens arbete. Precis som Vänsterpartiet anser Miljöpartiet att Tidöpartierna har “kuppat” igenom sin linje på flera avgörande punkter genom att sent i processen föra andra partier bakom ljuset.
I reservationen skriver Miljöpartiets representant i Miljömålsberedningen Maria Gardfjell att “jag tycker att politiker i riksdagen borde ta en allvarlig diskussion om vad det egentligen är för mening med att genomföra statliga utredningar om Tidöpartierna ska diktera vad utredningar ska komma fram till, eller som i det här fallet, komma med omfattande förändringar av förslagen i samband med det avslutande mötet för justering av utredningens förslag?”
Otillräckliga verktyg
Rebecka le Moine anser att det är alldeles nödvändigt för Sverige att ställa om vårt skogsbruk men att miljömålsberedningen dessvärre inte erbjuder tillräckliga verktyg för att lyckas med det.
– Vi behöver skydda det sista av det sista av skogen, vi behöver övergå till hyggesfritt och vi kommer också behöva restaurera och satsa mer på variation framöver.
Men allt är inte nattsvart i skogsfrågan, anser hon.
– Det som är positivt är att fler och fler skogsägare förstår och ser möjligheter. Det gäller bara att nu få politiken att förstå, och presentera lösningar som gör skogsägare som tar miljöansvar till vinnare. Men undertiden går modiga skogsägare före och visar vägen.
