– Det här är ju en offentlig park och det är viktigt att kunna visa upp den för besökare. Parken och köksträdgården kan användas som ett pedagogiskt redskap som illustrerar hur man kan odla sin mat, säger han och pekar ut olika typer av kål, broccoli, salladslök och sallad som finns kvar att skörda.
Lök och pumpor har redan gått till säteriets restaurang.
Populärt utflyktsmål
Parken har spår från 1500-tal, men den har framförallt fått sin karaktär kring sekelskiftet 1800-1900. Gården med omgivande stigar i berg och skog är idag ett populärt utflyktsmål och ägs sedan 2003 av Tjörns kommun. Odlingen ser nu inte precis ut som den gjorde förr. Då odlades det mer spannmål, i humlegården växte bara humle och där den gamla kålgården låg går det nu en väg. Joakim Wenner föreläser ofta om gårdens kulturhistoria för turister och bofasta på ön. Samtalen mellan honom, säsongspersonalen och besökarna är viktiga.
– Det är samtal om självförsörjning, om hur vi odlar, vad man gödslar med och hur vi angriper olika problem i trädgården. Jag brinner mycket för självhushållningstanken, att odla lokalt och äta efter säsong, säger han.
En bit bort hörs ett högljutt hojtande då en skolklass får möta säteriets 1600-talsägare Margareta Huitfeldt i form av en levande historia-föreställning.
Blivit trendigt
I dag är trädgårdsarbete väldigt trendigt, men det finns många sätt att göra det på.
– Är man på Tjörn som sommargäst har man ju inte tid att odla långa kulturer utan man kanske odlar bladgrönsaker. Av dem som bor här ute odlar jättemånga för självhushåll och odlandet växer hela tiden. Odling är lite beroendeframkallande, mitt liv har det ju fullständigt tagit över.
Joakim Wenner läste trädgårdsingenjörsprogrammet på SLU i Alnarp, men ville ha mer kunskap om cirkulära energiflöden och studerade därför även permakultur.
– För mig är nog trädgårdsarbete aktivism på många sätt. Det finns väldigt medvetna val i metoder, säger han.
”Kulturhistorisk gärning”
I en permakultursträdgård vänder man inte jorden i onödan utan bygger på uppifrån. På Sundsby är trädgården mer traditionell och Joakim Wenner har förberett för dagens grävjobb.
– Här vill jag själv gräva för det känns som en kulturhistorisk gärning. Kulturhistoria är inte bara det man ser utan också sätten man gjort saker på. Det är det levande kulturarvet. Vi vill ju på många sätt efterlikna vad man gjort förr här. Ibland går det hand i hand med ekologiskt tänkande, säger han.
Trädgårdsarbete kan också innefatta jordfräsare, bekämpningsmedel, kemisk konstgödsling och sopsäckar till tippen. Men helst inte här. Omsorg om miljön, klimatkris och extremväder hör till dagens samtalsämnen i köksträdgården.
– Vi talar om hur vi kan göra för att bemöta utmaningarna och vilka grödor man kan satsa på som inte är så känsliga. Jag tänker också på resurshållande med vatten. Det är viktigt inte minst för oss här som bor på en ö, kommer det ingen nederbörd så har vi inget vatten. Det har ju hänt här under de senaste åren, säger han.
Vatten leddes om under torkan
När torkan 2018 slog som hårdast mot ön och brunnar sinade var han själv föräldraledig, men hans kollegor återupptog användningen av säteriets gamla trädgårdsdammar och kunde leda vatten till köksträdgården.
– Förr hade man ju inte en massa elektriska pumpar och borrade brunnar utan man hade förlagt en fördämning uppe i skogen, som har ett uppsamlingsområde från berget, och kunde använda självtrycket.
Man tager vad man haver är ett slitet utryck, men när oljeberoendet ska minska är närheten viktig. Säteriets flismaskin går visserligen på bensin, men då körs spillet i alla fall inte till tippen och plantornas stöd är inte köpta, utan röjda pinnar från föregående vinter.
En ny miljörörelse
Joakim Wenner var tidigare aktiv i miljörörelsens mer aktivistiska gren, inom Greenpeace, men sedan han flyttade ut på landet för åtta år sedan kunde han inte längre gå på möten kontinuerligt. Däremot är han engagerad medlem i Tjörns omställningsnätverk.
Omställningsnätverket i Sverige startade 2003, är en del av globala Transition network och vill främja ett mer hållbart samhälle. Deltagarna förespråkar lokala initiativ och erbjuder bland annat kurser. För att skapa en omställningsrörelse på Tjörn inleddes projektet ”Ett år i omställning”, som även det är EU-finansierat och avslutas i december.
Joakim Wenner är som många andra omställare. Han har inte ångest – utan vill inspirera. På nationell nivå lanserar sig Omställningsnätverket bland annat med uttrycket ”mer fest än protest”. Uppmuntran och kunskaper ska hjälpa människor att skapa den ofrånkomliga förändringen.
– I mina sammanhang träffar jag många med intressanta idéer och stort engagemang och jag tror att det kommer att räcka långt. Men man hade ju önskat att fler människor tog större ansvar. Jag har till exempel så svårt att föreställa mig det här med att folk åker på semester med flygplan till ett varmt land, säger han.
Vill gynna och bevara
Han konstaterar att det förstås också är priviligierat att kunna få rekreation hemma på landet och att han har förståelse för att andra kan känna ett behov av att åka bort ibland.
– Men jag kan också bli ledsen när det låter på människor som att de förstår att det är en kris, men inte agerar utifrån det, säger han.
Själv har han har en väldigt personlig relation till naturen, i vilken han spenderar hela dagarna. Naturen ger mycket och han vill gynna och bevara – inte hämma – den.
– Det hade ju varit mycket lättare om man bara pausade så vi kunde lösa problemet, istället för att låtsas som att det inte finns och försöka reda ut det längre fram. Det är bättre att vi löser det nu och sedan hittar vi former för hur vi kan leva, hur vi kan resa hållbart – och SEN reser vi. Så kan jag tycka.
Konsumentmakten är viktig
Att uppdatera sig kring forskningsläget, agera och konsumera medvetet tror han är nyckeln till en mer hållbar framtid.
– Jag tror inte riktigt på det här med att man ska säga åt företag och politiker att förändra världen åt oss. Jag tror snarare att det är hur vi agerar och konsumerar, och hur vi röstar, som formar företag och politiker i deras agerande. Jag tror mycket på individens påverkan och då försöker jag också leva efter det.
Dagens ETC:s läsare har tidigare kunnat läsa om Egnahemsfabriken Tjörn. De håller bland anat omställningscaféer och har också anlitats för att hjälpa Joakim Wenner och hans sambo att få till ett nytt boningshus som nära knyter samman hus och trädgård. Trädgården, som de redan kommit igång med, bygger på permakulturens cirkulära principer.
Först en mental kollaps
Givetvis krävs också klimat- och miljöinsatser på en större skala och Joakim Wenner hoppas till exempel få se jordbruk ställa om för att få en positiv inverkan på kolinlagring. Men inställningen hos gemene man spelar in på de stora besluten, säger han.
– När man accepterat att ens handlingar är problematiska kommer nästa steg, som är nån sorts mental kollaps. Det är klart att man kanske inte vill gå igenom de processerna för att försöka komma till nån form av acceptans – så att man sedan kan försöka jobba i en positiv riktning utifrån det. Det är svårt för folk att över huvud taget ta det första steget. Och ju större påverkan ditt liv har på klimatet – desto svårare blir det att ta det.
