Med kroppen som vapen
mot gruvmaskinerna

År 2022 godkände den dåvarande regeringen företagets ansökan om en så kallad bearbetningskoncession. Beslutet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen av bland annat de berörda samebyarna. En dom väntas under våren. Om bolaget tar sig förbi detta hinder återstår en ansökan om miljötillstånd. Sedan gäller att hitta investerare som vill satsa de miljarder som krävs för att starta en gruva av det här slaget. 

Efter regeringens beslut om bearbetningskoncession sa bolaget att målet var att gruvan skulle vara igång inom tre till fyra år. Den tidsplanen har redan spruckit. Det återstår alltså fortfarande åtskilliga år innan maskiner skulle kunna rulla in i området.

Men redan nu förbereds en sista försvarslinje om Beowulf Mining skulle få de nödvändiga tillstånden och det kapital som behövs för att dra igång projektet.

Skapade aktivistlista 

Initiativet kommer från Tor Tuorda, som under hela tiden striden kring gruvan pågått varit en av de drivande krafterna i det lösa nätverk som motsatt sig planerna. Idén om att skapa en aktivistlista uppstod när Tor Tuorda guidade socialogiprofessorn Stellan Vinthagen i området där gruvan planeras. Stellan Vinthagen kombinerar forskning kring ickevåldsaktioner med att själv vara aktiv i aktioner kring bland annat miljöfrågor.

– Jag frågade honom vad han tycker skulle vara den bästa strategin för att bedriva motstånd mot gruvprojeketet i framtiden. Han tyckte att det var viktigt att vi inte försöker uppfinna hjulet på nytt, utan att vi borde ta hjälp av organisationer som har erfarenhet av motstånd med ickevåldsmetoder, säger Tor Tuorda.

– Han föreslog också att vi skulle skapa en aktivistlista med personer som är villiga att komma och hjälpa till när det behövs. Detta har gjorts i samband med ett planerat gruvprojekt i Norge. Där skapade man en lista med tusentals personer, och det räckte för att det företag som tänkte köpa produkterna drog sig ur affären. Projektet stoppade tills vidare.

Under det senaste året har Tor Tuorda i liten skala börjat lägga grunden för aktivistlistan genom att lägga ut information i facebookgruppen Gruvfritt Jokkmokk. Sakta men säkert har det kommit anmälningar till listan.

– En del äldre personer har anmält sig, men de flesta är förstås yngre. En hel del kommer från södra Sverige och Mellansverige. Men det är också åtskilliga från Luleå och Älvsbyn, där det också finns ett gruvprojekt att kämpa emot. Man behöver inte vara hardcore aktivist för att kunna anmäla sig. Det behövs människor som lagar mat, bär ved och hjälper de som eventuellt gör sig illa.

”Vill inte skada någon”

Nu har tempot höjts. Ett utskick till den mejllista som finns efter en namninsamling mot gruvprojektet har haft omedelbar effekt. Just nu har 175 personer anmält sig.

En av dem är Frida Bergne Fredriksson från Sundsvall.

– Jag har bott i Lycksele fem år. Under den tiden hade jag tillfälle att fördjupa mig i samiska frågor. Jag tycker inte att samerna ska behöva stå ensamma i strider som denna. Vi måste värna om det enda urfolk som vi har i Europa. Jag tycker att striden mot gruvan i Gallok är viktig både utifrån den påverkan den har på naturen och utifrån mänskliga rättigheter för den samiska befolkningen, säger hon.

– Jämfört med 2013 är förutsättningarna bättre. Med de digitala hjälpmedel som finns idag kan vi nå ut med denna fråga i hela världen. Jag hoppas att det även är folk från andra delar av världen vill delta i ickevåldsaktioner mot gruvan.

För Frida Bergne Fredriksson är gränsen för vad som ryms inom en ickevåldsaktion tydlig.

– Jag kommer inte att använda våld. Vi vill inte skada någon. Däremot kommer jag inte att flytta på mig. Då får de bära bort mig från platsen.

Glidande skala

Även Tor Tuorda har funderat på var gränsen går för vad man kan göra inom ramen för en ickevåldsaktion.

– Det finns en lite glidande skala. En del säger att ickevåld innebär att man bara sitter på sin plats, svarar vänligt även om man bemöts aggressivt och låter sig bäras bort, utan att göra motstånd. Sedan finns det de som menar att det också kan vara acceptabelt att sabotera utrustning, så länge man inte skadar människor. Jag kan tänka mig att det kan finnas tillfällen där man till exempel behöver klippa hål i ett stängsel för att ta sig in på ett område. Däremot tycker jag inte att det är acceptabelt att förstöra en maskin.

Det finns de som säger att när myndigheter och domstolar har tagit beslut så ska man acceptera detta. Vad säger du om det?

– Alla de lagar det handlar om i det här fallet har tillkommit över vårt huvud. De människor som har tagit besluten har inte en susning om samiska rättigheter eller villkoren för lokalbefolkningen här. Vi ser hur ”den gröna omställningen” rullar in här som en armé. Landskapet runt Jokkmokk är redan till stora delar skövlat. Vi är en koloni som levererar råvaror för staten och majoritetssamhället, säger Tor Tuorda.