Mattias Alexandrov Klum: ”Boken är en politisk hemläxa”

När branschorganisationen Svenskt Vatten hörde av sig med visionen att genom ett gemensamt projekt försöka öka intresset för vårt svenska vatten fanns därför ingen tvekan. Resultatet blev boken ”Vatten: om att värdera det ovärderliga”, där texter av journalisten Anna Froster varvas med Mattias Alexandrov Klums fotografier.

– Boken beskriver, inte minst genom Anna Frosters texter, vår litenhet och utsatthet inför en stor och vacker men också sårbar natur. Dricksvattnet kommer från naturen, inte från någon industriell anläggning. Om vi värnar vår natur säkrar vi också vatten för framtiden, säger han.

Faktabaserad men poetisk

Boken är poetisk men faktabaserad och rymmer närmare 30 tips på konkreta förändringar att anamma i köket, i affären, på resan och i skrubben. Men mycket måste också ske från politiskt håll, enligt Mattias Alexandrov Klum. På sin resa genom Sverige träffade han leverantörer och producenter, men även skolbarn och politiker: de som dricker vattnet och de som fattar beslut kring det.

– Vattnet tas ofta för givet i Sverige, samtidigt har flera områden redan drabbats av riktiga katastrofer. Rester från p-piller och giftigt PFAS läcker ut i vattnet. Det krävs fortlöpande anpassningar för att möta att vi lever i ett kemisamhälle och för att klara av klimatrelaterade utmaningar, säger han.

”Finns ingen ursäkt”

Värst var det att få insyn i hur oskyddat Sveriges vatten faktiskt är, menar Mattias Alexandrov Klum. Han vill se boken som en politisk hemläxa i ett land som anser sig vara bäst i klassen på allt möjligt.

– Det är fint att ha bra självbild men bra att leva upp till ryktet också. Det är för sjutton lättare att skydda en skjutbana i Sverige idag än det är att skydda vattentäkter. Det finns ingen ursäkt med kunskapen vi har, vattnet kan säkras. Risken är annars att det blir dyrare och dyrare att leverera friskt dricksvatten, säger han.

Jordens system och våra naturresurser länkas samman av ett inbördes beroende, det är något Mattias Alexandrov Klum betonar.

– Hav, regnskogar, korallrev och polartrakter är några av planetens organ. Jorden påminner metaforiskt om vår egen kropp. Om jag går till doktorn och frågar: behöver jag mina lungor? Ja, säger doktorn då. Men när det gäller miljön förstår vi inte alltid att avtrycken vi gör faktiskt formar våra barns verklighet, säger han.