Massturism tär på Mallorcas miljö

Sjuttio år senare ser många öbor de negativa konsekvenserna. Stora utsläpp från båtar och flyg (ett flygplan kan lyfta eller landa varje minut under högsäsong). Tusentals hyresgäster vräks från sina hem varje år till förmån för semesterfirare. Pendlare kämpar sig till arbetet i en tjock massa av bilar som belastar vägnätet. Samtidigt vilar Mallorcas ekonomi i händerna på turisterna – eller snarare i deras plånböcker.

Stora utsläpp

Kryssningsfartygens miljöpåverkan är inte bara en fråga för Medelhavet. En studie från den europeiska miljöorganisationen Transport & Environment visar att Europas kryssningsfartyg släppte ut 20 gånger så mycket svaveldioxid som alla Europas bilar under 2017. Svaveldioxid bidrar bland annat till försurning av mark och vatten samt skadar känsliga djur och växter. Palma de Mallorcas hamn är den näst mest förorenade i Europa efter Barcelona. 

Regionregeringen har nu lyckats teckna vad de själva kallar ett ”historiskt avtal” med de största rederierna. Från det tidigare rekordet på åtta, införs nu en gräns på tre fartyg som dagligen får ankra i hamnen. Överenskommelsen ska gälla i fem år.

Det är det första avtalet i sitt slag i Medelhavet, och unikt även på en internationell nivå. 

Balearernas miljöminister Miquel Mir Gual säger till Dagens ETC att vägen fram till avtalet varit krokig men att arbetet till slut gett resultat. Personligen hade han dock velat se ännu hårdare restriktioner. Ett tidigare misstag, menar han, var att bygga ut hamnen för att få plats med nio kryssningsfartyg. Vänsterpartiet MES, som Miquel Mir Gual tillhör, vill se en begränsning till två fartyg per dag i Palma. Makten för att åstadkomma en större förändring finns däremot 55 mil bort – i Madrid, där det nationella styret huserar. 

– Det kommer alltid finnas människor som kritiserar avtalet. Att det är en för liten förändring, eller att det finns få studier. Men jag anser att varje förändring kan göra skillnad. Det är det första avtalet i sitt slag i Medelhavet, och unikt även på en internationell nivå. Vi kan heller inte införa lagar. Det ligger på den nationella regeringen.

Även andra politiker har blivit inspirerade. I slutet av maj uppgav Barcelonas borgmästare, Ada Colau, i radiokanalen Radio 4 att hon kommer föreslå en liknande begränsning som den Mallorca infört.

Men alla är inte lika övertygade om att avtalet kommer att göra skillnad. Jaume Garau Salas, som själv suttit i Balearernas regering i form av generaldirektör för turistkoordination, säger att avtalet i praktiken inte förändrar någonting eftersom han inte tror att det kommer att efterföljas. Jaume Garau Salas grundade organisationen Palma XXI som jobbar för en hållbar nedtrappning av turismen. Han beskriver hur de stora kryssningsfartygen påverkar både miljö och människor. 

– Dels handlar det om den stora konsumtionen av vatten och de omfattande luftföroreningarna. På Medelhavet används dessutom ett billigt bränsle som förorenar mycket. I Östersjön finns lagar som kontrollerar vilket bränsle som används, men inte här. Det produceras mycket avfall. Motorerna är påslagna hela tiden när de ligger i hamnen vilket leder till att havet förorenas och den biologiska mångfalden minskar .

Människor tvingas flytta

Den sociala aspekten är också mycket viktig, anser Jaume Garau Salas. Båtmotorerna och festandet innebär oväsen. Ett stort antal turister koncentreras framför katedralen och på vissa gator. Hyrorna trissas upp och människor tvingas flytta. Staden förvandlas. Traditionell handel byts ut till förmån för handel som är anpassad för turister. 

– Under pandemin har vi sett att hela stadsdelen i stort sett varit tom. En historisk stadsdel som har funnits i över 2 000 år och fram till nyligen varit stadens sociala, ekonomiska, politiska, och institutionella centrum. Det är en rovdjursekonomi. Har ett område guld tar alla av det och regionen blir utan. Palmas centrum är en sådan region. Det finns ingen speciell skyddsstatus för historiska stadskärnor i Europa.

Låg lön och korta kontrakt

Några som inte får särskilt mycket av ”turismens guld” är arbetarna. Guillermina Falcioni, som ursprungligen är från Argentina, har jobbat i turistbranschen sedan hon flyttade till Mallorca för nio år sedan. Hon bor mitt i gamla stan där över 20 000 kryssningsturister en sommardag kan välla in på de trånga gatorna. 

Hennes arbetsplatser har varit betydligt fler än hon kan räkna på bägge händerna, då kontrakten aldrig blivit långvariga. 

– Det har varit jättetufft. Jag kan lätt hitta jobb, men arbetsvillkoren varierar. Även om det finns lagar inom arbetsrätten gör varje chef och företag i slutändan som de vill. Lönen är låg. Jag förbrukar också min kropp och energi i arbetet. Det får mig att känna mig frustrerad.

Trots krig och pandemi tycks turisterna återvända till Mallorca i sommar. Miljöministern Miquel Mir Gual säger att alla prognoser på makroekonomisk nivå indikerar att turismen kommer att öka rejält.

– Det är bra för arbetslösheten men inte för miljön. Sedan är det ju svårt att avgöra hur det blir i framtiden, som världen ser ut nu. 

Kräver hårdare reglering

Ett trettiotal lokala organisationer har gått ihop för att kräva hårdare reglering av turistflödet till Mallorca. Men hur omstruktureras en ekonomi där nästan alla ägg lagts i turistkorgen? Lösningen, enligt Jaume Garau Salas, är att gradvis minska turismen och samtidigt få andra områden att växa. Han nämner lantbruk, hälso- och sjukvård, utbildning, ny teknik, återvinning och ny energi. Det skulle innebära att gå från ett system som är helt beroende av turism till ett mer diversifierat system.

– Det är som att en person som rökt hela ­livet plötsligt säger ”imorgon ska jag sluta röka”. Så kommer morgondagen, och man tar sig en cigg. Vi klarar inte av övergången eftersom vi är beroende av turismen. Men någon dag måste vi röka noll cigaretter.