Hans nya film, ”David Attenborough: Ett liv på vår planet”, kan ses som ett vittnesmål för den naturliga världen.
– Jag tror att vi befinner oss i ett avgörande ögonblick, säger David Attenborough.
– Utan att låta för ödesmättad tror jag att mänskligheten står vid ett vägskäl. Jag tror att den naturliga världen verkligen är allvarligt, allvarligt hotad och att konsekvenserna kan vara apokalyptiska.
”Om vi bara bestämmer oss…”
Jag fick först tillfälle att prata med David Attenborough om filmen i mars 2020. Då insåg jag inte att det var en av de sista intervjuer som jag skulle kunna genomföra på plats, på grund av coronaviruset. Just det är också anledningen till att filmens premiär skjutits upp flera månader.
Via e-post reflekterar David Attenborough nu över pandemin, och menar att den har “orsakat, och kommer fortsätta orsaka, enormt lidande”.
– Om det finns något gott som kan komma ur denna situation är det att hela världen upplevt ett gemensamt hot och insett att vi alla är drabbade, menar tvåbarnsfadern vars fru Elizabeth dog av en hjärnblödning 1997.
– Samma unika hjärnor och kommunikationsförmåga som drivit utvecklingen av våra civilisationer har nu tillgång till teknik och institutioner som gör att alla länder i världen kan samarbeta om vi bara bestämmer oss för det.
– Tiden då nationella intressen fick dominera är förbi. Om vi ska ta itu med klimatförändringarna, möjliggöra hållbar utveckling och återställa den biologiska mångfalden måste internationalism vara vår strategi. Vi måste åstadkomma en större jämnvikt mellan vad nationer tar från världen och vad de ger tillbaka. De rika nationerna har tagit mycket och nu är tiden inne för att ge tillbaka.
Trick ger intimitet
Den nya filmen är närgången och drabbande. För första gången får tittarna se Sir David reflektera både över de avgörande ögonblicken i hans liv som zoolog och de förödande förändringar han bevittnat. Även om vi är väldigt vana vid att se honom så är det något med ”Ett liv på vår planet” som känns lite extra intimt. David Attenborough själv menar att hans öppenhet och det faktum att han lyckas förmedla sin oro till stor del beror på ett tekniskt trick som producenten använde. Istället för att prata in i en kamera intervjuades han av dokumentärens regissör, Johnny Hughes, som dök upp på en optisk enhet som en elektronisk bild.
Konversationen – där Johnny Hughes enligt David Attenborough, ”ställde mycket smarta, insiktsfulla frågor och fick mig att argumentera kring vissa saker” – spelades in under flera dagar. Sedan användes delar av konversationen genom hela filmen.
– Det är ganska svårt att titta in i kameran och prata på det här sättet, såsom vi pratar nu, reflekterar han.
– Att göra det framför en glasbit är inte lätt, men det här tricket gjorde att det blev som om jag kollade rakt på dig, eller i det här fallet honom.
Välj rätt politiker
”Ett liv på vår planet” slutar faktiskt med ett ganska positivt budskap, då Sir David säger att det fortfarande finns tid och att människor kan förändra saker.
Hur tänker han att vi alla kan bidra?
– Det viktigaste vi kan göra just nu är att se till att rätt politiker besitter maktpositioner; politiker som kommer att insistera på att göra något för att rädda planeten. Som väljare behöver vi vara högljudda och kräva att politikerna faktiskt gör något. Vi måste övertyga dem om att vi är beredda på att betala högre skatt om det behövs, för att se till att något kommer att hända.
Filmen börjar och slutar i Tjernobyl, Ukraina. Filmteamet besöker också Maasai Mara i Kenya. Här finns det en elefant i rummet. Att producera en så pass omfattande dokumentärfilm måste innebära ett ganska stort koldioxidavtryck.
”Den verkliga synden”
Men Sir David försvarar beslutet när det påpekas.
– Vi skadar alla miljön bara genom att sitta här och andas, säger han.
– Mängden koldioxid som passerar ut genom fönstret till följd av att vi träffas här är betydelsefull. Vi frågar aldrig någon: Var det verkligen värt att spendera det andetaget?
– Om man beter sig sparsamt och förnuftigt tycker jag inte att man ska känna sig skyldig om det kostar något att ta sig från plats A till B.
David Attenborough menar att slöseri är ”den verkliga synden”.
– Vi är ofattbart slösaktiga. Jag kommer ihåg att min kära svärfar kom tillbaks från USA mitt i kriget och var förskräckt över att han hade sett en amerikan som vid en måltid fimpade sin cigg i en halväten biff.
– Vi tänder lamporna i ett rum när vi inte behöver det, men det betyder inte att man inte ska tända när det behövs. Men det här med att vara slarvig och slösaktig och omoralisk ... Slöseri är omoraliskt; slöseri med kraft, slöseri med papper, slöseri med energi. Vi borde inte slösa bort utrymme. Vi slösar bort utrymme som istället kan ockuperas av den naturliga världen.
