– Klimatkrisen är ju mänsklighetens största krissituation nånsin. Nu har IPCC har gått ut med att om vi inte lyckas halvera utsläppen inom tio år så kommer vi att komma till en punkt där vi inte kan kontrollera förändringarna, säger hon.

Maja Rosén tillägger:

– Redan nu dör människor och klimatförändringarna kommer att orsaka enormt lidande. Med de flyktingströmmar och risken för konflikter och terroristdåd som kommer till följd så kan man se den här krisen som lika allvarlig som ett världskrig. Skillnaden är att hade det varit ett världskrig så hade vi inte pratat om nåt annat. Vi hade inte diskuterat semesterresor.

Hon konstaterar att följderna drabbar alla och exemplifierar med ETC:s 800 dagar-kampanj – det är bråttom. Det grundläggande problemet är inte personligt utan att vi byggt upp levnadssätt som inte är hållbara.

– Utan flyget hade man inte flyttat till annan världsdel än sin familj. Flyget har gjort det möjligt att ses ändå, men inom planetens gränser är det ju egentligen inte möjligt. Jag skulle rekommendera att man minimerar sina internationella släktträffar dom kommande åren, det ökar chansen för ett bra liv i framtiden, säger hon.

Ville våga vara obekväm

Nu började vi i den drastiska änden. För knappt ett år sedan var Maja Rosén mer försiktig. Kampanjens själva startskott var en kombination av att hon läste en krönika om klimatförnekande av Jens Liljestrand i början av 2018, samt ett nyårslöfte om att våga vara socialt obekväm

– Jag hade fått nog av att jag oroade mig mer för att förstöra stämningen än för planetens överlevnad. Jag bestämde mig för att våga ställa frågor när folk pratar om flygresor och det gick jättebra, säger hon.

Hoppade av läkarstudierna

Ett inlägg på Facebook gav respons och idén om att komma överens många tillsammans hade funnits i många år. När hennes föräldraledighet tog slut i somras och hon förväntades återvända till läkarstudierna bestämde hon sig för att istället ägna sig åt kampanjen på heltid. Nackdelen är förstås att hon inte tjänar några pengar på den, samtidigt ger responsen positiv energi. En del av kampanjen består i att dela ut material och tala med folk på stan.

– Jag tror inte på att folk vet och struntar i det. De flesta har inte förstått och inte tagit det till sig. Jag tror att de flesta kan göra väldigt mycket men de måste bli väckta, säger hon.

Kampanjen har också uppmärksammats internationellt. BBC gjorde ett inslag för sociala medier och redaktioner från flera länder har hakat på. När vi träffar henne ska hon ta tåget till Malmö för att träffa dansk TV. Maja Rosén tror att intresset beror på att det är uppfriskande med någon som kommer med något konkret som gemene man kan ta ställning till. Hon konstaterar att politiska krav måste ställas, men att det kan kännas övermäktigt för individen att sätta sig och formulera dem.

– Det var också tydligt i valet att folk inte klimatröstade. Om man ska förstå vilken politik man måste kräva så måste vi också ha förstått att vi måste ändra livsstil.

7 000 underskrifter

Själv slutade hon flyga för tio år sedan. Då var reaktionen snarare att hon var knäpp. Efter årets flygdebatter och den gångna sommaren ser hon en stor skillnad.

Minst 7 000 har skrivit under uppropet, fler är intresserade. En del kändisar, såsom Pär Holmgren och Stefan Sundström, har gett draghjälp.

– Många har inte förstått hur allvarligt läget är och hur stor klimatpåverkan flyget har. Man har en bild av att en gång om året är lite, men det är vad vi svenskar flyger i genomsnitt. En liten grupp flyger hysteriskt mycket mer och det kan göra att en gång om året verkar mycket, säger hon.

Det finns diskussioner om kvotsystem, men Maja Rosén poängterar att det är svårt att passa in flygresor i en så kallad koldioxidbudget.

– Om vi har tio år på oss att halvera utsläppen så har jag svårt att se att det finns utrymme för rena semesterresor under den perioden. De som gillar att resa borde avstå nu för om vi inte fixar klimatet så kommer det inte finnas några platser att resa till i framtiden.

Mycket av motviljan handlar om att ”alla andra gör det”, många förhåller sitt resande till bekantas snarare än till klimatpåverkan.

Ofta möts diskussioner om konsumtion och individens ansvar av argument om att den enskilda människan inte kan påverka – hur bemöter du det?

– Världen består av oändligt många enskilda individer så jag tycker snarare tvärtom. Det är ju enskilda individers totala livsstil som har gjort att vi hamnat i den här situationen, så då kan vi tillsammans förändra. Om alla avstod från att flyga, äta kött och köra bil så skulle vi minska utsläppen extremt mycket, säger hon.

Själv ser hon inte flygbojkotten som ett problem alls. Hon är därtill vegan och kör inte bil, men skulle offra mer om det hjälpte.

– Jag tycker inte att man ska lägga allt ansvar på enskilda, men det är synd när man säger att ansvaret bara ligger på politikerna för det är att ta från individen hopp och möjlighet att påverka. Och jag tror att man behöver känna att det man gör faktiskt har betydelse – för det har det.

Låg tilltro till politisk vilja

Det bör också tilläggas att mitt under pågående klimattoppmöte är Maja Roséns tilltro till den politiska viljan låg.

– De politiska åtgärder som finns nu är inte ens i närheten av vad som behöver göras. På ett sätt har jag gett upp om att de -åtgärder som behövs kommer att införas. Att vi Sverige ska bygga en flygplats i Sälen och bygga ut Arlanda är ju helt absurt! Det måste omedelbart stoppas, säger hon.

Hon har större tilltro till ett allmänt uppvaknande än ett politiskt som går i bräschen och ser ett gemensamt agerande som lösningen på krisen.

– Vi borde gå ut med samhällsinformation om klimatkrisen, vi borde ha en broschyr liknande den i somras ”Nu är krisen här, det här borde vi göra”. Regeringen borde anställa klimatpratare som pratar med folk om klimatet.

Målet för kampanjen har varit att få med sig 100 000 personer. Med hjälp av berättelser om hur man själv kan påverka hopppas Maja Rosén kunna nå dem som klimatstatistik och nyhetsrapportering inte verkar bita på

– Jag är väldigt nöjd med kampanjen hur det än går. Jag har gått från att inte våga säga till grannen att jag inte tycker att man ska flyga till att berätta om det i engelsk radio, det har varit ett effektivt sätt att sprida medvetenhet. Når vi inte målet nu så är det ännu mer ett tecken på hur mycket det behövs och då kör vi vidare nästa år.