Maja Alskog Bredberg: ”Vi behöver bli fler som deltar i matproduktionen”

– Det var det värsta jag någonsin upplevt. Det finns ingen respekt för naturen och ingen respekt för de som arbetar där. Det var första gången jag blev äcklad över att se hur grönsaksodling går till, säger Maja när hon försöker sammanfatta sina intryck från resan. Det torra landskapet i Almería kan kännas avlägset men minnesbilderna från de fyra dagarna på plats är svåra att glömma bort.  

– Grönsakerna besprutas hårt och ibland samtidigt som arbetare utan skyddskläder befinner sig i växthusen. Kombinationen av att man använder så mycket pesticider och det starka solljuset gör att plasten som växthusen är byggda av bryts ner och hamnar i jorden och i havet. Det var som ett dystopiskt månlandskap, allt var så kontaminerat. Jag har aldrig sett en plats som är så industriellt smutsig. Jag ville inte ens röra marken.

Januari 2020. Det är en ovanligt varm vintervecka när konferensen World Economic Forum går av stapeln i Davos. Varje år samlas höjdare från politiken och näringslivet i den schweiziska alpstaden för att diskutera framtida utmaningar och lösningar. Maja har rest dit i egenskap av pr-strateg på reklambyrån Forsman & Bodenfors. Efter ett yrkesliv inom kommunikation och marknadsföring jobbar hon på en av de högst ansedda firmorna i branschen men något känns inte rätt.

– Jag jobbade med reklam och försökte hjälpa storföretag med deras hållbarhetskommunikation. Det var mycket snack och lite verkstad och det hade skavt ganska länge i mig, berättar Maja som under veckan i Davos kände att bägaren rann över. Tobaksbolag som i snärtiga slogans uppmanade folk att sluta röka och bilföretag som drömde om en grön framtid spädde på hennes känsla att reklamen var en fasad. Förhoppningen hon haft att kunna göra skillnad inifrån framstod allt mer som en naiv dröm bland alla polerade budskap.

Väl tillbaka i Sverige slog pandemin till med full kraft. Världen stängde ner och Maja bestämde sig för att tillsammans med sin familj tillfälligt flytta från sin lägenhet i Stockholm till torpet utanför Mariefred som hon köpt ett par år tidigare. I det rödmålade huset i den sörmländska skogen med ett stort trädgårdsland, gamla äppelträd och en syrenberså satte hon händerna i jorden och hittade långsamt en annan riktning i livet.  

– När vi flyttade till torpet kändes det som att jag började andas djupare ner i magen. Jag är född och uppvuxen i Stockholm så det var första gången jag fick tillbringa så mycket tid i naturen. Att ha trädgården så nära var en otrolig lyx. Vi blev kvar där ett år och det året på torpet fick mig att inse att jag ville ha ett yrkesliv där jag fick vara med växterna, berättar Maja som när ett år gått tog tjänstledigt från sitt jobb och började studera till trädgårdsmästare på Skillebyholm utanför Järna. Under den tvååriga utbildningen fick hon hela tiden bekräftelse på att hon var på rätt väg.

– Jag blev helt såld på varje ny grej vi lärde oss. Vare sig det handlade om jordbrukshistorien, hur man förökar växter eller att lära sig köra traktor. Jag tyckte allt var roligt.

Samtidigt som Maja upptäckte odlandets värld började hon intressera sig för hur maten vi äter blir till. Hon startade ett Instagramkonto och började skriva om sin egen odlingsresa men också om de upptäckter hon gjorde om matindustrin. Med tiden växte antalet följare och så småningom blev hon kontaktad av tre förlag som undrade om hon var intresserad av att skriva en bok för dem. I april i år släpptes ”Till växten” på Volante.

– Det är en odlingsbok men det är inte en handbok i hur man skapar en drömrabatt eller hur man får ut så mycket skörd som möjligt av sin köksträdgård. Jag vill prata om hur vi människor är en del av naturen och hur vi kan odla på mer resurssmarta sätt. Och så vill jag ta upp hur maten vi äter idag produceras. Det kanske ser bra ut om man tänker avkastning per kvadratmeter men om man tar in andra parametrar som ekologiskt avtryck eller hur arbetarna behandlas så finns det stora problem.

Parallellt med boken släpptes också dokumentärpodden ”I tomaternas skugga” och det var i arbetet med den som hon i början av året reste till odlingarna i Almería och med egna ögon fick se under vilka förhållanden grönsakerna i våra matbutiker odlas.

– När man står och ska välja tomater tycker jag man ska fråga sig hur den här tomaten som odlas i Spanien kan ha ett så här lågt pris? Då är det ofta naturen eller de som arbetar som fått stå för den verkliga kostnaden, säger Maja som tror att många inte tänker på hur maten de äter framställs.

– Tidigare köpte jag ofta ekologiskt för jag visste att det var bättre än besprutat. Men, som jag tror många andra också resonerar, gjorde jag det framför allt för miljöns skull. Jag funderade inte på vem som hade gjort allt arbete, jag såg aldrig att det var människor som stod bakom grödorna.

När hon själv började odla grönsaker fick hon en annan förståelse för arbetet som krävs för att få fram maten. Numera handlar hon bara grönsaker som är ekologiska, odlade i Sverige och i säsong.

– Det är klart att jag har det mycket krångligare, det är svårt att med sin egen lilla plånbok göra skillnad i ett matsystem som är sjukt. Framför allt tar det väldigt mycket längre tid, jag kan behöva åka mellan två-tre affärer för att hitta det jag vill köpa. Det kräver mer tankeverksamhet men för varje grej man lär sig blir det enklare. Sedan är svenskodlat ingen garanti för vi vet att svenska gårdar också utnyttjar arbetare, men det händer inte i lika stor utsträckning som i andra länder, konstaterar hon.

Samtidigt som Maja gärna uppmuntrar  till ett ändrat köpbeteende vill hon inte att ansvaret ska hamna på den enskilda konsumenten utan på företagen som är en del av matsystemet och på politikerna som fattar beslut som rör produktionen.

– Jag tycker inte att det är konsumenterna som ska läxa upp företagen men jag vill få liv i ett samtal och sätta ett tryck från politiskt håll på företagen. Det jag vill belysa är att det inte är ett fel i systemet utan att det är en medveten affärsmodell. De stora förlorarna är de som producerar maten.

Hon är medveten om att boken hon skrivit kan väcka starka känslor.

– Jag hoppas att folk ska bli lite förbannade men jag vill också att de ska känna att de får med sig så mycket matnyttig information att de blir inspirerade att vara en del av lösningen. Vi måste ha fler visioner om hur framtidens matförsörjning ska se ut. Jag tror att vi behöver bli fler som deltar i matproduktionen framöver. Där tror jag att självförsörjning i någon utsträckning kan bli en del av mångas liv igen, säger Maja.

Att hon önskar att fler börjar odla är inte bara för att det kan vara ett sätt att bruka jorden mer ansvarsfullt, hon vet av egen erfarenhet att odlandet berikar livet.  

– Det finns så mycket glädje i det. Det man odlar själv har en helt annan smak än det man kan köpa i en butik. Och när man väl börjat hittar man också en samhörighet med andra som odlar, för mig var det som att en hel värld öppnades upp. Det hoppas jag alla ska få uppleva.

Åren efter utbildningen har Maja arbetat som trädgårdsmästare med fokus på att odla grönsaker. Den här säsongen jobbar hon på en odling i Ulriksdal norr om Stockholm men utöver det arbetet vill hon också lägga mycket tid på trädgården vid torpet. Efter upplevelserna i Almería är tomater något hon vill odla mer av för att kunna konservera och ha året om. Men hon vill också utöka sin odling av lagringsdugliga grönsaker som potatis och rotfrukter.

– Jag ska också plantera nya bärbuskar och tänka lite succession med mina fruktträd. De är väldigt gamla så jag måste se till att de som som ska bo där om hundra år också får ha fruktträd, säger Maja som i framtiden drömmer om att driva en egen större grönsaksodling.

Tre år efter att hon klev av sitt jobb som pr-strateg känns den världen långt borta. Att klivet in i odlandet blev så livsavgörande tror hon egentligen inte är något unikt för henne.

– Jag tror att alla människor har det här i sig men nu har vi i några generationer uppfostrats till att bli konsumenter istället. När vi närmar oss den natur vi är en del av mår vi bättre, det är många som vittnar om det. Det ger en helt annan mening än att sitta och kränga produkter för ett storbolag.