Människans natur?

I skogsbygder finns numera nästan bara kalhyggen och planteringar.

Sveriges landyta består till 69 procent av skogsmark, så det har skett en enorm förändring.

Samma utveckling gäller även ängsmark, skogsbeten, våtmarker och fisken i vattnet.

Många litar på vad som förmedlas i skogs- och lantbruksknutna reklamkampanjer. På vad som skrivs på mjölkpaket och i branschtidskrifter.

Exploatering av djur och natur är djupt förankrad och självklar för många i Sverige.

Tidigare ägdes och brukades skog och mark av små jordägare, men när de blev gamla och försvann har marken ofta sålts till storägare som har en helt annan skogsbruksfilosofi.

Skogsnäringen drivs av rationalitet och ekonomi som låter ”tassemarker” och nyckelbiotoper kalhuggas och planteras.

Viss ny forskning pekar dock på att den ekonomiska lönsamheten för kalhyggesbruk är tveksam när man tar in kostnader för plantering, röjning, gallring, barkborre-, vilt-, kör- och stormskador.

Kostnader som delvis kan undvikas vid naturnära skogsbruk.

Räknar man dessutom in förlorad kolsänka, biologisk mångfald, ekoturism och en fulare landsbygd så blir frågan varför detta får pågå? •