I viktiga delar av klimatpolitiken har det länge rått enighet, menar statsvetaren Roger Hildingsson som forskar om miljö- och klimatpolitik. Sedan koldioxidskatten infördes 1991 har principen om att förorenaren betalar varit vägledande. Och 2016 enades alla riksdagspartier utom SD om klimatmålen.
Att M och KD sänker bensinskatten tillsammans med SD är ett uttryck för att den samsynen eroderat, anser Roger Hildingsson. Högerpartierna vänder ryggen åt både principen om att förorenaren betalar och målet om 70 procent lägre utsläpp från transporter till 2030, menar han.
– Det bryter mot den linje som Moderaterna och Kristdemokraterna haft länge, säger Roger Hildningsson.
Han anser att M och KD spelar på ett växande motstånd mot klimatåtgärder, som syns i kampanjer som Bränsleupproret. Samtidigt är klimatrörelsen alltjämt stark, menar han.
– Den är ”live and kicking”, det manifesterades rätt väl kring klimattoppmötet i Glasgow. Den delen av väljarkåren som uttrycker mest stöd för en kraftfull klimatpolitik har inte försvagats. Däremot har motståndet stärkts, säger Roger Hildingsson.
Stödet för nya motorvägar och utbyggnad av Arlanda handlar enligt Roger Hildingsson om något annat – tron på ”ekologisk modernisering”.
– Det finns en grundmurad tro bland såväl politiker som i samhället i stort om att vi kan fortsätta som om inget har hänt, bara vi får elbilar och grön teknik. Det syns tydligast hos borgerliga partier och Socialdemokraterna, men delvis även inom V och MP.