Sverige ska, tillsammans med Indien, leda samtalen om industrins omställning under mötet.

– Vi ska ha seminarier kring tekniksprång och hur man kan hitta synergier mellan stat, privata aktörer och forskning. De tunga industrierna står ju för 30 procent av jordens utsläpp, så det är otroligt viktigt att man kan få ett positivt budskap och få länderna att förstå att en omställning är möjlig, säger Isabella Lövin, när vi ses för en intervju på Miljödepartementet i Stockholm.

Att författaren, journalisten och numera klimatministern Isabella Lövin har ett starkt och ärligt engagemang för miljö och klimat går inte att ta miste på. Under den heta sommaren i fjol, under valrörelsen, skrev hon en debattartikel i Dagens ETC som lästes av hundratusentals. Det glasklara budskapet var att det är allvar nu. Klimatkrisen kräver en monumental omsvängning av politiken. Inte om tio år. Inte om fem år. Utan nu.

Står du fast vid det du skrev då?

– Absolut, utan tvivel. Om man lyssnar på forskarna och inser allvaret i det som sker nu med klimatet och ekosystemen så är det självklart att vi måste ställa om hela samhällssystemet.

Ett år har gått sedan artikeln. Ni har förhandlat fram ett januariavtal, och nu en budgetproposition. Är detta den radikala omsvängning du såg framför dig? Är du nöjd?

– Självklart inte! Med bara fyra procents väljarstöd har vi inte det inflytande vi skulle önska så klart. Samtidigt ser vi hur akut situationen är, och att då sätta sig på läktaren och inte vara med och driva på för en så grön budget som möjligt, ett så grönt 73-punktsprogram och mandatperiod som möjligt, ser inte vi som ett alternativ. Efter fyra år i regering vet vi också hur viktig Sveriges röst i världen och EU är. Där har vi sett att Miljöpartiet, i en regering som sätter klimatet främst, kan driva på EU och därigenom hela världen.

Du säger ”i en regering som sätter klimatet främst”, men utsläppen minskar knappt alls i Sverige, och ni stärker klimat- och miljöbudgeten med 1,5 miljarder kronor, motsvarande ynka 0,3 procent av BNP. Vad säger du om storleken på den satsningen?

– Man ska inte stirra sig blind på budgeten när man talar om omställning. Vi har ju drivit igenom ett klimatramverk, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd. Och kommit överens med Centerpartiet och Liberalerna i 73-punktsprogrammet att vi ska gå igenom all relevant lagstiftning så att den går i linje med klimatmålen. Så att man exempelvis vid offentlig upphandling inte bara styr mot lägsta pris, utan att det också ska vara klimatfrämjande. Bara där har vi 700 miljarder som går till offentlig upphandling, som kan användas till att styra i hållbar riktning. Just punkten om att se över lagstiftningen (punkt 30 i 73-punktsprogrammet, reds anm) är den viktigaste för oss.

Du säger samtidigt att du absolut inte är nöjd med budgeten. Om du hade fått bestämma, hur skulle budgeten ha sett ut då?

– Vi hade förstås velat satsa ännu mer på klimatomställningen. Jag vill inte gå in på enskilda budgetposter, men självklart vill vi skynda på omställningen. Samtidigt är det viktigt att alla ska kunna vara med i en omställning så att man inte skapar social oro.

Den här budgeten ökar klyftorna mellan fattig och rik. Hur ska vi då få med oss människor på klimatomställning?

– Ja, den är ojämn den här budgeten, det håller jag med om. Dels finns det stora satsningar på de som har det sämst, som pensionärerna, och satsningar på de som bor i Norrland, grupper vi gärna vill stödja. Men det finns också satsningar där man ger till de som tjänar allra mest, en avspegling främst av Centerpartiets och Liberalernas prioriteringar.

Tar inte de andra partierna klimatkrisen på allvar?

– Det kan låta grönt på ytan hos vissa av partierna men om man tittar på vilka prioriteringar man gör i budgetförhandlingarna och vid regeringsförhandlingar, då är det inte miljön och klimatet som kommer främst.

Vilka argument har de för att inte göra mer för klimatet?

– Det är rädsla för människors reaktion, en rädsla för förändring. Vad gäller de partier vi förhandlar med så kan man bara lyssna på vilka satsningar de själva är mest nöjda med. Centerpartiet är ju väldigt tydliga med att för dem var det oerhört viktigt att inte höja bensinskatten.

Vad ska du göra för att stoppa utbyggnaden av Arlanda?

– Det är väldigt glädjande att flygtrafiken minskar kraftigt. Det talar för att vi inte behöver en utbyggnad av Arlanda. Vi har redan tre landningsbanor, medan andra större flygplatser klarar sig med två. Vi behöver anpassa oss efter verkligheten.

Källor inom ditt eget parti och ditt eget departement säger att det har varit stora slitningar mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna i den här frågan. Hur ser du på den situationen?

– Den diskussionen får vi ju behålla inom regeringen så klart, men tittar man på MP:s politik så är det väl självklart var vi står någonstans, och vi ser inte att det finns utrymme för ytterligare flygande om vi ska klara klimatmålen. Tvärtom behöver vi flyga mindre.

Vad kan du göra för att stoppa Preemraffs planer på utökad drift i Lysekil?

– Jag ska inte säga så mycket mer än att vi beslutat att lyfta det till regeringens bord. När förhandlingarna är avklarade så får rätten komma med sitt yttrande och så kommer regeringen att fatta ett beslut. Och jag vill verkligen framhålla att det är första gången som regeringen har fått en underrättelse med hänvisning till klimatlagen och första gången som regeringen har lyft en så här stor investering till sitt bord av klimatskäl.

Ponera att utbyggnaden av Arlanda ändå blir av och att Preem får tillstånd till utbyggnad. Finns det en gräns för vad MP kan tolerera, och samtidigt sitta kvar i regeringen? Vattenfall utgjorde uppenbarligen inte den gränsen.

– Självklart finns det en gräns. Men nu har ju varken Preem eller Arlanda fått tillstånd. Vattenfall var en konstig prioritering för MP, att partiet pekade ut någonting (avveckling av brunkolsverksamheten, reds. anm) utan att ha handlingsmånen att förverkliga det. Nu ser vi att kolkraften i Europa minskat med 19 procent första halvåret i år, till följd av att vi har reformerat EU:s utsläppshandel. Det kan jag själv ta åt mig en del av äran för. Den svenska regeringen drev verkligen på för ett nytt system och vi fick med oss en majoritet av medlemsländerna. Det är jag väldigt stolt över. Det är förmodligen det största vi har gjort i regeringen. Och den svenska klimatlagen.

Miljontals unga demonstrerar nu under Global Climate Week. Vad säger du till Greta och alla andra unga, gör regeringen vad vetenskapen kräver?

– Jag kan inte säga till Fridays For Future-rörelsen att vi gör tillräckligt. Vi har satt ett mål som är i linje med vad IPCC säger, men framför allt behöver vi ju se till att utsläppskurvorna vänder. Vi måste skruva på alla skruvar för att få det att hända. Vi har fått igenom en rad reformer, flygskatten, bonus malus, bränslebytet som…ja, långsamt kommer att ge utslag. Så vi är förhoppningsvis på väg emot utsläppsminskningar. Men jag är minst lika otålig och orolig som alla andra att det inte sker tillräckligt snabbt.

Sammantaget låter som att du är ganska nöjd med Miljöpartiets insatser med budgeten och regeringsarbetet hittills?

– Ja, med tanke på att vi idag är ett fyraprocentsparti. Jag tycker verkligen att vi gör ett hederligt arbete.

Varför är ni bara ett fyra-procentsparti?

– Ja, det är ju väldigt sorgligt. Vi kunde kanske vara bättre på att kommunicera, men det finns också väldigt starka krafter som jobbar emot oss. Vi har fått ta så mycket stryk för migrationsfrågan och nu för klimatfrågan. Att vara miljöpartist idag är förmodligen som det var att vara SD:are för tio år sedan, var det någon som sa. Det är tufft.

Nu väntar Climate action summit i New York. Vad hoppas du mer få ut av mötet?

– Det är ett tillfälle att tala om hur allvarligt läget är. Det budskapet börjar ju verkligen slå igenom nu, inte minst tack vare Greta Thunberg. Vi måste också tala om att nu genomför vi omställningen, nu ska vi kavla upp ärmarna och göra skillnad.

Med tanke på det du säger nu känns det nedslående att vi i Sverige satsar så lite på klimatomställning. Alla vet att det är nu det gäller, men i budgeten bidde det knappt en tumme.

– Det är den största miljö- och klimatbudgeten någonsin. Vi tar bort skattereduktion för gruvdiesel och för fossila bränslen i värmesektorn, vi behåller flygskatten och inför skatt på plastpåsar. Jag säger inte att det är tillräckligt, men mycket arbete pågår som det tar tid innan det slår igenom. Det känns frustrerande, men ändå bra att vi har kommit så här långt, säger Isabella Lövin.