Summer Lee, kongressledamot för Demokraterna i Pennsylvania, talar besjälat på en sammankomst utanför nämnda företags huvudkvarter i Pittsburgh. Publiken består av Wabtec-arbetare och människor som stödjer deras strejk i staden Erie. 

Det är lokfabrikanter på företaget som sedan den 22 juni förvägrar arbetsgivaren sin arbetskraft. Kraven består av bättre löner, sjukvårdsförmåner och pensioner – och en miljövänligare produktion. Loken drivs främst på diesel, ett smutsigt bränsle som ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp. Nu vill arbetarna att företaget skiftar till grönare teknologi. 

Som inslag i en strejk är klimatkravet ovanligt, och samtidigt efterlängtat bland grupper som förespråkar samarbeten mellan arbetarrörelsen och klimatrörelsen.

– Wabtec-strejken visar den potentiella kraften hos arbetare, lokalsamhällen och arbetar­rörelsen att ta itu med klimatkrisen, säger Liz Ratzloff från den ideella påverkansgruppen Labor Network for Sustainability, till tidningen Grist.

Att arbetare engagerar sig i klimatfrågan är dessutom nödvändigt, anser hon, med tanke på bristen på engagemang från makthavare.

– Företagen är ointresserade och ovilliga, och regeringen verkar oförmögen.

Splittrat klimatintresse

Samtidigt är historien tjock med exempel på fackförbund som har arbetat för fossilsamhällets status quo. I september 2019 uppmanade Greta Thunberg och Fridays for future Sveriges organiserade arbetare att utlysa en generalstrejk för klimatet – en idé som nobbades av samt­liga fack utom Syndikalisterna. 

– Vi använder inte strejkvapnet för allmänna politiska påtryckningar hur viktigt det än må vara, sa Mats Eriksson, då politisk sekreterare på LO, till Dagens ETC. 

Fyra år och otaliga värmerekord senare, har frågan om fackens hållning gentemot klimatomställningen knappast förlorat i relevans. Johan Gärde­bo, idéhistoriker på Uppsala universitet, har forskat på ämnet. Enligt honom finns det en tydlig skillnad inom facken mellan den centrala nivån och de lokala klubbarna. 

Centralt vill facken gärna ha ett samarbete med klimatrörelsen och andra progressiva aktörer. Men många jobb behöver förändras radikalt, eller försvinna helt, för klimatets skull. Det innebär en risk för arbetslöshet. Därför kan det uppstå friktion mellan klimathänsyn och arbetares intressen – inte minst på lokal nivå. Och så finns det en elefant i rummet. 

– LO som helhet har idag en ganska hög grad av medlemmar som röstar på SD. Det har man lyckats rensa bort på central nivå, men på lokal nivå finns det flera representanter som har varit aktiva SD-medlemmar, säger Johan Gärdebo.

Lokalt ser många fack omställningsarbetet som något kopplat till den centrala organisationen och Socialdemokraterna. Flera fackrepresentanter med SD-kopplingar har dessutom petats från sina uppdrag, med hänvisning till att partiets värdegrunder inte stämmer överens med fackföreningens. Som en reaktion på detta skapade en grupp högerextremister i februari 2022 fackförbundet Arbetstagarna, som är både SD-vänligt och klimatfientligt.

Kortsiktiga intressen hindrar

Samtidigt pågår ett aktivt idé­arbete inom facken, med målet att bidra till en omställning som tar hänsyn till medlemmarnas intressen. I en rapport från tankesmedjan Arena idé presenterar statsvetaren Linn Brolin fackens huvudpoänger i sammanhanget. Jämte oron att jobb kan gå förlorade, är ett återkommande tema risken för otrygghet vid byte av yrke i samband med att gamla, fossila jobb ersätts av nya. Därför behöver socialförsäkrings­systemen, utbildningssystemet och arbets­marknadspolitiken stärkas, enligt flera fackförbund. 

I flera analyser puffar också facken för att arbetarrörelsen har potential att gå hand i hand med klimatrörelsen. Med gigifieringen av arbetsmarknaden, en ökad e-handel och alltfler underleverantörer i flera branscher försämras såväl miljöhänsyn som arbetares rättigheter. Här finns det alltså gemensamma intressen snarare än intressemotsättningar, även på kort sikt. 

För det är just i det omedelbara som konflikten mellan en viss typ av klimatpolitik och arbetares intressen riskerar att krocka: ”Eliten oroar sig för världens slut, vi oroar oss för slutet av månaden”, skanderade de Gula västarna i protest mot Macrons klimatpolitik – en politik som slog hårt mot fattiga och människor på landsbygden.

Så kan de bilda enad front

För att undvika sådana konflikter måste klimatrörelsen bli mer klassmedveten, anser Matthew T. Huber, professor i geografi vid Syracuse University.

– En av mina stora poänger på senare tid är att miljörörelsen har varit mest bekväm med att ”blockera” destruktiv energ­i­infrastruktur (som pipelines, kolgruvor eller andra saker). Naomi Klein har kallat det ”Blockadia”. Även om detta är nödvändigt ibland, är det uppenbart varför denna form av aktivism motarbetar fackföreningar eftersom sådan infrastruktur ofta innebär bra, fackligt organiserade jobb, skriver han i ett mejl. 

Han skriver också att massor av ny infrastruktur behöver byggas för att klara klimatomställningen. Och det är just där som det finns störst potential för klimatrörelsen och arbetarrörelsen att bilda en enad front, argumenterar han. 

– Ett massivt program för att minska koldioxidutsläppen (en politik för att bygga, inte bara blockera) skulle vara i arbetstagarnas och fackföreningarnas rena egenintresse (och problemet med arbetstillfällen kontra miljö skulle bli irrelevant).

För Wabtec-arbetarna finns det ingen konflikt mellan arbetstillfällen och miljö – tvärtom. Enligt en rapport från University of Massachusetts skulle en modernisering av företagets lokproduktion i Erie skapa mellan 2600 och 4300 jobb. Om arbetsgivaren går med på kraven är ännu oklart, men strejken har just fyllt en månad, och ”medlemmarna är fast beslutna att hålla ut”, enligt Scott Slawson, ordförande för den lokala fackklubben.