Detta har direkt bäring på risken för människor att smittas av viruset. Fåglar fungerar nämligen som reservoarer för viruset. Om värdfågelns immunsystem fungerar normalt minskar mängden virus i fågelns blod, vilket minskar risken att en mygga som suger blod ur värddjuret sedan överför sjukdomen till en människa.

Fördubblad smittotid

Jämfört med fåglar som nattetid vistas i normalt mörker fördubblas virusets överlevnad i blodet hos fåglar som utsätts för ljus, från två till fyra dagar.

– Om tiden som myggan är smittsam fördubblas kan det också innebära att antalet myggor som kan smitta fördubblas, säger hon till magasinet Science.

Fynden har fått ännu en forskare, Jenny Ouyang från Nevadauniversitetet, att intressera sig för huruvida ljus har en liknande effekt när det gäller spridningen av malaria. Sedan tidigare finns det misstankar om att malariamyggor dras till ljus och att nattbelysning därför kan öka risken för spridning av sjukdomen i tätbefolkade områden.

Frågan är hur många människoliv som hade kunnat sparats bara i USA om problemet med ljusföroreningar inte funnits. Sedan West Nile fever först upptäcktes i USA 1999 har nästan 2 000 människor dött av sjukdomen.

Trots det stora antalet dödsfall är sjukdomen för de flesta drabbade vanligtvis inte allvarlig och symtomen ofta lindriga. De senaste åren har dock en handfull utbrott – det senaste i Grekland 2010 – rapporterats där dödligheten legat mellan fem och tio procent. Äldre människor är de som drabbas hårdast.

Sjukdomen har enligt Folkhälsomyndigheten aldrig observerats i Sverige, även om hemvändande svenskar mycket väl kan ha fått med sig sjuk­domen. Eftersom sjukdomen inte kan spridas mellan människor – förutom genom blodtransfusioner och organtransplantationer – är ett utbrott på svensk mark därför i princip otänkbart.